Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag verkligen skrattade åt din fullkomliga gränslöshet idag! Du saknar verkligen fingertoppskänsla. Utan att ställa frågan som du egentligen ville ha svar på, så förstod jag precis vad det var du var ute och fiskade efter. Tror du att jag är så korkad att jag inte fattar? Vet du - jag tycker du är rätt korkad som inte fattar! Och jag skrattade åt dig! All den tid som gått! Alla år! Jag har i viss mån lagt det bakom mig. Men aldrig kommer du att försvinna helt. Fortfarande tror jag att du inte vill förstå. Under många månader nu har vi haft väldigt liten kontakt och det har skapat den för mig nödvändiga distansen, äntligen! Saknaden skär inte i mig längre. Du går inte längre bredvid mig. Men du har gjort så djupa avtryck i mig att du för evigt kommer att vara en del av mig. Att kunna skratta åt situationen som uppstod idag, det får mig att känna mig stark och får mig att förstå att jag klipper banden till dig bit för bit.

Jag har ett litet ps till dig: Det finns någon som på ett visst plan tagit din plats. Och det är allt jag vill säga om det!

varför vill inte vissa förändras? varför vill inte en del vara sams? varför vill vissa fortsätta med sin onda cirkel? varför inte förstå att vänskap är bättre än fientlighet.så många frågor och så få svar.varför inte bara ta varandras händer-allihopa som är här inne-och leva lyckliga. sista var skämt och det passar inte här och nu för ingen vill ha mig här inne. "offerkoftan på" ;p

Fasader och förhastade slutsatser verkar vara din specialitet. Varför pratade du aldrig med mig? Varför sa du aldrig som det va?

Jag gjorde försök till en ärlig konversation. Jag förväntade mig samma tillbaka. Istället fick jag flams, vidare flört och tvetydiga inbjudningar. Allt högst olämpligt i vår situation. Hur ska man ta det på allvar?

Du har ingen aning om vad som pågått inom mig och hur det påverkat mig. Du har aldrig frågat. Jag har känt mig utnyttjad för din egen vinnings skull, på flera plan. Jag har inte kunnat lita på min magkänsla, min intuition, jag har mått riktigt jävla dåligt och min kropp har sagt ifrån.

Jag har försökt agerat respektfullt, snällt och ärligt mot alla inblandade. Hållt mig på avstånd men tillgänglig ifall du skulle våga ta klivet.

Nu när jag har möjlighet att vidga mina vyer har ditt agerande bidragit till andras fördel. Nu är jag fri och du är fast. Skyll på mig om det får dig att må bättre.

Jag hoppas du också blir fri tillslut. Men leta inte där du redan tittat. Det finns mer att upptäcka. Var inte rädd. Ta vara på din tid.

Vi kanske ses nån gång igen.

Det var trots allt värt det. Du kändes ju som min människa.

"Hej jag vet att det gått 20 år och så men du älskade mig då. Du var min förste och jag din. Jag har aldrig riktigt kommit över dig. Jag är skild och har ett barn. vad sägs om att du skiljer dig från din fru (Hon ser ut som en tråkig skata) och kommer tillbaks till mig istället? Vi har bägge ett barn i samma ålder som jag är säker på skulle komma bra överens. Våga chansa och jag lovar att om du fortfarande vill så får du göra det där du alltid ville pröva men jag inte lät dig pröva, det där jag känner mig 110% säker på att din fru inte gör" 

Igår besökte jag en liten del av en väldigt stor stad för att, av nyfikenhet, se på resterna av en väldigt hemsk olycka. Jag ansträngde mig för att inte komma i närheten av de delar där du brukar hänga så att jag inte skulle inkräkta på ditt område eller på något sätt störa dig. Jag hoppas att du kan acceptera att staden är tillräckligt stor för att jag ibland skall kunna vistas på den typen av områden dit nyfikenheten tar mig och tusentals andra. Jag lovar att hålla mig borta från dina delar av staden så att du inte skall bli störd. Ha en bra sommar! Kram!

Okej, okej! Jag ger mig. Kram

Det har bara gått några dagar... Saknar oerhört <3