Blandade känslor inför att vänta ett änglasyskon.

Vi förlorade våran ängel Ludvig den 26 juni 2010.Han dog i min mage i vecka 40. Vi vet inte orsaken. Nu väntar vi ett änglasyskon men det är så mycket känslor inför detta att jag bara måste skriva av mig lite. Jag har skuldkänslor inför att jag väntar ett nytt barn. Om Ludvig hade levt hade jag skaffat detta barn? Jag vet att jag aldrig kommer att glömma  eller ersätta honom men kommer detta barn göra att jag kan vara lite gladare? Får man vara glad för att man väntar ett nytt barn?Jag är både glad och ledsen inför detta barn. Mest rädd för att något ska gå fel igen. Jag går bara och väntar på att barnmorskan ska säga att det är något fel. Jag går på extra kontroller men de hittar inget något som är fel så jag borde väl vara lugn men allt var okej förra gången med ändå fick jag en ängel.

Jag räknar sparkar varje dag och när jag inte känner barnet får jag panik. Det är en jobbig gravitet med så många känslor. Tyvärr så har jag ifrågesatt mig själv varför jag skaffar ett barn till. Jag vill ha ett barn till men att det ska nio månader av stress, gråt och oro det hade jag inte velat. Kommer jag att orka i nio månader? Jag är glad ibland men denna glädje bryts snabbt av tanken på att något ska gå fel. För vem säger att man inte kan få ett änglabarn igen? är alla dessa tankar fel? Är det bara jag som känner allt detta?
Det blev inget positivt inlägg men jag behövde bara få skriva av mig.  Jag borde vara glad att jag ska få ett barn till men när kommer glädjen inför detta barn?
  Kommer jag att vara lika rädd när barnet har kommit? Varför kan man bara inte trycka på en knapp så barnet kommer ut eller någon som säger att allt kommer att bli bra. En annan sak som oroar mig är förlossningen. Hur ska jag orka födda ett nytt barn?

Är jag ensam om alla dessa tankar??