Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min Farmor och Farfar i Himmelen:

Jag tänker på er varje dag, kan knappt gå förbi erat bröllopsfoto som hänger i hallen utan att känna ett sting i mitt hjärta. Ni var för unga, men eran kärlek var så stark att den ena inte kunde lämna den andra, därför följde farfar efter dig farmor, för att du skulle slippa vara ensam. Eran kärlek var inspirerande. Och jag struntar i att vi inte var släkt på riktigt, för mig kommer du alltid att vara min Farfar! Ps hoppar ni dansar där uppe, Älskar er!

Till min mammas ex:

Hur kunde du Lämna oss?! Vi var dina barn i flera år, du var min pappa genom de svåraste tiderna i mitt liv. Ingen förstod mig som du. Jag fattar att det tog slut med mamma, att dina känslor svalnade, hon har aldrig kommit över dig vet du. Men varför var du tvungen att lämna oss barn med? Du har hört av dig två gånger på tio år, och jag vet att du har dåligt samvete, att du var feg för att din nya tjej skulle ta illa upp. Men vad har man egentligen för förhållande om man inte ens kan tillåta dig till att träffa oss. Du bara stack, sa hejdå och sen var du ute ur våra liv, skaffade en ny familj, blev en helt annan människa. Du ljög för mig. Du kan gott ha ditt dåliga samvete, jag förlåter dig inte ännu, kunde inte ens förmå mig att säga orden den där gången du grät och ringde. Varför ringde du bara till mig? vi är tre systrar.Hatar att jag älskar dig, jävla idiot.

Till dotterns "pappa"

Hon blir vackrare för var dag som går och hon förgyller sin omgivning med sång och fina ord. Jag och min sambo har uppfostrat henne till en underbar tös. Jag har alltid velat fråga dig varför? 
Vad som hände med dig som gjorde att du lämnade mig när jag var gravid. Du strunta i dottern och bara försvann för att sedan komma tillbaka och innan dottern hunnit fylla 1år meddela att du skulle bli pappa. Ojsan tänkte jag. Skaffa barn utan att ta hand om de som redan finns. Innan erat barn fyllt 1år meddelar du mig ännu en gång att du ska bli pappa. 

Så nu till de frågor jag har. Varför skaffa barn när du inte tar hand om dottern? Du valde bort henne och du träffar henne aldrig. Du skaffar barn med en psykopat och ni lever på soc. Hon har ingen utbildning och du är inte direkt attraktiv på arbetsmarknaden, med din dåliga hygen, sunkiga och trasiga kläder och den där fula äkliga kebban du så barnsligt har på dig. Och hur jag kan veta du klär dig så till arbetsintervjuer är för att du hade det på alla familjerättsmöten vi haft. Snyggt jobbat farsan. 

Jag hoppas innerligt att din sambo kommer på dig med att vara otrogen, att din sambo hamnar på psyk och att ni får ett rent jävla helvete. Men jag önskar även innerligt att era barn får det bra så även om jag tycker ni tänkter med den andre änden och klär er som riktiga campingluffare så önskar jag er allt gott.  

Till min mamma.

Du är den största egoisten jag någonsin träffat, du är känslokall och omogen. Du har förändrats på för många plan för att vi ska kunna ha en normal relation. Att du är sjuk är inte anledning nog för mig längre, ta tag i ditt liv och gör något åt det. Var inte ett offer hela tiden, stå upp och ta ditt ANSVAR som människa och mamma. Hur kan du inte vilja ändra på dig? Hur kan du vara så egoistisk? När jag försöker hjälpa dig så blir du bara arg och ställer dig som ett offer. Varför? Du är en alkoholist, hur kan det inte vara ett problem för dig? Du blandar alkohol med starka mediciner och ljuger för mig varje dag. Du har KOL men röker ändå hela tiden. Du bryr dig inte om att leva, du har gett upp och det sårar mig. Jag borde vara värd att leva för enligt dig. Jag hatar dig oftare än jag älskar dig. Jag skäms över dig och förstår inte hur du kan VÄLJA att leva ett sånt tragiskt liv som du lever.

Det finns 4 krav för att jag ska finnas kvar i ditt liv:
1. Sluta röka och dricka alkohol
2. Sluta vara ett offer
3. Sluta vara egoistisk
4. Ta tag i ditt liv, på riktigt.

Du är inte den mamman jag en gång hade längre, kom tillbaka. Jag saknar dig och jag älskar min gamla mamma för mycket för att acceptera din sjukdom helt. Det är inte rättvist att bli mamma till sin mamma när man är 16 år.

Till mitt kära ex...

Är du seriöst nu eller är du bara full?!

Till dig som håller på att förstöra allt.

Världen kretsar inte omkring dig! Idiot!