• Anonym
    Äldre 5 Jul 14:53
    15651 visningar
    90 svar
    90
    15651

    Har någon slagit sin kille?

    Med anledning av frågan om någon blivit slagen i sin relation, ställer jag nu denna fråga. Självklart handlar det ju ofta om kvinnor som misshandlas av sina män, eller känner sig hotade.

    Men hur vanligt är det att vi tjejer klipper till vår kille?

    Jag ska skamset erkänna att jag har gjort det några gånger när våra gräl har spårat ur. Han har aldrig slagit mig och jag har aldrig upplevt det under min uppväxt så jag vet inte varifrån det kommer.

    Han betedde sig väldigt illa mot mig i början av vår relation och det är när känslor därifrån väller upp som den här sidan kommer fram. Men det är ju ingen som helst ursäkt!
    Jag tycker det är jättehemskt för det sista jag vill är ju att göra honom illa. Även om mina små nävar är som myggbett på en karl som väger nästan det dubbla. Men det är ju liksom handlingen i sig, principen att höja handen mot den man älskar, fast i den stunden hatar, som skrämmer mig...

  • Svar på tråden Har någon slagit sin kille?
  • Äldre 5 Jul 15:45
    #0

    Jag kommer från ett hem där psykisk misshandel är vardagsmat...
    En o annan örfil fick man när man var "dum", inlåst på rummet för att mamma var på dåligt humör och liknande...
    När jag väl var 16 så hände det som jag väntat på i ganska många år, jag blev misshandlad fysiskt... Då släppte allt för mig, alla min ilska bara försvann och jag blev tom... Har knappt pratat med mina sk föräldrar sedan dess... Jag har inget att säga dem längre...
    Men tyvärr så kan jag bli våldsam även jag... Nu har inte detta hänt på snart 2 år, men jag har slagit till min sambo när jag blivit arg på honom...
    Jag har aldrig slagit mina barn, kommer aldrig göra och när sambon väl satte sig ner och talade om för mig hur det kändes för honom när jag slog honom så har jag inte gjort det...
    Jag har däremot slagit knytnäven i väggen ett par gånger när jag blivit riktigt förbannad, men då får jag ju skylla mig själv...
    Nu för tiden så har vi "gjort om" vår gräl-teknik så att det inte ska behöva leda till att jag blir så förbannad mera... Och jag har lärt mig tygla min ilska bättre...

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 5 Jul 15:49
    #0

    Jag har också underskattat min styrka/en killes obalans, när jag en gång för en massa år sen gång på gång blev trakasserad av en främmande kille på krogen. Han var alltså rent otrevlig och provocerande flera i vårt sällskap. Till sist gick säkringen för mig och jag reste jag mig upp och tog tag i kragen på honom med båda händerna, bad honom lämna oss i fred, och så knuffade jag i väg honom.

    Eftersom han var stor och tjock tog jag kanske i lite i överkant och döm om min, och åskådarnas, för att inte tala om hans, förvåning när han föll baklänges över ett bord, som välte!
    Plötsligt befann jag mig mitt i ett krogslagsmål...

    Men på ett ögonblick var vakterna framme och tog honom. Men ibland har man nog mer kraft som tjej än både man själv och en stor karl kan tro... Kan säga att detta var väldigt obehagligt och pinsamt, även om jag inte direkt slog honom och han dessutom hade gått över gränsen mot flera av oss.

  • Anonym
    Äldre 5 Jul 15:53
    #0

    Min sambo skulle aldrig nånsin lyfta handen mot mig hur förbannad han än blev, men jag däremot har nån gång slagit honom när jag har blivit så förbannad så jag sett rött! Då har han kunnat ge mig en lätt örfil bara för att markera att det får vara nog, och då har jag såklart genast kvicknat till och skämts så otroligt mycket att jag inte kunnat se på honom på flera dagar. Vi väger lika mycket och styrketränar ganska hårt båda två, så det är inga små slag han har fått ta...

  • Anonym
    Äldre 5 Jul 16:08
    #0

    Jag slog till min make för länge sedan då han varit helt "knäpp" under flera timmar en natt efter att ha druckit alkohol.
    Han är stor och tung men skulle upp ur sängen för att spela musik. Han höll på att ramla och jag blev desperat till slut.

    Slog honom över kinden och örat.
    Usch.....får ångest än idag då jag tänker på det. När han somnat så låg jag länge och såg på honom, grät och strök honom över kinden.
    Vi pratade om det dagen efter men han minns inget.
    Det är hemskt att bli så arg att man slår en annan människa och jag vill aldrig mer uppleva den känslan.

  • Äldre 5 Jul 16:11
    #0

    Ett par kompisar till oss, ett par alltså, slogs riktigt med varann. Jag såg det aldrig men min kille som har känt dom längre berättade att det var riktigt obehagligt.

    Killen slog aldrig först, men han tyckte att om hon gav honom en smäll så skulle hon få tillbaka av samma mynt.

    Min kille, som var hans bästa kompis, tog itu riktigt med honom och försökte förklara att en tjejs nackmuskler t ex är helt andra och svagare än en killes och att hon kan ta mycket större skada, även om hon också var vältränad.

  • Anonym
    Äldre 5 Jul 17:10
    #0

    Som du själv skriver så är det inte styrkan i slaget utan handlingen, förnedringen. Jag tycker att det verkar mer accepterat att en tjej slår en kille, typ "han förtjänade det säkert". Flera av er skriver att ni blev provocerade. Misshandel som misshandel. Jag hade själv haft svårt att lita på någon som utövat våld mot mig eller hotat mig. De flesta säger att man ska gå efter första slaget. Hoppas ni får hjälp med att kontrollera er ilska.

  • Anonym
    Äldre 5 Jul 17:17
    #0

    När orden tar slut...tar knytknäven vid och när spriten går in...går vettet ur.

  • Anonym
    Äldre 5 Jul 17:49
    #0

    Jag har oxå slagit min nuvarande kille. Jag va lite lätt bitter över en grej som hänt och vi hade inte riktigt rett ut det så när jag fått några öl i mej på en fest flög jag på honom och tryckte upp honom mot väggen och sa vad jag tyckte om det som hänt. Och istället för att prata med mej om saken så provocerade han mej ännu mer och då small det. Först fick han en örfil men han fortsatte gapa åt mej och då tog jag till knytnävarna... Han fick inga synliga skador men han hade ont några dar i käken och det första han sa på morgonen efter när vi vaknat va: Du slog mej! Du slog mej verkligen! Och så asgarva han och sa att jag va jävligt stark i slagen. Grejen va den att jag inte kommer ihåg att jag tog till knytnävarna för jag va så jävla arg. Så jag skämdes rätt rejält och bad om ursäkt men han sa att det va okej och att jag kanske fått ur mej lite ilska för det han gjorde som sårade mej så rejält. En grej som vi faktiskt har skrattat rätt gott åt så här i efterhand men det va fullt gjort av mej ändå. Till saken hör oxå en grej som jag inte mindes förräns han berättade det för mej och det va att det dök upp ordningsvakter när jag stod och pucklade på honom och gissa vad? Dom sög tag i min kille och höll fast honom mot väggen... Fritt att puckla på liksom... Det hade vi lite kul åt oxå,det var kompisar åt oss som jobbade och den ena killen va min tränare i styrketräning så han ville väl se om jag blivit något stark... I alla fall så vet jag att jag aldrig kommer att göra det igen och han skulle aldrig lyfta en hand mot mej.

  • vadska­jaghet­adå
    Äldre 5 Jul 17:51
    #0

    jag fick ett utbrott nyss och drämde till han med pallen...
    han har aldrig slagit mig men jag vet inte varför (jag har inte slagit han med knytnäven i ansiktet eller så)

    men jag har gett han lätta örfilar om jag blitt riktigt arg..eller drar han i håret...det ska inte vara så självklart att tjejer får slå utan att det gör nåt..igentligen

  • Äldre 5 Jul 17:55
    #0

    Ja, alkoholen är en stor bov i mycket! Spola kröken och många smällar skulle förbli outdelade.

Svar på tråden Har någon slagit sin kille?