Fotar tidvis mycket själv. Har lärt mig fota utan blixt, även i mörker.
Är inte vän med bilder som har manipulerats i bildbehandlingsprogram.
Bilderna i den här tävlingen ska väl ändå visa "äkta" och omanipulerad natur?
Ettan skulle kanske passa som illustration någonstans. Snygg, men onaturlig.
Tvåan är vacker, visst, men inte något exceptionellt eller unikt. Ett stycke svensk försommarnatur med sina blommande pioner.
Trean skulle kunna var fotad här hos mig - ett stycke typiskt svensk lantsortsnatur under tidig höstdag. Bilden berättar långt bortom förgrunden hur hösten kan se ut. I uthusen kan man säkert finna gamla rostiga maskiner och redskap, örter som hänger på tork, katten som jagar en mus och den under sommaren kluvna och prydligt staplade veden. En modern barncykel samsas med rostiga spadar, grepar, en linbråka - där det ligger ett par skäktknivar och en häckla - en spinnrock, en slända och några kardor om golvytan. På hyllorna i ett av husen står konserver med jordgubbssylt, hallonsaft, rabarberdricka, svartvinbärsmarmelad och syltad svamp. Innanför dörren i taket hänger ett getingbo. Bilden rymmer en omfattande berättelse om gamla tider - i sin talande enkelhet.
Fyran är ett stycke stenig havsstrand - skulle kunna var var som helst och visar inte närmare om det är vår eller mot höst. Förmodligen reagerar en havsbandsmänniska starkare på den än jag.
Femman är skolavslutningstid och bin som pollinerar äppelträden. Den är fin, men kompositionen gör den lite tråkig. En regel när man fotar är att inte placera huvudmotivet mitt i bilden utan mot kanten av bilden. Det blir då mer liv i bilden. och man kan även få in en tänkt eller imaginär rörelse. Eller verklig.
Sexan rymmer en hel berättelse. I vanliga fall är jag inte alls förtjust i svart-vita bilder, men den här visar ju en grådisig vitgråsvart vårvinterdag, då solen tidigare värmt upp de kvarglömda trädgårdsmöblerna och marken därför har blivit varm och snön har då smält runt möblerna.
Något har också blivit kvarglömt på bordet. Och isen verkar livsfarlig att gå på. Om en månad eller knappt två, kan man säkert sitta ute vid bordet igen och skåda måsarna som dyker i viken!
Sjuan rymmer stor dramatik. Ett annalkande åskväder, piskande regn, vindbyar som får en att vika sig - eller en alltför mörkt exponerad sommarbild med en molnig himmel?
Den här bilden hade jag velat ha i färg. Då hade den absolut blivit min vinnare!
Åttan är välkomponerad och visar tydligt att ett regnväder just dragit förbi. Men . . .
Den är färgmanipulerad och det tycker jag förstör den.
Nian får samma omdöme som tvåan, förutom att den nu visar högsommarblommor. Blommorna kunde gärna ha placerats i ytterkant av bilden så hade det kunnat bli en bild med mer information.
Tian är svår att årstidsbestämma, men helt klart är det under en tidpunkt på dygnet då man garanterat riskerar att bli bländad då man rör sig in i bildens riktning. Är det höst kan det vara lite halt och en älg eller ett rådjur kan dyka upp när som helst. En liten bit in i skogen vid vägkanten, kan man nog hitta svamp att ta hem och göra en soppa av. I den här bilden ryms alltså också en hel berättelse.
Trean, sexan och tian är mina favoriter. De berättar hela historier och triggar igång fantasin. De är informationstäta för den som är förtrogen med svensk naturs årstidsväxlingar.
Och de är inte mer manipulerade än att det inte har någon praktisk eller estetisk betydelse.
Om jag måste välja bara en så blir det nog trean. Eftersom den får min fantasi att gå igång så otroligt.