Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag har råkat ut för mycket i mitt liv, det kan jag faktiskt påstå. En del vet du. En del har du inte en aning om. Men att bli dumpad två gånger i bara en vecka av mannen som ”älskar” mig, utan någon vettig grund, utan någon anledning och framförallt utan någon som helst förklaring, det är även premiär för mig. Och det gör så himla ont.

Om det här är din uppfattning om sann kärlek och ett parförhållande mellan två mogna vuxna, då får vi definitivt problem med varandra. Jag behöver inte någon man som är ”bättre än mig”. De som tänkte så, hade jag redan gott om och det har aldrig fungerat. Jag behöver en vuxen mogen man vid min sida som älskar mig ärligt och uppriktigt precis som jag älskar honom. En man jag kan lita på. En man som inte växla i sina känslor för mig var tredje dag. Det är ingen bra och trygg grund, då man kan bygga ett gemensamt liv. Jag vill kunna uppleva stabilitet, ro och harmoni i vår relation. Alltså raka motsatsen till det jag levt de senaste 25 år. Tills idag tänkte jag faktiskt att vi vill samma. Att vi känner samma. Att vi har samma mål. Men det känns inte längre så. Och det känns inte alls tryggt.

Ta så mycket tid på dig som du behöver och fundera noggrant på vad DU verkligen vill. Jag älskar dig så otroligt mycket och önskar mig inget mer än ett gemensamt liv, en gemensam framtid, men att få det så här klarar jag inte längre. Det känns som om jag håller på att spela rysk roulette varje dag. Idag älskar han mig. I morgon lämnar han mig. I dag älskar han mig. I morgon…

 P.S. Det här med att kommunicera som vanligt folk menade jag faktiskt allvar. Men absolut inte så som du uppfattat det. Vår kommunikation var helt underbart. Jag älskar dig för det du skrivit (och mycket mer), men det var inte det jag menade. Jag menar att vi ska fortsätta kommunicera via "vanlig" sms, mejl, telefon… Annars uppstår precis det som vi upplever idag. Ingen hänger med om vem ha skrivit vad och hur det var menat. Missförstånd som i värsta fall kan förstöra en helt underbar kärlek…

Och en sak till. Tänk på att svenska är långt ifrån att vara mitt språk. Ibland kan jag inte formulera mig så som du är van vid. Jag har ett väldigt begränsat ordförråd och kanske blir någon mening fel för att jag inte hitta de rätta orden. Men någon okorrekt mening kan för fan inte bli anledning att du vill lämna mig igen, eller hur?

En vän sa idag att du måste lämna honom för att jag ser att du inte mår bra.
 Men vi kan inte sälja ett halvfärdigt hus så jag får väl stå ut ett tag till, kanske blir det bättre, jag vet inte, men jag vågar heller inte prata om vad jag tycker är fel, för du är mkt bättre än jag på argumentera, så jag hamnar alltid i underläge och det slutar alltid med att jag blir boven.
Men jag önskar att den dagen kommer då jag faktiskt vågar säga vad jag tycker egentligen till dig, med bara tre ord, jag vill skiljas! Det hoppas jag att klarar av att säga någon dag.

Hej igen! :) Det är jag som du pratade med om min pappa du vet :) ¨
Nu har han blivit drygare än nånsin, och jag vet inte vad jag ska göra.. :/ Han har skaffat en ny tjej & det skiljer typ 20-25 år på dem. Jag har lust att skriva "STACKARS henne måste jag bara säga ! Hoppas hon inte har barn, eller att ni SKAFFAR barn! För då blir det ju väldigt synd om dem, hoppas jag att du förstår, just saying. Och detta säger jag innan därför att du tydligen kommer blocka mig på fb, och det är ju vääldigt patetiskt & fegt, blocka sin dotter på fb liksom! Men jaja, gör som du vill, men det är ju inte mer än rätt att hela världen får veta, eller!?" under hans "i ett förhållande" status på facebook, under alla grattis & lycka till. Hatar honom mer än någonsin & kommer aldrig få något av honom iaf. Han skrev precis ett jätteelakt meddelande på facebook till mig och min syster, så jag bryr mig inte. Han sa b.la. att han tänkte blocka mig & min syster om vi "fortsatte med våran skit". Ska jag skriva det?? Usch behöver råd! :/

Tack för att du finns

Jag har ljugit för dig. Om hur mycket som helst, flera gånger om.
Trots att det var så längesen så skäms jag fortfarande. Hur fan tänkte jag?

Förlåt.  

Förstår inte vad du håller på med, men en ska du veta att jag älskar dig! Men jag ger upp SNART! Först gnäller du på mig, men sen gör du samma sak! Plus att du nästan är otrogen..... så nej jag gör slut nu för jag pallar inte mera. Vet inte vad jag ska säga till nåra och kära om oss längre..... =(

FAAANNN!

Varför kan jag inte bara få bli 100% delaktig i ditt liv?! Varför kan du inte lita på mig och släppa in mig fullt?
Förstår du inte att jag inte kan känna någon trygghet när jag inte känner någon samhörighet med dig? jag älskar ju dig och om bara, ja jag et att jag lovade att aldrig använda "om du bara" men om du bara släppte in mig på alla plan eller iallafall visade att det är med mig du vill leva och att du VILL utvecklas tillsammans med mig ist för vid sidan av varandra, så skulle ju min trygghet komma och jag skulle vara så där lugn och glad som du önskar.
fattar du inte att jag aldrig kommer att bli "snäll" om jag aldrig får känna samhörighet och delaktighet i ditt liv mer än de fjuttiga 25% som jag är nu. Om du bara visar med lillfingret att du är villig att våga satsa, så kommer jag ju att ge dig hela min själ. 

VARFÖR FATTAR DU INTE!?!?!?  

Detta skickade jag till min pappa under "i ett förhållande"...

"STACKARS henne måste jag bara säga ! Hoppas hon inte har barn, eller att ni SKAFFAR barn! För då blir det ju väldigt synd om dem, hoppas jag att du förstår, just saying. Och detta säger jag innan därför att du tydligen kommer blocka mig på fb, och det är ju vääldigt patetiskt & fegt, blocka sin dotter på fb liksom! Men jaja, gör som du vill, men det är ju inte mer än rätt att hela världen får veta, eller!? Försök förstå hur dåligt jag mår/har mått av detta & jag hoppas att du ska få känna på samma smärta i ditt liv, säger jag bara. Tänker inte sätta på "fake-leendet" igen bara för dig du."

Till P

Tänker på dig fast det snart har gått ett år sen! Men nu tror jag att min pojkvän gör samma sak så snart är man väl i en liknade skit. Men jag vill så gärna messa dig och berätta allt men det går ju inte..

STOPP!!!

Nu får det vara nog! Vad fan tror du egentligen jag håller på med här hela tiden. Är du döv eller blind eller båda och? Läser du ibland vad jag skriver? Jag satsar på oss sedan första dagen vi träffats. Och vad får jag? Inget svar på sms, inget telefonsamtal, inget mejl och inte heller du vill träffa mig. När ska vi bygga upp delaktighet. När ska vi bygga upp samhörighet. Var femte vecka för en halvtimme? Gå och snacka 100%. Det är väl snarare du som inte  FATTAR någonting!!!

Du var så verklig i drömmen inatt farmor. Det känns som du försöker säga något till mig. Jag drömmer alltid samma dröm. Att du kommer tillbaka. Alla är så uppspelta och väntar på dig. Och så till slut kommer du. I drömmen kramade du mig länge. Farfar var så glad, han skrattade medan han hällde upp kaffet. Du kände igen mig, trots att jag bara var 14 år när du dog. 14 år, tänk så liten jag var då. Alldeles för ung för att förlora min älskade farmor.

Jag hoppas du visste hur mycket du betydde för mig. Och fortfarande betyder. Du är fortfarande med mig i mitt liv. Men bara på ett annat sätt. Jag kan känna att du är närvarande. 

Jag gillar tanken att jag kommer lite närmare dig när jag flyger. Jag reser ju ganska mycket nuförtiden och ibland sitter jag där vid det lilla fönstret och försöker föreställa mig att jag ser dig komma gåendes där bland molnen. 

Det är 10 år sedan du dog och fortfarande känns tanken på att jag aldrig mer ska få träffa dig så förfärligt overklig.

Söta lilla fina farmor, jag kommer aldrig glömma dig!
Tack för att allt!