Vems var felet?

Fotgängaren förstås. Fotgängaren har ingen rätt att plötsligt bara trava ut i gatan hur som helst. Har denne dessutom inte på sig reflexer eller något annat som synliggör honom i trafiken så är det ju ännu värre. Gångtrafikanten ska kontrollera att bilister hinner stanna på ett säkert sätt innan denne går över.

Bilister har en skyldighet att stanna, men det råder inte stopplikt vid övergångsställe utan snarare en form av väjningsplikt. Dvs, om bilisten kan stanna utan fara för resten av trafiken så ska den göra det. Har den däremot ex en lastbil tätt i rumpan så är det inte säkert att plötsligt hänga sig på bromsen.

Så här gick det för den här kvinnan som valde att bara gå över (och vad jag förstått under dagtid):

www.trafikjuristen.se/rattsfall/vardsloshet_i_trafik/vardsloshet4.htm

Och med stopplikt menar jag att bilister inte måste stanna framför varje övergångsställe, kontrollera om ingen kommer, för att sedan köra vidare.

Sen skulle jag ju vilja säga som bilist och fotgängare att jag varken har lust att bli påkörd eller att köra på någon. Det kommer ju inte kännas bättre att skada någon för livet, eller till och med köra ihjäl någon bara för att det var fotgängarens fel. Därför är jag jätteförsiktig vid övergångsställen och jag går aldrig över om jag inte ser att bilen faktiskt sänker hastigheten innan jag tar steget över trottoarkanten.

Äh, tuta för att jag inte kan stanna i tid för ett övergångsställe? Nä, jag räknar faktiskt med att gångtrafikanten precis som jag kollar in trafiken och kollar efter om det är säkert att gå över. Jag ska inte behöva tuta för det.

Om gångtrafikanten plötsligt går ut på gatan antar jag att jag snarare kommer hänga mig på bromsen snarare än tutan. Det brukar vara effektivare. Att tuta har en tendens att skrämma folk, inte att få dem att flytta sig.