Vi som försökt ett tag utan plus

Vad skönt att det löst sig med jobb för er både! Svetsare är det ju ont om på sina håll så det är ju ett bra jobb! Se bara till att han håller sig borta från att andas svetsrök och att han håller sig en bit ifrån svetsaggregaten Skämt åsido, vi har en kvinnlig svetsare på mitt jobb som berättade att hon kände väldigt tidigt i sin graviditet av barnet när hon gjorde en viss form av svetsning. Jag kommer inte ihåg vilken sorts svetsning det var, men det  var i alla fall en med högre elektromagnetisk strålning. Så redan i vecka 16 tror jag det var, som hon bad om att slippa just den slags svetsning. Nu har ju inte forskning kunnat visa att elektromagnetisk strålning är av ondo (eller det motsatta), men det är ju alltid bra att vara försiktig även som man. Och vara noggrann med att inte andas in svetsröken. Märks det att jag arbetar med arbetsmiljö och säkerhet inom ett företag som håller på med svetsning, he he

Hoppas att jag inte gjorde dig orolig nu. Med den kunskap som jag har av det hela så är det inga som helst problem så länge man är medveten om riskerna och använder rätt skyddsutrustning. Den kvinnliga svetsaren hade egentligen inget som visade att hennes arbetsuppgifter skulle vara skadliga för hennes barn, men då hon ville vara på den säkra sidan så fick hon andra arbetsuppgifter, på så vis slapp hon oroa sig för sin och sitt ofödda barns hälsa.

Nellin: När jag och min tidigare sambo försökte få barn tog det verkligen på energin och det kändes ganska hopplöst när vi närmade oss ett år. Vi "försökte" verkligen och det var så frustrerande att hoppas och bli besviken varje månad! Av olika omständigheter separerade vi senare, och nu är jag i försökstagen igen med ny partner. Eftersom jag redan hade erfarenhet av att "försöka" visste jag att jag inte ville uppleva samma försöksstress igen. Så vi har verkligen försökt ta det som det kommer, och det har varit så mycket skönare! Så jag tror verkligen på att ta en paus och ta det lite lugnare. Jag testar aldrig med ÄL-stickor (ser på mitt sekret när jag har ÄL), och gravtester skulle jag bara ta om mensen verkligen var sen. Det är jobbigare att hoppas på + och testa för att man hoppas så, än helt enkelt vänta på mensen.

Var inte rädd för utredning. Om det är något som går att rätta till relativt lätt lider ni ju helt i onödan. Det finns mycket hjälp att få och utredning betyder ju inte automatiskt IVF. Jag har en vän som försökte länge men när hon fick rätt hjälp att få igång ÄL lyckades de direkt!

Cindy03: Tack för peppandet! Det är ett gott tecken att flera i tråden plusat efter många försök, det finns hopp för oss alla! :)

Det märktes att du kunde det här:) hehe.

Svettsröken hoppas jag han håller sig undan ifrån, tror han vet bättre än så:) Det han har problem med är kroppen, han har jobbat med det alldeles för länge för att kroppen ska må bra. Rygg, handleder, axlar och knän mår inte alls bra :/ Men det är ju ett slitsamt jobb i vissa fall. Han har jobbat med det sen han var 15 år (fyller 26 i oktober) det är några år + att han utövar extremsporter som inte alltid är snälla med kroppen heller.

Du gjorde mig inte orolig:) Men det kändes bra att du förklarade lite om allt. Tack.

Maramina: Hittade du något bra ställe att gå till i Göteborg? Vi startade vår utredning idag (i Gbg). Första delen av utredningen gör vi på en privat mottagning, men de har samarbetsavtal eller hur det nu funkar, det kostar samma som offentligt iaf. Beroende på vad testerna visar där blir det remiss till infertilitetsklinik.

Jag tycker synd om dig och vi vet precis hur det känns när man blir så uppgiven och ledsen.
man känner sig maktlös....

Kram

Håller tummarna för er att ni får plus denna gång! :)

Har lite liknande historia, alla i ens närhet blir gravida gång på gång och själv händer det ingenting. Blev gravid i maj efter 3 års försökande dock, men det slutade i mf en månad senare. Vi är nu på försök 9 (eller är det 10?) sen mf. I september flyttade vi 100 mil ifrån staden vi är uppvuxna i, och visst känns det lättare att slippa se dem, men man ser ju alltid på facebook ändå och påminns... 

Att mensen är så pass försenad är ett gott tecken! Har du testat nåt tidigare? 

Ha ha, den såg vi precis här! :) Direkt efter ägglossningssexet, såå passande ;)

Såg att du flyttade till Sundsvall, vi flyttade däremot därifrån ;D

BaPumba: Gullig du är, tack för ditt svar. Jag tror också på paus. Jag såg dessutom nyss Vetenskapens Värld på SvtPlay som Adnil tipsade om... shit alltså. En lyckad befruktning och graviditet är ingenting man kan stressa fram. Man måste helt enkelt låta kroppen sköta allt och då kommer det när den är redo helt enkelt.

Jag är inte just "rädd" för utredning. Jag är bara inte känslomässigt och energimässigt redo just precis nu. Jag måste få samla mig några månader först, sen kan vi köra igång med det. Jag behöver nog få göra allt annat än att tänka på fertilitet ett tag bara. :)

Så jag ska göra som du säger BaPumba. Jag ska inte köpa hem några tester, jag ska inte räkna dagar, jag ska bara leva som vanligt och vänta på mensen. En månad kanske den helt enkelt inte dyker upp, men tills dess så kan jag inte göra mycket. Min kropp bestämmer själv när det är dags och tills dess får jag pyssla med annat. :)