Inlägg från: SilverEmma |Visa alla inlägg
  • SilverEmma

    "Du slog mig!"

    Jag har en tjej som snart blir tre år som brölar "Du slog mig!" minst en gång/dag. Om hon springer in i mig och ramlar så knuffade jag henne, om jag råkar sätta mig på hennes hand i soffan så slog jag henne, om jag tar henne i armen och tar bort henne från en situation så slog jag också henne.

    Hur hanterar ni detta? Jag vill ju inte förminska hennes känslor och hennes upplevelse av det som hände men jag vill ju inte att hon ska tro att detta är att slåss. Jag försöker förklara för henne vad som egentligen hände typ "Nej jag knuffade dig inte, du råkade springa in i mig och ramlade". "Nej jag slog dig inte, du hoppade i soffan och ramlade på mitt knä"...och liknande.

    Nu har hon t om sagt på dagis att jag slått henne och då de har anmälningsplikt så hade jag igår ett möte med socialförvaltningen efter att de (+ två dagisfröknar) haft ett möte med min dotter. De kom fram till att de inte var oroliga för henne, som tur var. Men de visste inte heller hur jag skulle hantera dessa situationer så jag fick inga direkta tips därifrån.

    Hur gör ni och har ni några bra tips till mig? Nu är det så pass allvarligt att jag måste få henne att sluta med det.        


    Fanny och Elliot...mina tjejer!
  • Svar på tråden "Du slog mig!"
  • SilverEmma
    hymafr skrev 2011-11-24 10:30:37 följande:
    Ge tillbaks.

    Dvs när hon hoppar på dig eller springer in i dig så bröla tillbaka att "Du slog mig".

    Har du tur så fattar hon vinken och slutar.    

    ...eller ser hon det som att beteendet är ok och så blir det ännu värre. Nej det är inte aktuellt.
    Fanny och Elliot...mina tjejer! <3
  • SilverEmma
    pluvdo skrev 2011-11-24 10:40:54 följande:
    Och om man då skall följa M. Mahlers råd så antar jag att det enda man skall göra är att låta barnet projicera och hantera det så bra som möjligt. Om hon springer in i dig så hon ramlar så och säger att du knuffade henne så kanske "Jag förstår att du blev rädd, gick det bra?" eller något.

    Ska testa detta, låter faktiskt vettigt. Tack!
    Fanny och Elliot...mina tjejer! <3
  • SilverEmma

    Det enda som är "bra" med detta är att dotterns avdelning ska börja ha samlingar och prata om det. Visa med dockor vad som är ok och inte, vad det betyder att "slåss" och "knuffas" och när det var med flit och inte. Det kan ju innebära att ett barn som faktiskt far illa kan sätta ord på sina upplevelser och våga prata om det. Och sen att ungar som mina kan börja förstå att jag faktiskt inte slår henne.


    Fanny och Elliot...mina tjejer! <3
  • SilverEmma
    pluvdo skrev 2011-11-24 10:48:23 följande:
    Ja, bra att förskolan hanterar det så istället för att hantera det genom att kasta onda blickar mot dig och tissla och tassla om att du säkert slår ditt barn. Som säkert hänt andra.

    Jag tycker verkligen om dagiset och personalen och gjorde klart att jag inte har några onda tankar om dem. Jag vet att de MÅSTE anmäla och nästa gång är det ett barn som kanske verkligen far illa. Men hela upplevelsen var ändå lite jobbig. Men jag får inte känslan av att någon där faktiskt tror att jag slår henne. Anmälningen skedde förra månaden men då de inte upplevde det som akut (pga att hon inte hade några märken eller verkade skygg) så gick de via sin egen socialförvaltare och då tar det lite längre tid. Om de verkligen trott att jag misshandlade henne så hade ju allt gått fortare.
    Fanny och Elliot...mina tjejer! <3
  • SilverEmma

    Tack för bra tips! Det är säkert fler föräldrar som har svårt att hantera dessa situationer.

  • SilverEmma

    Hon är väldigt verbal och har inga problem att sätta ord på vad som händer. Springer hon in i lillasyster så krockade hon, men springer hon in i mig så knuffade jag henne.

  • SilverEmma

    Konstigt nog så har hon inte sagt att jag slått henne efter detta. Det slutade bara...peppar peppar. Vet inte om de tagit upp det på dagis som de skulle, ska fråga sen.

Svar på tråden "Du slog mig!"