Vad vill du?
Vad vill du med mig?
Vad vill du med oss?
Vill du något med oss?
Är jag bara värd något när jag inte är din?
Du vet vad du gör med mig... och jag har lärt mig... fan vad jag har lärt mig...
Du har sett mig kall förut, gör mig inte kall igen! Jag ber dig!
...men jag blir det hellre än att lida så här!
(kommer att skickas snart om det fortsätter så här)
Tack, jag har frågat, inte i denna ton men hon är medveten om att jag inte är nöjd.
Hon vet att hon är vilsen, inte i sina känslor mot mig hävdar hon men i övrigt. Dilemmat är att det övriga stöket påverkar mig. Hon vet inte hur nära jag är att gå, jag vill inte hålla på med ultimatum.
Så lätt det var att ta bort dig ur mitt liv.
När jag förstod att du inte ville lika mycket som jag men ändå inte släppa mig fri så blev dina handlingar så tydliga... så småaktiga!
Naturligtvis känner jag sorg, det hade kunnat bli så bra! men nu förstår jag att det inte var så...
Hej då!
Hej. Du har säkert fullt upp i jul. Men här är lite tankar. Det var mörkt ute när vi sågs senast. Såklart jag ville och kunde ta din hand eller så, när vi gjorde följe en bit. Ville det men jag vågade inte. Jag var för rädd. Önskar att du visste anledningen till min rädsla - istället för att säkert tro att det inte fanns något där. [...]
Är så trött på det skrivna. Nu vill jag uppleva och känna. Bara må bra i det. Jag både vill och vågar träffa dig C fast det känns mer pirrigt än sist då tankarna landat mycket på ett år. Saker är lite komplicerade, jag vet, men det hade vi nog kunnat reda ut som dom vuxna vi är. Bara att få kunna se dig skulle göra mig så glad och ge mig energi. Du gör nåt med mig. God Jul igen då du min vän!
Vi har båda varit här en tid så jag kommer ihåg vad du har skrivit tidigare...
Jag har haft en liknande situation där jag mer eller mindre var en marionett åt mina egna känslor och en människa som vägrade släppa greppet och mig fri men heller aldrig lät mig komma in i hennes liv.
Ta det försiktigt!
Det har varit en slingrig väg. Det som såg ut att vara raka vägen till ett "vi" blev bara ett stort... "nästan". Fruktansvärt snopet och hjärtat har tagit en del törnar i flera omgångar.
Det har tagit ett tag att se att det hon sa att hon ville tillsammans med vad hon faktiskt gjorde inte stämde. Man vill ju så gärna tro! Jag relaterar verkligen till det du skriver att "man nog bara fick för sig". men...
Sedan såg jag mönstret att hon drog sig undan ju mer intresserad och tillgänglig jag gjorde mig. När jag drog mig tillbaka blev hon angelägen att träffas. Det har kanske varit likadant för dig?
Till slut insåg jag att jag behöver faktiskt inte detta i mitt liv och bröt.
Nu är det så att jag har sagt det mesta till henne men här tillåter jag mig att vara lite "ofiltrerad"...
Jag skriver rätt mycket, en del helt privat. Detta är "nästan" som att skicka så jag tycker det kompletterar bra.
Jag tycker inte att det är "korkat" att skriva här men det måste nog kompletteras att kommunicera "på riktigt".
GodJul och kram tänk, allt gott till dig också!
Tack för omtanken, samma person och jag har tillåtit henne att ha detta grepp om mig. Samtidigt har det hänt mycket bra också, jag har blivit ganska härdad.
Det har varit en mycket konstig situation med oförutsedda händelser och Force Majeur (eller hur jag skall uttrycka det). Har känts som att vara i tornadons öga.
Tog ett tag att förstå att jag faktiskt inte behöver vara där, att hon inte är värd det.
Detta är mina tankar, till henne sa jag att jag inte vill ha någon kontakt.
Tack detsamma Fridlyst, 2020, Here we come! 
Det är det fina med denna tråd, jag upplever ju min situation som unik vilket den inte är... Tack för dina tankar...
Jo, jag misstänker att en del av att hon inte släppte in mig var att hon var rädd att bli avvisad igen. Samtidigt, rädsla är den sämsta känslan att agera på och inte minst i en relation.
I varje relation så styr den som vill "minst", har lägst ambition och är minst angelägen.
När jag krävde att bli insläppt i hennes liv och hon uttryckte i princip att hon ville fortsätta som tidigare fast med ännu mindre engagemang
Mina val var att antingen fortsätta som tidigare och hoppas på hon skulle ändra sig eller bryta helt.
Så ville jag inte längre. Såg det som helt meningslöst.
Önskar dig ett fantastiskt 2020!
Till Henne...
Du valde, du förstår nog inte att du valde men genom att inte agera och ta in mig så gick jag.
Nu hör du av dig, och jag har fortfarande känslor för dig men jag kommer ihåg all den smärta du fick mig att känna, all den ensamhet som bara kan upplevas i en dysfunktionell tvåsamhet.
Jag njöt inte av att avvisa dig men det kändes såååå rätt, jag kommer avvisa dig nästa gång också...
Hej då!
Tack för alla år vi haft. Tack för allt du lärt mig. Tack för alla platser jag aldrig hade sett utan dig. Tack för alla människor jag mött. Och alla äventyr vi haft.
Förlåt för att jag inte kunde älska dig till fullo.
Det är tomt här utan dig. Du har lämnat spår som aldrig kommer blekna.
Vi är bara vi. Och vi försökte. För att vi älskat och beundrat.
Jag hör dig fortfarande fast du inte är här. Kommer ta sin tid innan hemma är där du inte är.
Tack för alla minnen som jag för alltid bär med mig. Tack för all den tid jag fick gå bredvid dig. Tack för allt du ställt upp på och att du stått ut med mig.
Nu får du vara du och jag får vara jag.
Tack hjärtat för vår tid.
Ledsen över att det har gått så här för dig, kanske väntat vad jag har förstått av vad du har skrivit tidigare men även vad du skrev till mig.
Det kommer bli bra! Det blir som det skall bli...
Kram!
Trodde jag hade kommit över dig... det har jag inte.
Du sa att du älskar mig, jag älskar dig också fortfarande men du har aldrig tagit in mig i ditt liv. Du sa att du önskade att du hade hanterat det annorlunda... och det gör du kanske men jag vågar inte ge dig chansen...
Saknar dig så... Fan!