Ger snart upp

Vad säger hon själv? Min äldsta fyller snart 4 år här och han är orolig för mörker och grubblar en massa över livet och de har kommit de sista månaderna. Han vill ligga tätt tätt när han somnar och vaknar han till under natten så vill han att pappa (som ligger bredvid honom, vi har båda barnen i varsin vanlig säng som står i klass med vår dubbelsäng) ska rulla över i hans säng en stund och han vill gärna ligga mellan oss när han vaknar på morgonen. Det är inga större problem för vår del för så fort han har somnat så kan man rulla tillbaka och han är inte bunden till enbart pappa eller enbart mig, bara någon finns kvar i sängen. Lillebror på 2½ kan duga han med. Har du pratat med henne om det? är hon på något vis orolig för att du ska försvinna/har försvunnit när du inte är där på morgonen.....eller rädd för att missa något som du och lillebror/lillasyster gör?

Tack för snabbt svar! Hon kan inte berätta varför hon inte kan sova när jag inte är där, bara säga att hon inte kan det. Men någon typ av rädsla för ensamhet och mörker är det absolut, hon är generellt ett väldigt ängsligt barn som är rädd för det mesta - och extrarädd för monster, mörker, vargar, björnar mm. Har en ganska ljus nattlampa i sovrummet så det är inte mörkt när hon vaknar, har vi det mörkt i sovrummet kan hon inte att sova alls...

Kvällarna hos oss går ganska bra, då slocknar hon snabbt, och kan till och med ibland gå med på att somna utan kroppskontakt om jag behöver vara uppe och jobba, så länge jag är precis i närheten - antingen i samma rum eller precis utanför så hon hör mig. Det är på morgonen och natten - när hon vaknar till - som hon inte kan somna om själv utan att jag är där - och eftersom jag tyvärr inte kan vara där hos henne på morgonen så sitter vi där vi sitter med en trött liten tjej...

Ja, frågan är väl hur ni skulle lyckas ta er genom processen att få henne att sova i egen säng... Jag som är arbetsterapeut kom att tänka på såna där bolltäcken/kedjetäcken mm som finns. Oroliga personer med demens, autism, psykisk sjukdom etc brukar sova betydligt bättre med såna visst. Jag menar förstås inte att din 4-åring är sjuk, men kanske något i den stilen kan vara värt att prova. Ett nytt grepp liksom, en annan infallsvinkel. Du kan ju googla lite på det i alla fall. De är DYRA, men kanske man kan få tag på ett billigt, sy själv om man är händig, eller hitta på någon liknande lösning.

Jag förstår att det är jobbigt för dig. Det låter som att det är väldigt jobbigt för barnet också som uppenbarligen inte får den sömn hon behöver. Jag vet inte om egen säng är rätt väg att gå men du måste lära dig sätta gränser för vad du orkar. Jag skulle inte dela täcke med min 4-åring bara för att hon ville det t.ex. Jag vill ha mitt eget. Nu samsover vi visserligen inte men jag försöker tänka mig in i situationen. Jag skulle försöka ändra rutinerna för de fungerar ju uppenbarligen inte för någon. Hur går det om pappan nattar istället? Barn är mammiga och pappiga i perioder men det låter som att det bara fungerar med dig. Om pappan omöjligt kan natta i dagsläget kanske han skulle börja med att spendera mer tid än han gör med henne dagtid till att börja med. Jag skulle försöka ändra rutinerna för de fungerar ju uppenbarligen inte för någon.   Kan du inte sitta i hennes rum och jobba eller något annat efter nattningsrutiner och mys? Protesterar hon förklarar du att du måste jobba och inte kan ligga bredvid henne just då men är i rummet så hon kan somna tryggt. Förklara för henne att ni alltid finns där och lyssna till hennes funderingar men säg samtidigt att du inte vill sova just nu. Det är inte vara behov när de är så stora utan också vanor. Hur nattas syskonet? Var det mycket svartsjuka i början?

Fågelungar: Tack för tipset! Hade glömt bort bolltäckena. Tittade en del på det när hon var yngre och hade grava sömnproblem. Men i takt med att sovandet gått allt bättre så har tankarna på både bolltäcken och sömnmedel försvunnit. Men jag skall ta en titt på täckena igen (och hoppas priset sjunkit sedan senast, då var de hutlöst dyra...)

MalinEddie: Jag tror jag formulerade mig illa. Det är inte jobbigt för mig att dela täcke, eller att pappa inte nattar (nattningarna är som sagt inte något särskilt stort problem, utan går oftast smidigt nuför tiden). Problemet är att jag MÅSTE gå upp vid 4 med 1-åring, och då kan hon inte sova vidare i sängen utan vaknar. Och är trött. Och gnällig.

Är helt med dig på att rutinerna måste ändras, men jag har svårt att se hur, förutom då möjligen att avsluta samsovandet enligt logiken från alla sömnmetoder - ett barn som somnar själv lär sig att somna om själv. Har ju hittills tagit avstånd från alla sömnmetoder, dels för att jag tycker de i allmänhet är grymma, dels för att jag inte tror de hade hjälpt på vår väldigt envisa och ängsliga dotter. 

Men det är ju skillnad på en bebis och en fyraåring. Med fyraåringen kan vi prata och resonera, och skulle jag verkligen gå in för att få henne att sova i egen säng så skulle det säkert lyckas. Hon skulle bli ledsen och sorgsen över att inte få sova i vår säng, men inte gallskrika eller gråta hysteriskt. Tror jag. Kanske skulle det rent av leda till att hon sover bättre på mornarna. 

Frågan är ju ändå: Vill jag det? Hon vill ju sova intill mig för att få någon form av trygghet, och har inte en fyraåring lika stor rätt till det som en bebis? Hon gör det ju inte av okynne, tvärtom tror jag att hon gärna skulle vilja sova själv, egentligen, men inte riktigt vågar. Hon har ju sovit några nätter i egen säng på eget iniativ, och pratar ofta om att hon vill göra det igen - "men inte idag, någon annan dag"

Som sagt - jag kanske var otydlig, problemet för mig (och för henne)  nuförtiden är enbart att hon inte kan sova så länge som hon behöver på morgonen, och det måste vi hitta en lösning på på något sätt...

(Förövrigt är hon nog undantaget som bekräftar regeln att alla barn har både mammiga och pappiga perioder. För henne gäller bara mamma. Jämnt. Har alltid varit så, trots att pappan har tagit halva föräldraledighen och lägger minst lika mycket tid på barnen som mig.)

Kan hon inte sova med pappan på morgonen? En 4-åring går ju säga åt att nej det är inte morgon du får ligga kvar och mysa med pappa tills han går upp.

Ett annat alternativ är ju att på allvar försöka göra något åt 1.5-åringens sömnvanor så att denne sover lite längre då får ni alla mer sömn, kl 4 är ju vidirgt tidigt :( Hur sover detta barnet på dagen och när läggs det. Jag tror aldrig man kan få en morgonpigg unge att sova som en gris till 8:30 (som två av mina gjort) men det borde gå att skruva fram till 6-tiden iaf.

Mimsing: Det var säkert jag som läste in för mycket i ditt inlägg. Jag missade nog det viktiga och fokuserade på det andra. Händer ibland när jag är trött Om morgonen är det stora problemet tänker jag som Cosinus. Det är vanligt med orolig sömn vid 18 månader men försök att få det lilla barnet att sova längre för allas skull. Jag skulle ta bort nattlampan. Den kan vara ett störningsmoment för det lilla barnet. Ni samsover redan och hon har tryggheten av er där. Sover barnet i eget rum är det en annan sak.  Jag förstår att den är viktig för 4-åringen men då är det bara att förklara att ni inte vill ha lampan tänd. Prata mycket med henne dagtid och berätta hur det känns för er. Låt henne berätta hur det känns för henne. Det bästa med så gamla barn är att man kan kommunicera och komma fram till en kompromiss som passar alla. Sover barnet i eget rum är det en annan sak. Då tycker jag barnet ska få bestämma helt hur det vill ha det med lampor och annat sånt.
Sedan måste ni absolut se över dagsömnen och fundera över om den behöver kortas eller om ni lägger det lilla barnet för tidigt om hon har litet sömnbehov. Jag ser faktiskt ingen anledning till att sluta samsova i er situation om ni trivs med det. Däremot måste ni också se till andras behov, inte bara 4-åringens. Jag skulle aldrig neka min 4-åring att krypa ner hos oss när hon vaknar nattetid men jag skulle inte heller låta henne styra alla andras sömn. Det jag egentligen menade när jag skrev det där med täcket igår är att man som förälder också måste sätta gränser för sig själv. Jag har inget emot att dela täcke med min dotter när hon kommer men hade jag haft det hade jag också sagt det. De är som sagt så stora i den åldern så det går att kommuicera sina känslor och komma fram till lösningar som passar alla.
Det där med att ett barn som somnar själv också somnar om själv tror jag inte direkt på. Det har inte stämt på något av våra barn i alla fall. Vår dotter somnade om själv och sov hela nätter i egen säng när vi fortfarande låg bredvid henne vid nattning. Grabben somnade själv redan när han var spädis men krävde mycket närhet nattetid trots det.

Jag tycker det låter som en bra idé att försöka få 1,5-åringen att sova längre, klockan fyra är ju jättetidigt... Men annars funderar jag på om du kan ge dottern någon "somna-om-talisman". Jag vet att jag läste en artikel för rätt länge sedan om en familj som hade en son med jättestora problem att somna själv (och han var rätt gammal). De hade till slut funnit en lösning i att mamman hade hittat en fin sten som hon gett till sonen och berättat att det var en sömnsten, som skulle hjälpa honom att somna om han höll den i handen. Det fungerade, lite placeboeffekt sådär :)

Intressant det där med att få 1,5 åringen att sova längre. Jag har liksom aldrig tänkt på det som en lösning, men det har ni ju rätt i att det skulle åtgärda problemet. Vi är nog mer morgonpigga än de flesta och tycker att 4 är en fullt rimlig tid att gå upp (även om jag gärna tog sovmorgon ända fram till 5-tiden innan jag hade barn :) . Pappan går upp vid fyratiden för att åka och jobba, så att han gosar med barn på vardagmornar är tyvärr inget alternativ. Men skall absolut  överväga att försöka skjuta på lillens dygn.

Och Myulk, sömnstenen är en tanke värd att fundera på. Minns att Lars H Gustavsson i någon av sina böcker beskriver hur han sätter ett tyglejon på vakt mot monster  varje kväll hos sin son. Ingen i vår familj har tidigare sett behov av tröstobjekt som nappar, snuttefiltar, gosedjur eller annat, men kanske är det så att vi måste försöka introducera tröstobjekt när vi själva inte räcker till längre.

Tack för nya tankar! 

Nu vet jag tyvärr inte exakt vad AP betyder men jag har också en fyraåring som har sovit med oss större delen av sitt liv. Eftersom det blir ganska trångt nu när hon är så stor har vi en madrass på golvet och där lägger hon sig självmant när vi föräldrar går och lägger oss (hon brukar somna in i vår säng tidigare på kvällen). Hon tycker att det känns bra och vid de få tillfällen som hon verkligen velat ligga i vår säng har hennes pappa legat på madrassen och hon i sängen tillsammans med mig och lillebror. Sedan är det också viktigt för henne att vi inte flyttar henne från vår säng till madrassen på fel sätt - hon vill gärna vakna till och göra det själv, alternativt att hon bestämmer när hon går och lägger sig hur det ska gå till ("glöm inte att lägga kaninen bredvid mig när ni flyttar ner mig!".

Finns det någon chans att ni kan få 1-åringen att sova några timmar till? (Vet att det inte är en långsiktig lösning)