Vet personen ifråga om det? Tidigare har det verkar som att du inte varit beredd att göra det. Något har fått dig på andra tankar, har ni pratat om det?
Jag är ledsen men jag ser ingen framtid med dig.
Till min nuvarande:
Vi har haft en fantastisk resa tillsammans och du har gett mig så otroligt mycket glädje. Hoppas att även du har fått det av mig.
Men vi kommer inte vidare, det är stopp. Jag vill mer än du. Sedan två år har jag känt frustrationen växa.
Ledsen att det har tagit tid för mig att komma underfund med detta.
Jag älskar dig fortfarande men kommer släppa dig.
Vill fortfarande vara din vän för du är en fantastisk människa. Kommer du låta mig vara det?
Vad fan vill jag?
Har läst, tänkt, skrivit... saknat... förstår nu varför jag valde som jag gjorde men vet inte om jag valde rätt, känns inte så.
Kan inte prata med dig om det, vill inte ge falska förhoppningar, kan inte lova.
Har bestämt mig efter resan och tar kontakt då. Du har kanske gått vidare då?
Det var länge sedan jag såg dig i den här tråden. Minns något du skrev för väldigt länge sedan, om att älska en och vara förälskad i någon annan, om den dubbla känslan i det. Är det fortfarande det som plågar dig?
Att låta medkänsla styra dina val är nog inte en särskilt god idé. Ibland behöver man sätta sig själv i främsta rummet och våga göra de val som i förlängningen är de som är bäst för en själv.
Ibland är det dock svårt att veta, man kanske inte förstår förrän man tittar i backspegeln.
Kloka ord och jag känner definitivt igen mig detta, är inte främmande för att välja väg och bränna broar bakom mig. Dessutom är ett dåligt beslut bättre än inget beslut.
Jag är en ganska rationell människa, gillar att fundera, analysera och sedan agera. Skillnaden är att detta beslut är så oerhört känsloladdat, rationellt resonerande resulterar i en loop snarare än att fälla avgörandet.
Sedär... spännande, fick googla Salutogent och KASAM. Intressanta modeller/begrepp.
I mitt fall är det att jag måste välja bort/rata en person som betyder väldigt mycket för mig. Vill inte men måste för att vi alla skall kunna gå vidare och få sinnesro.
Personligen vet jag exakt vad du pratar om för känsla, jag har valt bort många personer av så många olika anledningar. Valde att ta en helt ny väg nyligen för att inte ta ett felbeslut, så barnslig man är ibland :) men vissa vägar ger inget och andra vägar ger för mycket av allt, tänker mig ett mellanting..
Du måste väl egentligen ingenting?!
Tack för de kloka orden.
Jag har varit öppen tidigare och sedan agerat tvärt mot vad jag har sagt och vad jag har trott på själv. Gick verkligen inte bra...
Precis som du säger så är det inte "svart eller vitt" utan snarare "rött eller 2meter".
Vågar inte skriva för mycket då jag inte vill outa mig men har gett mig en tidsram och metod på hur jag skall hantera det.
Under tiden accepterar jag att den andra kan försvinna, jag vill inte låta henne sitta i väntrummet. Hon är värd mer.
oj, många frågor.. kommer faktiskt inte svara på dem då det definitivt kommer outa mig om någon som känner mig är här.
Sant att rädsla tyvärr styr mitt handlande men också missriktad medkänsla blandat med kärlek och förälskelse.
Men för att på något sätt beskriva min sits, här är en skrämmande lik berättelse. Skillnaden, Vi möttes hemma hos mig isf hos en kompis och jag föll tillbaka.
Det är Vinter i P1, Olof Röhlander
sverigesradio.se/sida/avsnitt/1209191