Sex år av sorg och saknad
För sex år sedan var vi fem stycken inne på rummet, på Östra Sjukhuset i Göteborg. Jag, maken, min syster, nattsköterskan, och Valdemar. Med brustna hjärtan inväntade vi det oundvikliga, och genomled Valdemars kamp mot slutet. Han låg på mitt bröst och kämpade för livet. Hans pappa låg på min ena sida, och på den andra låg hans moster. Ända fram till slutet var han omgärdad av värme och kärlek.
Natten mellan den 23:e och 24:e december kantades av andningsuppehåll och tillkämpade andetag, och det enda vi kunde önska var att hans plåga skulle bli så kort som möjligt, för någon annan bön skulle inte bli besvarad. Strax efter 4 på morgonen hjälpte sköterskan oss att byta blöjan, så att han skulle kunna ligga kvar hos sin mamma. Sedan vände vi på honom, för han hade legat så länge på samma sida.
Efter vändningen drog han ett andetag. Det kom inget mer. Vi var bara fyra i rummet. Tidigt en julaftons morgon föddes en ängel, och med sig tog han för alltid en del av ljuset i våra liv. Sex år av sorg och saknad är till ända..
Vi älskar dig, gubben!
