Saknar dig, valde, sårade, bäst så men så sorgligt...
Det lät tidigare som att dina känslor i viss mån var besvarade?
Är han upptagen?
Jobbig situation, jag känner med dig. Förmodligen mer än du tror.
Min erfarenhet är att det är bättre att tala och ta smärtan än att lida i tysthet.
Innebär inte att det är lätt...
Vet du om dina känslor är besvarade?
Råd är lömska, jag riskerar inget, du riskerar desto mer men detta är tyvärr av egen erfarenhet. Hur kloka de är avgör du.
Försök hitta ett tillfälle att rensa luften från det outtalade. Definitivt i ett nyktert tillstånd!
Om han är upptagen så kan det bli ännu besvärligare även om känslorna är besvarade. Han kanske inte vill lämna sitt förhållande även om han är förälskad i dig. Gå inte i fällan att bli den andra kvinnan, där finns bara en berg-och dalbana mellan eufori och ännu mer smärta.
Oavsett vad, du måste ta dig ur detta limboliknande tillstånd och gå vidare på något sätt.
Varje gång vi möts så faller jag djupare.
Du bor i mina tankar. Tänker på dig hela tiden.
F-n att det skall vara så besvärligt.
Borde bryta.
Vill inte!
Borde bryta.
Vågar inte...
Har tagit ställning men håller inte
Begär inte att du är kvar men jag är på väg att lämna.
Kommer ta tid.
Japp