Vi som försökt ett tag utan plus

Ja, det var lite så jag tänkte också så jag bytte bara mitt lösen. Mailadressen är endast kopplad till ett skräpmail som eventuell hackare inte kommer åt alltför lätt med tanke på att lösenordet är något totalt annorlunda (och inget helt logiskt, eller ord eller namn eller liknande) mot den jag haft här. Så mig och mitt namn får ni dras med även i framtiden

Vad roligt! Stort grattis! Du ska se, nu har den kommit för att stanna!

Helgen har varit finfin med en massa pulkaåkning i trädgården med grannarna igår och med några goa vänner (några av de allra bästa om man frågar mig) och så en massa mys med familjen. Skönt när hela familjen, peppar peppar, mer eller mindre är förkylningsfria för första gången på hela hösten/vintern! Jag har haft så trevligt och mysigt att jag har till och med glömt bort att känna efter hur kroppen mår, förrän nu. Och lika bra är väl det med tanke på att det känns väldigt mycket som PMS Men jag tar inte ut något i förskott förrän mensen verkligen kommit, eller inte kommit och jag istället fått ett plus.

Usch för att sådana människor som inte vet hela bilden men som absolut sks trycka ner en så ska jobba inom vården ö.h.t! Stor kram till dig! Har själv en del övervikt men tack och lov aldrig bemötts på ett sådant sätt, snarare att min övervikt inte är alls så illa som det kan se ut om man endast beräknar BMI och öht fått en hel del uppmuntran. Men så har jag ocksåmin problematik med ämnesomsättningen som försvårar eventuell viktnedgång. Däremot så fick jag spydiga kommentarer på BVC av en av sköterskorna (inte våran) när jag vid ett tillfälle skulle värma en flaska ersättning till dottern. Det hon inte visste var hur jag hade kämpat ( och fortfarande kämpade då) för att kunna amma över huvudtaget! Både vår BVC sköterska, min psykolog och de på amningsrådgivningen hade frågat om jag verkligen skulle fortsätta amma. Och med första barnet vill man ju göra allt rätt om man så själv går under så jag fortsatte att amma det som gick. Men även om jag visste hur det egentligen låg till så gjorde hennes ord otroligt ont och när jag kom hem så bröt jag ihop och kände mig som världens sämsta mamma som inte ens kunde amma.

Jag håller tummarna Adnil!När jag blev gravid med dottern så var det i samma veva som jag bestämde mig för att börja ta hand om min kropp (ej banta) och köpte mig ett års gymkort och ett tiokort på massage. Jag hann gå på gymmet 2 gånger och sedan ta 1 massagebehandling innan jag plussade. Sedan kom illamåendet och jag klarade inte av att göra något ansträngande ö.h.t. men massagen, men då i form av gravidmsassage fortsatte jag med när magen började bli lite tyngre och jobbigare. Det var så skönt att bli omhändertagen lite då och då och få alla knutor bort masserade. Det är konstigt det där!

Jag träffade en liten tvåmånaders idag på jobbet och till min förvåning så kände jag inte det minsta lilla sug att gå snuffsa på henne, även om jag vill ha en bebis! Men det är klart, visst tycker jag att de där riktigt små är sanslöst söta, men det är först när de passerat sex månader som de små liven verkligen blir roliga. Fram tills dess så är de ganska tråkiga och krävande. Kan man inte bara få en sexmånaders på en gång så att man slipper graviditeten och de där första sex månaderna?

Här med.

Äsch, jag var inställd på det. På någotvis känner jag mig väldigt positiv ändå till det hela. Minns inte när jag kände mig så här uppåt senast. Jag som brukar ha värsta deppen runt mens (och hade det iof igår då jag var trött på allt och alla och bara ville gå och dra täcket över mig och aldrig komma fram igen).

Men nu j-lar ska februari bli månaden med ett stort M. NU känns det som det kommer bli många barn gjorda här i tråden!  Och jag tänker vara en av dom som plussar!

Brukar han spela på hästar, köpa lotter eller liknande ibland? Hur stor är sannolikheten att han verkligen vinner en storvinst? Trots att chansen är ytterst liten att man får en storvinst så köper de flesta i alla fall någon gång en lott eller två i hopp om att vinna. För det är ju så, om man inte köper den där lotten så  har man ju absolut inte någon chans att vinna, samma sak är det med allt annat här i livet. Chansar man inte så kan man inte vinna. Min jämförelse kan kännas bufflig, men det är så jag tänker i det mesta när jag velar. Det har fått mig att våga, och "vinna" många gånger, även om förlusterna är flera de med.

Grattis Cindy!

Jag förstår hur du känner Södermarken. Jag har ju gått och varit förkyld nu i månader och ögoninflammation som jag aldrig haft innan har jag nu haft två av de senaste månaderna (som tagit evigheter att läka) och har varit en massa till VC för att få medicin mot ögonen och hostan (när hostan varit som värst så har jag hostat tills jag spytt) och nu senast så sa läkaren bara att att det gick ovanligt många olika virus nu och det vara bara att acceptera att man var "Lite hängig". Då kände man sig dum, även om både en själv och omgivningen hade börjat reagera på det kraftiga hostandet och ögonen som ständigt var röda och irriterade. Nu har förkylningen, peppar peppar, iaf tillfälligt lugnat sig, men ögonen har jag fortsatt problem med. Kan knappt öppna dom på morgnarna för att de är så torra och under dagarna får jag ta fuktgivande ögondroppar stup i kvarten för att kunna jobba öht (och inte blir de bättre av att stor del av arbetstiden tillbringas framför datorn). Då de fortfarande är så pass dåliga så är jag rädd att skada dom ännu mer, men samtidigt så vågar jag inte gå till VC om jag skulle råka komma till samma läkare och han skulle konstatera att det bara är jag som gnäller. Men samtidigt, det är ju skönt att få saker som man oroat sig för och saker man haft ont av kollat, så att man slipper oroa sig övre det i alla fall!

Jag misstänker att jag har gått och blivit skengravid. Eller så fattar jag inte vad min kropp håller på med. Jag fick som sagt var mensen i torsdags. I vanliga fall så blöder jag 6-7 dagar och jag blödde som "vanligt" både på torsdagen och på fredagen. Men så på lördagen när jag gick upp så hade jag inte blött något. Under dagen när jag varit och kissat vid ett tillfälle så var det en strimma blod i en annars klar och seg flytning. Och mer än så har det inte kommit. Då jag varit rejält illamående till och från hela helgen, sprungit och kissat en massa och varit ständigt vrålhungrig så tog jag tillslut och testade mig, men det var negativt. Så nu misstänker jag att jag är skengravid. Nu finns det ju en yttepytte liten chans att min ÄL var en vecka senare (jag gjorde inga ÄL-tester den här månaden) och att det var en nidis jag hade, men det känns lite väl osannolikt. Jag tror inte på att jag skulle få graviditetssymptom i samma veva som ägget fäster. Varför ska kroppen hålla på och djävlas så här med mig nu för????