Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

"Jag är faktiskt livrädd för vad du känner och vill, och om det finns någon annan och vad ditt ex betydde för dig. Jag vill veta om ni hade lika bra personkemi som du och jag har, om ni hade lika roligt som vi har??
Jag orkar inte spela svår och jag orkar inte låtsas som att jag inte bryr mig om vissa saker för att det inte är socialt accepterat och jag orkar inte att man måste vara mindre tillgänglig för att jag ska verka mer intressant!!! Jag vill bara ha en rak och tydlig kommunikation och fan heller att jag orkar låtsas försvinna lite för att du ska fånga upp mig då"

Känslan av dig, nära... Igen <3

Jag saknar dig redan... Och den lille blev lycklig av äventyret idag

Magiska stunder med dig och oss kommer alltid vara oerhört värdefulla <3

Du är nog borta för alltid nu :(
Förlåt att jag inte svarade när du ringde förra veckan, jag hade lämnat telefonen inne. Jag testade att ringa dig senare samma kväll men inget svar.
Så... det här är väl hejdå.

Välj mig. Strunta i åldersskillnaden. Våga erkänna att det är mig du vill vara med. Var inte rädd. Jag älskar dig.

Jag kan inte förstå att du tycker att vi inte passar ihop och att vi inte kan kommunicera. Jag har aldrig känt mig så nära någon förut och du har ju sagt samma sak, ändå... Jag förstår inte. Det är som att du letade fel på mig. Varför? Men nu är det över och även om jag saknar dig så mycket att det gör fysiskt ont så är det också skönt att få frid i själen och slippa lida över hur du behandlar mig. En dag är jag över dig och jag kommer träffa någon som behandlar mig bra, som kommer älska mig och få mig att känna mig värdefull. Det tar emot att säga det, men jag är tacksam att det tagit slut. Min resa mot att må bra har börjat.

Jag vet inte vad som händer. Men jag trivs i ditt sällskap, jag har saknat dig mer än jag har förstått - jag inser det nu. Jag vet inte varför du hjälper mig, men jag uppskattar det du gör för mig....för mig och våra barn och för mina andra två barn. Jag uppskattar det så himla mycket, jag uppskattar d i g. Du får mig att må bra, du får mig att le igen. Jag vet inte när jag skrattade så att jag fick ont i magen sist - det måste vara flera år sedan.

Jag vet inte vad jag vill riktigt, eller rättare sagt, jag vet inte vad jag vågar. Samtidigt så vill jag våga. Jag vill våga som om det inte fanns någon morgondag. Som om jag inte har något att förlora. Men jag kanske skrämmer bort dig då. Jag vet inte.

Jag vet inte vad du vill. Jag vet inte vad du känner. Det känns dock som att det finns något där. Du står nära nära när du visar mig, så nära att man kan ta på spänningen som uppstår. Det är nästan så att jag kan höra ditt hjärta slå. Känner jag rätt, eller är det bara jag? Jag som inte ens vågat tänka tanken på att inleda ett nytt förhållande efter det som jag har varit med om. Jag vet att du inte alls är som honom. Men jag är rädd, rädd att älska igen. Rädd att bli sårad. Rädd att göra fel.

Jag vill så gärna vara helt öppen, säga vad jag tycker och känner - bara låta dig veta. Men jag tror att du kanske redan har börjat få känslor för en annan, innan du och jag kom in i varandras liv igen.

Jag vet dock att:

Jag vill gärna ha dig i mitt liv igen.

C! Tänkte att jag inte skulle ge dig några fler reaktioner på FB, för det är ju uppenbart att du inte är intresserad av mig. Men kunde ändå inte låta bli att lajka en fin bild av dina hemtrakter, som du la upp igår... med ett hjärta till och med. 

Äsch, vad spelar det för roll..? Ingen av oss är ung längre. Om 30 år kan vi mycket väl vara döda både du och jag. Ja rentav om tre veckor, för vi är redan i den åldern där risken för allvarlig infektion ökar, även om vår ålder inte i Sverige räknas som riskgrupp. Och då kommer det inte spela någon roll, om jag skickade dig ett virtuellt hjärta denna kyliga vårmorgon...

Träffas skulle vi för övrigt inte kunna ändå, med totalt inreseförbud för svenskar i ditt land... och så kommer det nog att förbli minst ett år till.

Så dumt... Jag är så glad för att min dotter inte blev som jag. När hon gillar någon kille, så frågar hon bara! Och hon blir inte helt sänkt om hon får ett nej. Kanske för att jag var och är en bättre mamma, än vad min mamma var..?

Jag har börjat tänka i andra banor... Tänk om jag inte älskar dig, tänk om jag inte ens är kär i dig, tänk om jag "bara" är besatt??? Då är det verkligen jag som utnyttjar situationen och skadar vår övriga relation!

Fast nä, jag älskar dig men jag går igenom så jäkla mycket tankar hela tiden... Vill inget hellre än att vara nära dig älskling!!!

Jag har gråtit så himla mycket idag. Det har verkligen börjat sjunka in nu att du inte hade några känslor för mig. Nu förstår jag varför jag inte förstod mig på dig (jag som alltid förstår människors beteenden annars). Det var för att jag inte kunde förstå att dina känslor var för någon annan. Jag trodde de var pga mig och fick inte ihop det med hur du behandlade mig. Nu vet jag att jag bara var någon som du kunde ha sex med. Jag var ingenting mer. Det fanns någon annan du hoppades på att bli tillsammans med. Är ni tillsammans nu? Du var så glad och lycklig på slutet och nu vet jag att det var för att du och hon börjat träffas igen. Du väntade bara ut henne för att sen göra slut med mig. Du har sårat mig mer än någon annan någonsin har gjort. Jag vill hata dig. Jag vill skrika och slå dig, men tyvärr älskar dig fortfarande. Mina känslor är blandade. Jag vill att du ska få uppleva lycka och kärlek, men samtidigt vill jag att du ska sakna mig, vara ensam och lida (älskar man någon när man tänker så?). Jag vill gå vidare och glömma bort dig, samtidigt vill jag bara ha dig tillbaka. En sak är jag säker på, jag vill aldrig någonsin gå tillbaka till det vi hade. Aldrig att jag låter dig utnyttja mig igen. Jag vill att du ska älska mig så som jag älskar dig, men jag vet att det aldrig kommer hända. Varför kan jag inte bara glömma bort dig? Radera alla jobbiga känslor inom mig? Men tids nog blir det nog så om vi inte har kontakt. Utan att någon fortsätter blåsa liv i elden så kommer den till slut slockna. Det vet jag ju av erfarenhet. Jag måste bara ha tilltro till det.

C!

Jag saknar dig så mycket! Jag VET ju att det är så, att kärlek går över, och att man alltid upplever den som man älskar för tillfället som den största och enda kärleken. Men det här ÄR speciellt. För tidigare har det alltid varit så, med alla mina förälskelser, att jag börjat se klart efter ett tag, och se de felen som männen har, och de saker som gjorde att vi inte passar ihop - och då har förälskelsen gått över.

Men när det gäller dig, så kan jag se en rad saker, som jag skulle ha retat mig på om det hade varit någon annan - men jag älskar dig ändå! Jag älskar dig MED dina "fel", och jag skulle vilja leva med dig trots faktorer som jag aldrig skulle acceptera hos någon annan (T.ex. det partiet som du inte bara röstar på utan till och med är medlem i, och umgås med folk ifrån, och att du arbetar så mycket, och det fritidsprojektet du har som också tar väldigt mycket tid, och som jag av vissa skäl inte skulle kunna delta i.)

För känslan av att vi hör ihop för Evigheten, är så mycket starkare, än alla sådana världsliga, temporära saker. Om jag visste att du skulle komma hem till mig och sova bredvid mig om natten, skulle jag inte bry mig om något annat. Och så har jag faktiskt aldrig känt förr i hela mitt liv. Mitt hjärta värker av saknad!