-
Obeskrivlig rädsla..
Vi har startat bebisverkstad och är inne på andra försöket, ÄL snart
Men jag måste bara få fråga er andra underbara änglamammor, hur ni orkar?
Jag är redan nu förstörd och jag är inte ens med barn än..
När Elliott föddes i januari var jag i v 36+4 och genom gick kejsarsnitt
då han aldrig hade överlevt en vanlig förlossning.
De sa dessutom att han troligen bara överlevt två dagar till i magen.
Så mitt stora problem nu är att jag fastnat där, hos honom.
I mina tankar kommer nästa barn också dö om jag väljer
vanlig förlossning och om jag går längre än v37.
Hur fan ska jag överleva en graviditet med dessa tankar fastetsade i min hjärna?
-
Svar på tråden Obeskrivlig rädsla..
-
-
*kramar om*
Jag vet precis hur de jobbigt och svårt känns! Vi förlorade våran son Martin 2007 och fick en levande dotter 2008. Den graviditeten kantades ffa från v 20 med mycket oro så vi fick flera kontroller på specMVC (gick även där hos BM) och hade då kuratorskontakt.
Är nu gravid igen i v 19, har varit sjukskriven sedan juli pga krisreaktion i samband med graviditet och kommer inte att kunna gå tillbaka till arbetet alls. Jag har BM på specMVC, får extra läkarkontroller och har kontinuerlig kuratorskontakt.
Med dottern vet jag att var mycket ångest och samtal kring igångsättning v 38+0 vilket blev beviljat. Sedan kom hon ändå spontant v 37+2 och det var ju naturligtvis mycket skönt Även nu så mår jag jättedåligt när jag pratar med någon om förlossningen och troligen kommer igångsättning 38+0 kännas som något tvunget när den tiden närmar sig.
Nu har jag ju varit igenom en graviditet efter våran änglason, men jag upplever det nästan som ett krig som man bara måste igenom och komma hel ut på andra sidan. Vet inte om mina rader hjälper, men jag vill iaf visa att du är inte ensam och det finns stöd. Både att få gå så specmödravården där man är van vid detta och inte "pratar bort det", och kuratorskontakten är oerhört värdefull. -
Tack för ditt stöd och skönt att veta att man inte är ensam!Alisa skrev 2011-10-23 21:29:42 följande:*kramar om*
Jag vet precis hur de jobbigt och svårt känns! Vi förlorade våran son Martin 2007 och fick en levande dotter 2008. Den graviditeten kantades ffa från v 20 med mycket oro så vi fick flera kontroller på specMVC (gick även där hos BM) och hade då kuratorskontakt.
Är nu gravid igen i v 19, har varit sjukskriven sedan juli pga krisreaktion i samband med graviditet och kommer inte att kunna gå tillbaka till arbetet alls. Jag har BM på specMVC, får extra läkarkontroller och har kontinuerlig kuratorskontakt.
Med dottern vet jag att var mycket ångest och samtal kring igångsättning v 38+0 vilket blev beviljat. Sedan kom hon ändå spontant v 37+2 och det var ju naturligtvis mycket skönt
Även nu så mår jag jättedåligt när jag pratar med någon om förlossningen och troligen kommer igångsättning 38+0 kännas som något tvunget när den tiden närmar sig.
Nu har jag ju varit igenom en graviditet efter våran änglason, men jag upplever det nästan som ett krig som man bara måste igenom och komma hel ut på andra sidan. Vet inte om mina rader hjälper, men jag vill iaf visa att du är inte ensam och det finns stöd. Både att få gå så specmödravården där man är van vid detta och inte "pratar bort det", och kuratorskontakten är oerhört värdefull.
Min make har ingen som helst förståelse kring mina tankar och det gör mig frustrerande.
Vi har blivit lovad alla kontroller mm som vi vill, vilket känns skönt,
men fortfarande finns oron kring det som står i TS.
Sen så ligger Spec.mödravården 26 mil härifrån :S
