Noll tolerans!

Det jag tror är att om man hoppas över saker som SKA göras, för att barnet protesterar, då lär sig barnet att om man gråter och skriker och vägrar så slipper man. Och då kan vardagen bli jobbig.

Jo så här skrev någon och det va på det inlägget jag svarade.

"Ibland finns kanske inte tiden att vara så pedagogisk men då är frågan om det inte är bättre att låta tandborstningen vara den morgonen än att "tvångstborsta" gaddarna."

 

Jo men poängen jag vill få fram är, att om man en gång har valt att tex tandborstning ska vara en sådan sak som barnen måste göra varje dag, och det är en sak som barnen inte alls tycker om, då tror jag inte att det är ok att bara ena dagen tycka att det är mindre viktigt för då lär sig barnet det och tror att det va för att det va gråt och skrik som gjorde att h*n fick som h*n ville. Och då kommer barnet att fortsätta att bete sig på det sätter för det har tidigare gett barnet det resultat barnet eftersträvat. Så tror jag!

Rockan skrev att hon var duktig i skolan som svar på ett inlägg från rian81 med frågan om vad man gör när barn som är fostrade till att få sin vilja fram inte vill öppna matteboken och räkna på mattelektionen.
Jag frågade då vilken Rockabillans motivation var och i svaret fanns den egna viljan beskriven så egentligen kvarstår frågan från rian81.

Annonserar barnpsykologerna med skadliga uppfostringsmetoder i "Super nanny", eller hur hade du tänkt jag skulle hitta det?

Och jag menar att det finns många elever som tycker det är skittråkigt i skolan men ändå har hög närvaro.

Ja? Nu tappade du mig. Hur hänger det ihop?

Jag menar att de inte går till skolan varje dag, går på lektionerna och ibland t.o.m. anstränger sig lite för att de tycker att det är kul utan de går för att de måste, troligen pushade henifrån.

Intressant för det kan vara bra att diskutera vad man menar med en time-out. Vad som läggs i handlingen.
Våra time-outs var aldrig på så sätt att barnet isolerades utan det var en time-out från beteendet tillsammans med någon av oss föräldrar.
Vi tog barnen från bråket. Slogs de och kastade saker så blev konsekvensen den om de inte slutade med beteendet att de fick göra något annat och inte vara med och leka osv.

Håller med, MEN, då ska man se till att man har tid och ork då man tar dem till badrummet. Är jag jättetrött eller verkligen inte känner att jag skulle klara en konflikt så kan jag "glömma" att vi ska borsta tänderna. Det tycker jag är helt okej, ibland. Men har man kommit så långt som till badrummet för att tvätta tänderna så tycker jag det är fel att ge efter. Då lär sig barnen att tjat och skrik och bråk får dem att slippa.

Tycker dock inte man ska bända upp en mun, men så långt har jag aldrig behövt gå för mina barn vet att de inte slipper undan och så tycker de det är lite roligt för jag brukar göra som Modesty Blaise och prata lite strunt under tiden. Har dock hänt att det inte fungerar, men då gäller regeln att man inte går från badrummet innan tänderna är borstade. Men då gäller det som sagt att man ser till att ha tid och tålamod innan man säger att det är tandborstningsdags...

Kan man förebygga och undvika konflikten helt så håller jag med om att det är det bästa.

Jag tror dock inte alla barn kommer lära sig att de slipper undan genom skrik och bråk (även om en del säkerligen påverkas så), utan för en del kan det innebära att de samarbetar bättre nästa gång eftersom de fått känna sig respekterade och lyssnade på.

Jag förtydligar att det ska göras, tills det blir gjort. Det handlar i grund och botten om att vara principfast, och är man det från start så lär barnen sig rätt omgående att det inte lönar sig att vägra, för det blir ändå som jag har sagt i slutänden. Självfallet får de beröm när de gör rätt, så det är ALLTID trevligare att lyssna på mig än att inte göra det,och det är mina barn väl medvetna om.

jag funderar lite på hur vi ser på uppfostran kan hänga ihop med åldern på oss föräldrar. bara funderingar alltså.
jag är uppvuxen 80 tal och mina föräldrar hade lite flower power tänk. vi skulle alla vara med och bestämma och diskutera. väldigt få gränser. Jag har alltid varit lite gränslös, det är först nu som mamma som jag tycker det är viktigt med gränser. min dotter skall inte bli som jag var i tonåren tänker jag. min dotter ska inte se mig som en kompis utan gränser känns viktigt för mig och massor av kärlek såklart.

kanske inte har med ålder föresten utan mer på vilken sorts uppfostran man själv hade.

Javisst, det måste vara en traumatisk upplevelse att vara utan uppmärksamhet och kramar i tre minuter.
Allvar?

Nä, då är det bättre att ta av de andra barnens tid till att sitta i timmar och förklara något de kanske ändå inte förstår eller i alla fall inte är mottagliga för.
Jag vet vilket jag väljer.

Det funkar i de flesta fall men man får ju då börja i tid såklart.
Det är mycket svårare att omvända ett barn än att bara köra på med vad barnet ändå är vant vid.

Kanske inte alltid men ett alternativ som nämnts och som jag vill undvika.Ja, när det gäller sådant som ett barn inte (i många fall inte vuxna heller) ska göra så knäcker jag gärna viljor.
Men inom ramen för vad som är acceptabelt är viljan fri, precis som för dig och mig ute i samhället.Frågan är hur diskussionsmetoden fungerar när barnet står under en annan vuxens ansvar och föräldrarna inte närvarar samt hur man alltid kan avdela tid till dessa diskussioner.

Jag ska tillägga att jag också gärna förklarar saker och lyssnar på barnens syn men ofta kan jag tycka att jag inte ska behöva lägga den tiden på något jag förklarat/vi diskuterat flera gånger förr.

När min son va liten och inte ville smaka på maten så satt vi runt bordet tills han gjorde det. Förklarade om och om igen att han behöver bara smaka och om han inte tycker att det är gott så är det ju en annan sak, men smaka är något man alltid ska göra, man kan inte välja att inte äta maten bara för att den inte passar för tillfället. Ingen människa, vuxen som barn, kan hela tiden äta det man är sugen på. 

Jag kan förstå att man i stundens hetta blir så där arg, det är inte lätt, för det bästa hade varit att du bara la undan dom på en gång, men eftersom du slängde dom, kan du verkligen inte gå och köpa nya sen! Vad ger det henne för intryck. I sånna fall måste man stå på sig för dom valen man gör, därför är det viktigt att man "väljer rätt fight" som man säger..

Ja vi alla satt kvar vid matbordet och snackade vidare med honom och varandra tills han smakade. För man kan inte tycka att något är äckligt om man inte smakat på det.