Förlossningsdepression - när blir det bättre?

Jag har tyvärr inget vettigt svar att ge dig, mer än att jag vill ge dig lite stöd.

Min son är 10 månader idag och jag börjar fundera på om det är en förlossningsdepression jag har. Jag kan inte sova fast jag är så trött att jag har yrsel. Jag går runt och gråter och har dödslängtan till och från. Det blir bättre när jag har tagit en sömntablett och sovit en hel natt, men sedan tar det bara några nätter så kan jag inte sova igen.

När sonen gnäller eller gör något annat som är lite jobbigt får det oproportionerliga konsekvenser hos mig, jag blir vansinnig, vill skada mig själv eller bara vråla rakt ut. Detta trots att han inte på något sätt är ett ovanligt krävande barn, tvärt om är han i långa perioder väldigt nöjd och glad. Jag älskar honom besinningslöst och har inte haft svårt att knyta an till honom men jag funderar ändå på om jag inte ska lämna honom och mannen så att de kan hitta en ny, bättre mamma.

Nu har vi haft ett par veckor av sömnstrul och det tär väldigt på både mig och min man men jag har inga reserver så jag vet inte vad jag ska göra. Tilläggas bör väl att jag tidigare har fått diagnosen Emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) men gått igenom en lång behandling och faktiskt mått bra. 

TS, på vilket sätt yttrar sig din förlossningsdepression? Förutom att du har ångest alltså. 

TS och Acelise: Tack för era ord, jag har en tid hos en psykiater i slutet på januari och jag ska försöka förklara för henne hur jag upplever det. Jag har talat mycket med min man och en del med några vänner men jag har tyvärr träffat vänner alldeles för lite sedan jag blev gravid, för att jag är så trött och inte orkar. Det mår jag ju inte bra av så det blir en ond spiral. Och som du skriver Acelise, det handlar nog bl a om omställningen i sig. Jag har alltid varit känslig och behövt tid ensam i lugn och ro för att bearbeta intryck och det får jag ju inte nu.

TS: Någon gång kommer det att bli bättre. Men jag kan verkligen sätta mig in i den där känslan av hur jobbigt det är att veta att man har så mycket att vara tacksam och glad för i livet och ändå må så dåligt. Stor kram till dig, och jag hoppas verkligen att det vänder snart. Har du tendenser till att bli påverkad av mörkret? Det har jag och det ger mig ett visst hopp att veta att i mars är det betydligt ljusare. Det kan te sig som en lång tid till mars, men det är i alla fall en konkret tidpunkt att se fram emot.