Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

"Nu går jag till f.rätten och kräver ensam vårdnad. Du har förlorat allt ditt svin.. "

Exlovern. Om jag vill komma och "hångla" med dig? Nä, skulle inte tro det, när du via FB kastar i fejset på mig att du rest på "romantisk" resa med en annan tjej. Inte fan vill jag ha hennes fitta inpå mig så snabbt efter ni knullat varandra. Tönt!

Ärkefienden. Dö, din äckliga, falska, ljugande, horande golddigger!

Exvännen. Det faktum att man haft det svårt i livet, friskriver en inte från att försöka vara en god vän. Att ge och inte bara ta. Tyvärr har jag själv varit med att skämma bort dig med specialhänsyn i alla år vi känt varandra. Nu är det slut med det och jag är inte intresserad av din vänskap längre. Jag tycker inte synd om dig längre och andra får ställa upp på din extrema självupptagenhet. Du är verkligen en sympatiknarkare av stora mått. ...och som jag visste, fick någon annan sköta DIN konflikt efter som du är för feg för att göra det själv. Slut du offerkoftan ännu närmare kring kroppen. Snart börjar nog andra också känna den kväljande stanken av den.

Till min fyra månaders son:

Jag älskar dig och kom ihåg att din mamma mår bäst av att du alltid kommer hem i tid sen när du är en ball tonåring.

till en "kompis":

AaaaAAARGRHHHH!!! >.<

Varfor ar du fortfarande ihop med ett otroget schizofrent knarkande psykfall till gubbe? Varfor satter du honom forst, sedan dig, sedan er dotter? Varfor tycker ni att det ar en bra ide att sitta hemma & dricka till 5 pa morgonen nar er 6veckors bebis sover pa overvaningen? Varfor har ni bada kannt behovet att ga ut o festa minst 1 gang i veckan sen bebisen foddes? Varfor kan inte ovan namnda gubbe nagonsin hjalpa till med bebisen? Varfor skaffade ni ens barn fran borjan nar ni inte vill ta hand om det?
VARFOR DUMPAR DU INTE GUBBEN?????

Ja just det, till en nära vän jag sa upp kontakten med för en månad sen.

Det känns synd att det var tvunget att bli såhär. Du förstod som vanligt ingenting. Det är för att du inte förstår sociala koder över huvud taget. Du är alldeles för mycket. Det är därför du förlorar alla vänner. Jag orkar inte med att du ringer mig mitt i natten och gråter över ditt ex som dumpade dig för 5 år sedan som du aldrig kommer komma över (ironiskt med tanke på mitt tidigare inlägg). Jag orkar inte med att varje gång jag träffar dig så undrar du när vi kan ses nästa gång. Vi ska alltid ses på dina villkor för att du är för lat för att hälsa på mig. Jag föraktar dig för att du lever på soc och tycker att det är normalt att läsa in 200 gymnasiepoäng/termin och blir arg när socialen inte vill betala för det.

Du har redan snyltat på samhället hela ditt vuxna liv. Du skyller på en skada och kräver att få operation på operation men skadan hindrar dig inte från att studera i normal fart. Eller att ta tag i ditt liv och göra något. Du kan visst jobba, du bara gömmer dig från världen. Mina försök till peppning leder ingen vart. Jag har verkligen försökt ställa upp för dig. IIstället tvingas dina stackars adoptivföräldrar ta lån för att du ska kunna studera i snigelfart. Men ja just det, nu har du ju blivit sjukskriven i ett år (!) för att du ska göra en operation om en månad och beräknad återhämtningstid efter den är 3 månader. Så du studerar inte längre heller. Du gör ingenting. Det ger mig ingenting att prata med dig för det har aldrig hänt något nytt i ditt liv. Ändå envisas du med att ringa varje dag. Du checkar in 10 gånger om dagen på facebook i din säng, i din lägenhet och i affären. Du tycker det är normalt att gå till kyrkan och tända ett ljus för din katt som dog för ett år sen varje vecka. Katten hade du dessutom inte träffat mer än 2ggr/år de sista 5 åren den levde.

Du är den enda jag kan prata med allt om. Men ändå offrar jag vår vänskap. Du förstår verkligen inte när det är dags att backa av och du förstår inte när jag och andra försöker backa av.