Låter mysigt, med kramen alltså :). Du har ett problem som jag ser det, hur ska någon kunna ge dig en kram om du inte vågar säga vad du vill? Hur ska en boll börja rulla om ingen rör vid den.. (vinden) det kan funka, men du styr inte riktning.. Just saying!
Lycka till
Jag blir inte klok på dig ... Vet liksom inte riktigt var jag ska göra av dig eller att du ständigt stör mina tankar! Jag vet faktiskt inte ens var jag ska göra av mig själv heller mellan varven. Jag vill bara ge upp och sluta så jag slipper slitas mellan en evinnerlig längtan och ett absurt hopp om att du kanske kanske längtar efter att hålla om, hårt och nära, naket och på riktigt. Jag vill ha dig, rakt upp och ner, med fel och brister, vackert, ärligt och på riktigt, villkorslöst.
Jag vet att en annan tid kommer och att läget inte är helt optimalt just nu. Jag vill att du ska veta att jag står tålmodigt där jag står om du vill att jag väntar?
Okej, tackar ödmjukast för din uppmaning ... Ska fundera på saken!
Ja, kanske om hen frågade efter något bara vi vet. Annars ser jag inget behov av att outa mig här. Så kort är livet ändå inte! ;)
Apropå att våga så vågar jag mycket till skillnad från andra. De enda lekar jag gillar och sysslar med är såna som är ger positiva vibbar, är så jäkla fult att leka med människor på fel sätt. Är bekräftelsebehovet sjukligt stort, jobba med dig själv. Är rak och ärlig, har inga som helst baktankar med det jag skriver här. Om det kan ge en tankeställare åt någon som så väl behöver det så må det verkligen vara hänt.
Skriva? Är väl kanske någon som lever sitt liv irl...inte så självklart att tala om när någon uppför sig illa. Men visst skulle man vilja göra det ibland.
Det beror dels på vilken relation man har och vad det gäller, för mig är det så. Gäller det något väldigt självklart från någon som verkligen vet hur man uppför sig så kan man istället anta att det är en härskarteknik för att förminska, då är den relationen för mig inte längre intressant. Om det är någon jag måste hantera på t ex jobbet så behåller jag enbart jobbrelationen, det privata man ev. haft hoppar jag då över. Den positiva energin och tiden jag har lägger jag på dom som ger samma tillbaka, ensidiga relationer...nej tack.
Hade tidigare en jättekul bra kompis som hade ett visst beteende som gjorde mig ledsen, där sa jag det eftersom den personen var värd det obehaget. Men det blev inte helt bra trots det så jag lät vänskapen glida bort. Men där var det självklart att försöka.
Men du berättar vad du tycker på jobbet t ex?
Varje gång ja träffar dig så vill ja bara slita av dig kläderna! Ja vill ta på dig o känna din varma kropp! Men du ger mig dubbla signaler. Även om du haft chansen 2 ggr nu så har du inte tagit den?? För mig e de helt obegripligt vad som rör sig i ditt huvud! Nu orkar ja inte mer.. ja ger upp!
Känner sorg över att du tvivlar så på oss. Vet att de är åldern, men de vi har är så underbart. Ja vet inte om ja klarar av detta velande. Ja vill ju bara ha dig..
Är du hon så tro mig.. Jag har inga problem alls