Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min sambo:

Kan du ge fan i att smsa min lillasyster i smyg med massa kramar och skitsnack om mig??

Fattar du inte att ja bara kan snoka i din mobil o se allt du skriver trots att du säger att du aaaldrig messar henne. Sån jävla lögnare är du !!    

Hur kan du skada dina barn på det viset som du gör? Att du tänker på barnens bästa är det många som vet att det inte är sant. Du tänker på ditt bästa, o förmodligen inser du inte att dina tankar om barnens bästa inte stämmer med nån verklighet.
Sluta prata med barnen på det sätt du gör, sluta förvräng allt dom säger.
Låt dom träffa sin pappa, som är en av de människor som betyder mest för dom.
Släpp din bitterhet, så kommer du må så mycket bättre.

Förstår inte hur du kan sova gott på natten när du är så full av alla lögner, det kommer slå tillbaks mot dig när du inte längre kan hålla ordning på allt du sagt. När barnen växer upp kommer de förstå vad du hållt på med, hoppas då att de visar öppet hur besvikna de är för att du förstörde deras uppväxt.

Du och de i din närhet kan leva i din lilla lögn, men resten av oss ser vad du håller på med.

Tycker så synd om era barn, för de är inte bara dina som du tycks tro....

Tänk på barnen!

TIll mamma å pappa; Hur menar ni att jag ska känna förtroende nog för er att lämna mitt barn hos er? Efter allt som sagt och gjorts, som gång på gång visar att ni har den där omdömeslösheten och oförmågan att ta ansvar efter era handlingar?
Ni ÄR alkoholister med en massa beteendeproblematik! Varför skulle jag vilja lämna mitt barn hos er när jag själv inte ens vill umgås med er pga detta?
Jag är villig att ha en relation med er den dagen ni faktiskt på nåt vis visa att ni är redo för att bygga upp min tillit igen. Är det för mycket begärt? Är det orimligt tycker ni?

Till min sambo; Snälla, förstå varför jag tar de val jag gör. Förstå att det ligger mer bakom än det du just nu kan se. Förstå att mina föräldrar är sjuka och snälla, stötta mig i det här! Jag vill inte bära mer skuld, eller ifrågasätta mig själv mer. Det räcker nu.
Snälla förstå mig och stötta mitt beslut. Jag älskar dig!

Ytterligare ett till till sambon;

Sen kan jag inte låta bli att bli lite sårad när du sa till mig att du vill vänta med att skaffa barn tills jag blivit lite mer "stabil" som du så korrekt uttryckte det...
Det är otroligt ansvarsfullt tänkt och du är full av omtanke, men faktiskt så kändes det som en tagg och jag tog på mig en sorts skuld för att jag varit nere det sista. Jag vet att du menar väl, men det gjorde ont och jag vill inte känna skuld för att jag mår och har mått dåligt...

Varför tog det så jävla lång tid för dig att ligga med mig?
Du var ju sugen som fan så vad var felet?

Var det att du trodde jag var oskuld och ville gå lugnt fram?
Var det att din bästis sa åt dig att inte göra det?
Var det för att du visste att jag var kär i dig, men  ville inte leda mig längre eftersom du inte var kär i mig?

Jag fick ju dig till slut, men två jävla år av sexuell frustration, det var fan onödigt mannen.

hej din skitiga lögnare.

I två år lurade du mig och min son, som dessutom avgudade dig högre än någon annan människa, att du älskade oss och aldrig skulle göra oss illa. Du ville gifta dig med mig en dag och vi pratade om hur det skulle bli i framtiden. Du sa att du inte var som alla andra, att du aldrig skulle såra mig, ljuga för mig eller vara otrogen. Att du var en av dem som uppskattade vad du har. Ändå var du otrogen lögnare som rensade all historik efter varje datorbesök, gömde telefonen eller hade den på dig konstant eller avstängd när du sov. Du sa att du bara var "en privat person" och att jag inte skulle tänka så mycket på det. Jag frågade om dig och Sara i över ett år och jag sa min magkänsla säger mig något. Du sa "du måste lite på mig, strunta i vad din magkänsla säger, någon gång måste du lära dig att lita på människor och jag är en av dem du måste lita på". Ändå låg ni med varann när ni "jobbade" ihop. Du var med Malin också, och säkert fler än så. Jag sa du måste berätta sanningen, varför slösade du 2 år av mig och min sons liv??!  Vet du hur ledsen han blev när det tog slut mellan oss? Vet du att han har svårt att lita på människor pga av dig? 

Jag hatar dig men mår bra för jag vet att ditt företag går i botten nu och du har skulder upp över öronen. Fan vad bra det känns! HAHA!!