Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till min make:
Att tro att vi skulle fungera i äktenskap var ett misstag. Inte kunde jag tro att när jag en gång valde att bli tillsammans med dig, skulle få utstå en kamp som inte är utav denna värld för att få komma ifrån dig. Jag är inte lycklig med dig, det vet du. Ändå fortsätter du leva på lögn. Du tror tydligen att jag blir lycklig av att vara fyrabarnsmamma, när vi bara har tre barn. Du tror tydligen att du bara kan skita i att jag har sagt att jag vill skiljas och få bli fri från detta helvete. Du tror tydligen det är attraktivt med en man som bara suttit på sitt arsle, blivit fetare och fetare med åren och inte visat minsta tillstymmelse till att vilja ha ett jobb och göra rätt för sig. Alla har betalt för dig. Antingen var det din morsa, dina kompisar, mina föräldrar eller jag själv. Skäms du inte att din 19 åriga kompis har lyckats bättre än dig? Fatta att du inte bara kan släta över att vi kommer skiljas. Och när jag gjort slut, ge FAN i att hålla mig vaken i flera dygn i sträck med ditt instabila nonsens-snack om allt från självmord till annat, det är fan inte min uppgift att rädda dig. Du manipulerar mig och du vet det, men ändå gör du det. Så gör man inte mot någon man älskar. Jag vill att du flyttar ut, ikväll. Jag ska ha barnen, då jag kan erbjuda dem ett hem, en inkomst och allt de behöver. Vad kan du erbjuda dem? Driva runt bland dina polare, inte ha några pengar alls eller ens en bostad? Kom igen....

Till svärmor:
Kan du bara sluta vara så fjortis och fatta att du är fyllda 50 och borde bete sig så! Bara för att dina förhållanden och äktenskap har totalkapsejsat betyder det inte att alla mår som du. Sluta för i helvete att knapra tabletter, det är så uppenbart att du är en missbrukare av dessa tabletter och du går ju för fan över lik för att få fler. Sluta upp med att byta tabletter med din syster som om det var godis! Det är fan inget friskt beteende. Dina barnbarn verkar du måttligt intresserad av, och JO, de ska få kalla dig FARMOR och inget annat fancy som du vill att de ska kalla dig. FARMOR är det ordet de känner dig vid, och inget kan få dig att verka yngre. Sluta dalta din nu 15 årige son som fortfarande inte gått en hel termin i skolan, eller varit hos tandläkaren eller doktorn sedan han var 4 år gammal. Se till att han kommer ut, ta bort datorn från honom och sluta för i HELVETE att gå på äggskal runt honom bara för att han har asperger. Och NEJ du har inte också asperger bara för att din son råkar ha det. Den "diagnosen" kom jävligt lägligt strax efter din sons diagnos. Och vi vill inte ha med den skitungen att göra. Det har inte med hans asperger utan med hans allmäna uppväxt att han inte kan bete sig som folk. Jag och min make (din äldste son, om du nu glömt det), har beslutat att det där lilla pinsamma mähäet till sorligt ursäkt för en människa inte ska få vara farbror åt barnen. Så fatta det. Och att du "jump thorugh hoops" för honom gör saken inte bättre. Ni bor nästan 50 mil ifrån oss, du har strulat till det något överdjävulskt med ekonomin och DU GAMLA KVINNA BORDE FAN SKÄMMAS FÖR ATT ÖPPET PRATA OM ATT DU LÄNGTAR EFTER ATT DIN FAR SKA GÅ I GRAVEN SÅ DU OCH DINA SYSKON SKA FÅ SITT FETA ARV!!!! Har du ingen hut i kroppen människa!!!! Nej, jag vill inte förknippas med dig och snart slipper jag det förhoppningsvis.

Till mina föräldrar:
Gör mig en endaste liten tjänst i den här sorgliga världen: Försvinn ur mitt liv. För vi kan inte ens skriva ett mail till varann utan att anklagelserna haglar. Jag har försökt vara tillmötesgående, men inte till någon nytta. Så snälla, för allas skull; Försvinn ur mitt och barnens liv.

Till dig jag bekände för:
Du är yngre än mig, vilket jag kan förstå gör att du inte kanske är bäst på dissar, men va fan, du behövde inte vara så brutal mot mig. Jag var ledsen och vågade efter mycket om och men lägga korten på bordet. Men du beter dig som om du är världsvan med att ha tjejer du inte är intresserad av efter dig. Mina barn älskar dig, jag är nyfiken på dig, men du ger det inte ens en chans.... Och nu har du verkligen dissat mig så hårt att jag inte kommer kunna komma över det. Någonsin. Du är så mycket mer man än min make som jag vill iväg ifrån, men ändå kan jag inte få dig. Det smärtar mig. Jag förstår att du inte vill prata mer om det här, men jag måste lätta mitt hjärta. Att du sedan beter dig som om allt är normalt, som om jag aldrig erkände känslor för dig, att du dyker upp utanför ytterdörren i tid och otid för att umgås med min make och leka med mina barn och prata med mig, det gör ont. Att det aldrig kommer bli vi. Du har allt jag vill ha...

H

Detta skulle jag vilja skriva till mitt ex:

"Jag saknar dig verkligen! Jag vet att jag har brutit kontakten med dig, men jag vill att du ska veta att det är för att jag tycker så himla mycket om dig. Jag klarar helt enkelt inte av att vara "vän" med. Jag är så glad och stolt över den du är och allt som du har åstadkommit! Du ska veta att jag tänker på dig varje dag och önskar att jag hade gjort bättre val.  Du är den bästa som har hänt mig!"

Jag önskar att jag inte lämnade dig på det sättet som jag gjorde. Bröt kontakten helt. Men jag vår så sårad och arg, och mådde så dåligt av allt att jag ville bara ur det. Hade vi fått ett ordentligt avslut så kanske jag mått bra och gått vidare nu. Jag vet att du har det bra med ny tjej och allt. Men själv har jag inte kommit över det, oss.. Som inte finns längre. Alla underbara minnen plågar mig och jag kan knappt göra något utan att gamla minnen kommer upp. Allt känns som igår.. Jag vill så gärna komma över dig men jag vet bara inte hur, jag har försökt allt känns det som. varför var det så lätt för dig? Var jag så obetydlig i ditt liv?

Det känns som att vi är i samma sits! Det är snart 4 månader sen jag och min pojkvän gjorde slut, det va ett gemensamt beslut från början men nu har jag ångrat mig. Har mailat honom och berättat hur jag känner och sa att jag vill ha honom tillbaka. Skrev att jag väntar på honom. Sitter nu och väntar på att han ska komma tillbaka snart. Tänker på honom hela tiden. Känner mig så jävla ensam. Hur känner du dig nu?

till en så kallad vän:

ge oss dom jälva pengarna ni är skylldiga oss och sluta spendera dom på möbler, sprit och cigg!! de kan ju va en av anledningarna till att vi glider isär!!!!

Till dej som lurar i bakgrunden:

Han kommer inte att lämna mej för din skull så ge upp!
Ni har haft nåt ihop bakom min rygg det har jag förstått för länge sen.
Men varför skulle han vilja ha en billig ful slampa som du? Du var ett tidsfördriv....jag är för alltid!
Vi har gått igenom för mycket för att ge upp och inte fan släpper jag honom till dej!

(Men det skulle vara intressant att veta hur ni träffades, var och hur länge...en dag får jag veta...den dagen någon
av er gör bort er. En glömd mobil, FB eller här! Då skulle jag inte vilja vara du )