Tvåspråkighet - hur har utvecklingen gått?

Jag är svensk, barnens pappa är isläning och vi bor på Island.
De har båda varit lite senare än sina jämåringa kompisar med att börja prata, dock inte så pass sena att vi har blivit oroliga över det. När de väl började prata kom båda språken på en gång. Det är ju inte helt olika språk så de har blandat hej villt i början. Lillan är bara 2 år och blandar rätt friskt. Dessa dagarna pratar hon mycket islänska med skånsk uttal, vilket de har skrattat mycket åt på dagis. Många av dagisfröknarna trodde att det var danska hon pratade. Storebror började göra skillnad på språken då han var ca. 3,5 år. Han har ett större ordföråd på islänskan och det kommer att bli hans modersmål eftersom den enda svenska han hör regelbundet är från mig, förutom de 2-3 veckor vi är i Sverige på semester under sommaren. Men pratar jag svenska med honom, vilket jag försöker gör så mycket som möjligt, så svarar han på svensk utan problem.
Han har senaste veckan börjat få kläm på det här med att läsa och att bokstäverna uttalas olika verkar förvirra honom lite. Men det tror jag löser sig med tiden. Det är bara 2 månader sedan han börjde skolan så jag tycker ändå att han är jätte duktig som redan kan stava sig igenom både läsböckerna från skolan och lillasysters böcker.