Jag tog tag i min kille en gång när han var onykter och stod och gaggade och skulle liksom putta i väg honom, men ostadig som han var så ramlade han baklänges in i väggen. Gud så rädd jag blev! Det kunde ha gått riktigt illa! Det ska aldrig nånsin mer hända.
Ett par kompisar till oss, ett par alltså, slogs riktigt med varann. Jag såg det aldrig men min kille som har känt dom längre berättade att det var riktigt obehagligt.
Killen slog aldrig först, men han tyckte att om hon gav honom en smäll så skulle hon få tillbaka av samma mynt.
Min kille, som var hans bästa kompis, tog itu riktigt med honom och försökte förklara att en tjejs nackmuskler t ex är helt andra och svagare än en killes och att hon kan ta mycket större skada, även om hon också var vältränad.
Ja, alkoholen är en stor bov i mycket! Spola kröken och många smällar skulle förbli outdelade.
Jag kan också bli helt galen av ilska, fast det var mycket värre när jag käkade p-piller. Hormon-skit säger jag bara! Usch! Nä, nu är jag mycket mer harmonisk och får inte alls samma utbrott.
Jag har i och för sig alltid haft ett häftigt humör, men det brukar ge sig uttryck på smällande dörrar, stamp i trappor, spela hög skrålmusik mm. Och när jag och min sambo bråkar har det rykt i väg nån grej i riktning mot hans håll några gånger, men inte något som kan skada. Det kan vara en tidning eller kudde eller nåt.
Rob:
Jag håller helt med dig, det är aldrig okej att slå någon, vare sig det är ens partner, karl eller kvinna, barn eller djur!
Däremot kan jag till viss del hålla med dom som menar att för en normalstor karl är en normalstor kvinna inte samma hot som om det var ombytta roller, eller om slagen riktades mot ett barn eller djur. Jag säger absolut inte att det är rätt, för varje våldsgärning är en för mycket. Men en karl som använder "hon slog först" som en ursäkt för att slå sin kvinna är i mina ögon större fara för henne än hon är för honom.
Men, som jag sa innan. Jag tror att många bråk och slag skulle utebli om folk tog det lite lugnare med alkohol...
Jag är INTE absolutist, långt ifrån, men jag och min kille dricker aldrig några större mängder längre och det har gjort vårt förhållande mycket mycket bättre. Det vi bråkade om förr grundade sig till 90% i sånt som hände i fyllan.
Du anonym som startade tråden, har du försökt få hjälp med att komma över dina aggressioner mot din kille? Du kanske kan komma ifrån problemet på så vis?
Det kan ju också vara andra frustrationer som ligger till grund för att du ibland tappar kontrollen över dina handlingar. Även om du skriver att du inte har upplevt misshandel själv så kanske du har varit nedtryckt, mobbad eller blivit illa behandlad av nån annan kille och nu får din nuvarande kille ta konsekvenserna av det?
Det var bara en tanke.
"En anledning som krävde det"? Den enda anledning att höja handen mot någon och rikta ett slag borde väl möjligen vara självförsvar?
Jag kanske måste förtydliga mitt inlägg om det här med kvinno- respektive mansmisshandel. SJÄLVKLART är det fel att slå någon annan varelse. Oavsett orsak, Oavsett provokation. Oavsett hur stor eller liten man är.
MEN vad jag försökte påpeka var det hot man kan utgöra. Det handlar inte om att vara man eller kvinna. En kvinna som slår ett barn är precis lika fel ute som en man som slår en kvinna eller en storasyster som slår lillebror.
Vad jag försökte komma till var att jag, som t ex väger ca 50 kg och är ganska liten, inte skulle kunna utgöra något fysiskt hot, alltså någon som min man kan hamna i fysiskt underläge av och känna skräck för. Han kommer alltid att veta att han är starkare än jag och att han utan problem skulle kunna försvara sig mot mig.
Men om det vore ombytta roller så skulle jag inte ha något att sätta emot. Den psykiska misshandeln är densamma, men är man även fysiskt i underläge så är situationen en helt annan. Samma sak gäller givetvis om det är en vältränad stor kvinna som ger sig på en fysiskt svagare man.
Men, återigen, jag menar inte att det är rätt att slå. Men ska man sätta grader på det hela så ser jag betydligt större allvar och hot i att en fysiskt starkare ger sig på någon som är fysiskt svagare. Det ÄR i mina ögon värre med en man som slår en kvinna på käften, än en kvinna som ger sin man en smäll på överarmen.
Hej Anna B
Nej, jag försöker verkligen inte ursäkta misshandel av någon form. Om du läser mitt inlägg ordentligt så framgår det väldigt tydligt!
Jag säger bara att det fysiska över- eller underläget gör den redan felaktiga handlingen ännu värre. Men jag håller fullständigt med dig om att såren i själen aldrig syns och att de kan vara mycket värre, även på en fullvuxen karl som får en smäll av sin tjej.
Så, återigen, HANDLINGEN I SIG ÄR LIKA ILLA, men jag hävdar fortfarande att SKADERISKEN och därmed HOTET är annorlunda om t ex ett barn slår sin lilla näve mot mammans ben, än tvärtom. Kan du inte hålla med mig om det?
Sen är jag mycket medveten om att psykisk misshandel kan bryta ner en människa minst lika mycket som fysisk. Jag har själv sett det på nära håll hos en nära vän och det är fruktansvärt. Det var bara ord, men tillräckligt många och hotfulla för att han skulle dömas för olaga hot, trakasseri och få besöksförbud...
Jag tror att gränsen går som vid alla typer av trakasserier, dvs när offret tycker att det är obehagligt eller kränkande så har det gått för långt, oavsett om det är verbalt eller fysiskt.