Ni som inte vågar ta cellprov - anledningen?

Aldrig varit hos gynekolog och tänker aldrig gå.

Jag gick inte första gången för att jag dels tyckte att det kändes onödigt och var lite lat och dels för att jag var rädd för resultatet. Sedan gick min polare och tog cellprov och hade cellförändringar visade det sig. Då insåg jag att jag kanske skulle få cancer även om jag var rädd för det... Men i så fall inte få veta det innan det var "för sent". Sedan dess har jag gått. 2 gånger.

Hatar att ligga i gynstol. Så undviker det så gott det går.

Har själv tagit bort allvarliga cellförändringar två gånger. Det hade blivit cancer utan åtgärd. Är oerhört tacksam för att cellprovet finns, en billig livförsäkring. Om man får underlivscancer kan man definitivt räkna med att ligga i gynstol och visa upp sig, i en mycket värre situation. Tror jag föredrar att göra det i förebyggande syfte! Mitt råd är att ta provet, det tar 5 min. Men valet är fritt.

Du kanske rentav är en grabb? Män går till urologen när det gäller "underredet"

Jag gick för första gången i år, jag är 26, så jag har blivit kallad innan men inte gått. Jag tycker att det är så obehagligt att gå till läkare/barnmorska över huvud taget så jag undviker det så gott det går. Jag tycker inte att det är värre att gå till gynekologen än vilken annan läkare som helst.

Det allra flesta kvinnor tycker det är obehagligt att sätta sig i gynstolen...
En barnmorska jag hade en gång berätta att hon tyckte det var lika jobbigt...på något konstigt sätt kändes det bättre.

Jag har gjort cellprov, det kändes knappt enligt min åsikt...
För er som tvekar, gör det...det är viktigt..! 

Tycker också det är jätte jobbigt. Men det är bara att förklara att man tycker att det är jobbigt så är barnmorskorna väldigt förstående. För vem tycker inte det är jobbigt egentligen? Men som sagt det är viktigt. Har haft två kompisar med cellförändring och en som fick operera sig. Så det är ingen idé att gå runt i lala land och hoppas på det bästa.
Jag hade problem när barnmorskan förklarade vad hon gjorde och att hon sa hur det såg ut innuti. Men jag sa bara att jag blev enormt illa till mods så då slutade hon. 

Jag bryr mig inte om det gör ont, men däremot tycker jag det känns pinsamt och förnedrande att sära på benen för en annan främmande människa. Är extremt obekväm med denna tanke och får ångest jag bara tänker på det. :(

Har aldrig gjort cellprov hittills och kommer nog aldrig göra det. Hellre dör jag, typ.

Har gjort det ett par gånger och det har varit övergrepp. En nedlåtande stressad person står och skriker åt en att slappna av samtidigt som den försöker pressa in något skohornsliknande storlek extra large i kall metall i fittan på en. Det gör svinont och tar en evighet och hela tiden skriker personen argt irriterat slappna av för helvete. Sedan har man ont både inuti och utanpå rätt länge efteråt i kombination med att man är traumatiserad för livet. Samma behandling oavsett om man har erfarenhet av att ha ngt i fittan eller inte. Dessutom står det alltid på kallelsen att det är gratis men efter att "undersökningen" är genomförd tvingar de en att betala eftersom de hävdar att det är frivillig förebyggande vård, vilket gör att betalningen inte heller räknas in i högkostnadsskyddet. Har varit med om det samtliga gånger jag gått efter kallelse där det står att det är gratis. Mår fortfarande dåligt av övergreppen trots att det var länge sedan. Och eftersom de befinner sig i en maktsituation över en kan man inte ta upp att man upplever det som ett övergrepp och att man vill att de slutar med ngt för då blir de argare och mer irriterade. Det en gynekolog gör mot en patient får aldrig definieras som övergrepp. De har definitionsmakten. Själv är man helt utlämnad.