Hej på er! Det här är TS :)

Kul att se att tråden ännu lever och är så aktiv, tänkte avge lite status;)

Vi har nu försökt i över 2 år .

Lördagen den 8 :e juni blev vi man och hustru och är toklyckliga, när sommaren är slut och vi ännu inte är gravida skall vi söka hjälp. Vi har haft så mycket med bröllopet så vi tänkte vi tar en sak i taget.

I dagsläget är jag BIM +6 men testade negativt igår, jag har lurat mig själv så många gånger så jag har inga förhoppningar alls.

Skall testa om två dagar igen men har inga som helst symptom mer än lite mensvärk. Antagligen så hade jag ingen äl (lite stressigt förra månaden) så jag lär få vänta på mensen..

Jag kanske hänger kvar här lite nu när jag vågat visa näsan, har varit aktiv i omgångar, men man måste ta en paus ibland för att överleva =)

Ser när jag kikar runt lite att flera "gamlingar" ännu är kvar, det är ju så tråkigt, men oxå skönt att veta att man inte är ensam <3

Jag har tyckte det varit rätt jobbigt i omgångar för jag gick in i allt så väldigt, därför jag pausat från familjeliv helt och hållet faktiskt, och varit besatt av bröllopstorget istället :)

Sedan i höstas har det kommit till 4 nya fina bäbisar i våran allra närmsta krets, det sliter varje gång i en lite grann men jag tänker mer och mer på att vårat barn inte är redo ännu, men när det väl kommer så är det värt all väntan.

Jag är glad att vi försökte släppa taget lite och koncentrerade oss på bröllopet istället för att påbörja en process, nu kan vi göra det med fullt fokus vi är mer redo än någonsin!

Vänta nu!? Har ni träffats?! Vad coolt , berätta mera!

Wittra: vi har planerat bröllopet i över ett år och vi ville inte gå in i två såna stora projekt på en gång , vi bestämde straxt efter förlovningen att om vi inte lyckades på egen hand skulle vi ta hjälp först efter bröllopet , det kändes rätt skönt , men vi har försökt hela tiden men inte "mixtrat" nåt :) Det har oxå känts lite som att det inte gjorde något om det inte blev något nu sista halvåret för man kunde lägga all fokus på dagen d , men nu minsann skall tjuren tas vid hornen !

Postade innan jag var klar ;), eftersom det inte har "gjort nåt" att vi inte blivit gravida har vårat sexliv verkligen hittat tillbaka, man har sex för att vi tänder på varandra och är sugna inte för att det är en viss dag, det känns bra nu när det antagligen kommer bli mera schemalagt ;), vi har gjort allt i våran makt för att "slappna av" och det har vi verkligen gjort, men nu vet vi att det inte heller funkar ;) nu är det dags för större kanoner, dags gör fl igen och lite fokus ;)

Men så mysigt :)

Idag så har jag ringt till kvinnokliniken och pratat med en dryg sköterska, som skulle skicka ut kallelse för provtag och info, blev lite låg av hennes mottagande, hon tyckte jag var tjock och antagligen fick skylla mig själv eller nåt....
Hoppas att det känns bättre när vi kommer dit.. Nu har vi iallafall tagit språnget och vågat säga..." vi behöver hjäp"........vilket inte var lätt...

Många som inte tror mig när jag berättar min vikt, jag har väl hög densitet antar jag :)

straxt över 35 har jag just nu, har haft högre så jag tänker inte låta nån sursköterska påverka mig, för jag jobbar i rätt riktning. Jag har tidigare gått hos dietist och tänkte be om en ny remiss i samband med detta, eller jag antar att jag inte ens behöver be om den :)

Såhär ser jag ut en vanlig dag på jobbet utan bröllopskläder :

Haha glömde göra en smiley efter "vanlig dag på jobbet" ;)

Gillar inte ormar men skitnöjd att jag vågade.

Så var det den enda kloka helkroppsbild jag hittade där jag var ensam på :)

Igår var jag på möhippa för en av mina kompisar , eller egentligen var det en fruhippa förde gifte sig i hemlighet för ett par månader sedan och nu skall det bli bröllopsfest.

 

Ungeför 30 sekunder in i hippan fattar jag att hon är gravid, och att typ alla vet utom jag..... :( hon är inte en av mina absolut närmaste men de har inte heller lyckats bli gravida så vi har pratat mycket om det....

Senare på kvällen "avslöjar" hon oxå detta, hela tiden hon pratar inför alla så håller hon blicken fäst på mig, det känns som om jag skall kvävas eller kräkas....

Jag kramar henne sedan och säger alla de där orden som jag förväntas säga....och som jag vill känna och det kommer jag ju att göra snart....när jag bearbetat min egen smärta..
Senare under kvällen så kommer det som ett brev på posten..
"Du skall se att"...
"snart är det er tur"
"har ni provat det här"
"har du läst den här boken"

Man ler och nickar lyssnar medans man egentligen får typ lock för öronen och bara vill skrika rätt ut...
Så känner man sig som en riktig kärring, alla vill ju bara väl , och här sitter jag och grinar inombords när jag borde vara så himla glad för min kompis...

Det pratas om aborter och om de där barnen som bara kom på löpande band fast man gjorde allt man kunde för att de inte skulle komma, "vilket helvete det måste vara att vara så j-vla fertil" mumlar man när ingen hör....

Tomheten som finns i bröstet när man ligger i mörkret och försöker sova och ser framför sig att spegeln i hallen även nästa år kommer vara täckt med alla gulliga barnansikten som tackar för doppresenter, bjuder till ettårskalas och gud vet allt..

Idag känns det bättre, det var en mycket rolig hippa med massor av skratt och kärlek och en liten ny människa har skapats, livets mirakel

Ha en bra helg tjejer <3