• gladlo­ser
    Äldre 25 Nov 18:03
    2138 visningar
    8 svar
    8
    2138

    blir såååå ledsen vet inte vad ja ska ta mig till....

    de verkar inte vara mening att jag och min sambo ska bli gravida....att jag aldrig kommer få uppleva känslan av att magen växer och att man har ett litet liv där inne...att inte få se ett litet liv växa upp och bli vuxen....och överallt ser jag vänner och bekanta bli gravida med 1,2,3an....jag blir ledsen men visst glad för deras skull...jag ser barnvagnar överallt...och folk som frågar oss när ska ni ha då??? vet inte va jag ska svara så jag svarar inget alls eller ngn gång i framtiden....visar inget utåt men gråter i min ensamhet...jag och min sambo har inte heller pratat om det sen vi fick veta att inte har några simmare....jag vet inte vad ja ska säga,känna eller tycka....har sagt de till ett par jobbarkompisar som jag litar på och som är mina vänner men de vet inte hur de ska reagera så de byter samtalsämne....vet inte hur ja ska orka eller hur ja ska kunna gå vidare...?????

  • Svar på tråden blir såååå ledsen vet inte vad ja ska ta mig till....
  • Äldre 25 Nov 19:25
    #1

    Hejsan. Jag förstår att det känns totalruttet just nu. Men det finns spermadonatorer som ni kan få hjälp av via IVF. Men det viktigaste är att ni pratar med varandra. Det får väl smälta lite för er först, men vill du bli gravid och du är frisk så finns det hjälp att få. De allra flesta män med detta problem är nog ganska ledsna!!!! Men det blir inte bättre av att man ältar det man inte kan göra ngt åt. Att han inte kan göra dig gravid kan ni inte hjälpa. Men det finns en lång och jobbig väg att gå om ni vill. Adoption, IVF, insemination. Håll ut och börja prata med varandra!! det viktigaste är eran kärlek till varandra. Hoppas ni kommer vidare!!! 

  • Äldre 25 Nov 19:34
    #2

    Det är klart att ni blir ledsna men som sagt det finns massor som ni kan göra! Ge inte upp! Många av oss här har kämpat i många år och haft svackor och tänkt precis som du. Låt ER sörja och ta hand om varandra. Ta sen tag i saken och se vad ni kan göra, Insemination, IVF med spermiedonator m.m, Tänk istället att nu vet ni problemet och kan göra något åt saken. Det är klart att han är ledsen.kramas och prata mycket! Styrkekramar till ER

  • vivant­arpadi­g
    Äldre 28 Nov 11:43
    #3

    Jag förstår dig, det är jobbigt. Vi är där också, vi väntar på biopsin för att se om mannen har några i förrådet som inte behagar komma ut. Men det känns ovisst och inte alls som det kommer att gå vägen. Du kommer att vara på botten vissa dagar och toppen andra, det är då du inte alls pratar, tänker eller stöter på någon barnvagn, gravidmage eller någon som börjar prata om det. Jag lovar att det finns sådana dagar. Det viktigaste för att få fler sådana dagar är att försöka umgås och hitta på saker med dina vänner som inte har barn eller om de kan tänka sig tjejkvällar utam barn och snack om barn. Planera för bröllop, bygg hus, flytta eller ut och res. Känn att ni har några andra saker parallelt med barnlösheten så att full fokus varje dag INTE ligger på barnlösheten.

    Det är tufft och jag klarar det bara ibland, men jag tillåter mig att ha dåliga dagar. Dåliga dagar för mig är när jag skriver härinne :) läser massa bloggar eller ligger i soffan och spelar spel. Det är då jag bara tänker på vår barnlöshet till 100 % och inte kommer mig för att göra något annat. Att kakla köket häromdagen var helt underbart, en hel dag utan att behöva tänka på annat än kakel.

    Det är svårt, men det kan gå, vissa dagar :) all kärlek till dig och håll oss uppdaterade på vad som händer :)

  • gladlo­ser
    Äldre 28 Nov 19:14
    #4

    Vet att vi inte ska ge upp hoppet, att kämpa och stötta och finnas för varandra...men de är svårt att få min sambo att prata,han säger inget har försökt att ta upp de flera gånger men han undviker och pratar om annat...men de kan bero på att vi väntar på samtalet om det är genetiskt eller om chansen finns ett litet hopp kvar...men ja börjar mer och mer acceptera sanningen och inte våga hoppas längre...och istället satsa på att uppfylla min andra dröm,att skaffa hund,återuppta hästarna...ja vet att det är djur som gör mig lycklig och får då ngt annat att fokusera på...men men vi får se va framtiden har att erbjuda....tack för era uppmuntrande ord och en annan sak ja insett är det är många i samma situation som oss,vilket man inte trodde när vi först fick beskedet. Då kände man sig mkt ensam....

  • Äldre 28 Nov 19:26
    #5
    gladloser skrev 2011-11-28 19:14:41 följande:
    Vet att vi inte ska ge upp hoppet, att kämpa och stötta och finnas för varandra...men de är svårt att få min sambo att prata,han säger inget har försökt att ta upp de flera gånger men han undviker och pratar om annat...men de kan bero på att vi väntar på samtalet om det är genetiskt eller om chansen finns ett litet hopp kvar...men ja börjar mer och mer acceptera sanningen och inte våga hoppas längre...och istället satsa på att uppfylla min andra dröm,att skaffa hund,återuppta hästarna...ja vet att det är djur som gör mig lycklig och får då ngt annat att fokusera på...men men vi får se va framtiden har att erbjuda....tack för era uppmuntrande ord och en annan sak ja insett är det är många i samma situation som oss,vilket man inte trodde när vi först fick beskedet. Då kände man sig mkt ensam....
    Här är en till som fått samma besked, också med en sambo som inte vill prata om det.
    Det är jobbigt och livet känns surt. Men läget är som det är, försök göra det bästa av situationen. Ni kan ju fortfarande få barn, du kan fortfarande bli gravid (om jag inte missförstått) med donerade spermier eller om man hittar en spermie i testikeln eller bitestikeln.
    Klart man känner sig ensam, men om du har en dålig dag då alla tankar handlar om barnlöshet så läs här på forumet om andra som är i samma situation, leta information på internet, tillåt dig själv att vara ledsen.
    Känner du för att snacka om det så släng iväg ett mail till mig =)
  • gladlo­ser
    Äldre 28 Nov 19:45
    #6

    Jo men saken gör de inte bättre med att jag även har PCO....så chansen är ju ännu mindre med tanke på det med...men de finns väl en mening med allt,just när de händer är de bara svårt och se vad som är den egentliga meningen....men som sagt än så länge väntar vi på de samtalet fr göteborg...efter de måste han och jag sätta oss ner för att prata igenom vilket steg som vi är beredda på att ta....

    hoppas allt ordnar sig för er med,och att även din sambo snart kankse vill och behöver prata även han....och tack...=)  

  • Äldre 9 Dec 11:28
    #7

    Hur går det?
    Har ni pratat mer om det?
    Kommit fram till något?

  • gladlo­ser
    Äldre 9 Dec 20:54
    #8

    Vi ska till Göteborg någon gång efter jul/nyår för undersökning av min sambo, de ska ta några tester för att se om han producerar spermier eller inte....det är de första steget vi valt att ta sen får vi ju se va de resultatet ger vilken väg vi ska gå nu....så mkt mer än så har vi inte pratat om detta....

Svar på tråden blir såååå ledsen vet inte vad ja ska ta mig till....