vad göra?

Hej!

Förlorade min flicka i vecka 31. Hon dog i min mage och inga svar på varför, det kommer jag aldrig att få. Inga fel har hittats vare sig på mig eller på min dotter. Är nu fyra månader sedan det hände. När min lilla tjej föddes 8 veckor för tidigt och död. hatar- det ordet men vad ska jag annars säga, va min första tanke.---jag vill igen. Har barn sen innan. sex underbara barn i livet och nu en i det oändliga. Sa till min man att jag inte kommer bli HEL om vi inte får ha ett barn hos oss som vi skulle haft. Vi gör som du vill- sa han. när väl mensen kom igen va det inte så. Han frågade om det va säkert nu. med det menade han - inte någon chans att bli gravid.Vad skulle jag säga. -Nä ingen fara när jag visste det va bäst att få bli med barn igen. Jag sa bäst att hålla ifrån. Vi. När min andra mens kom sa jag till min man att jag vill ha ett barn till. inte vår lilla tjej som aldrig fick vara hos oss utan en annan liten individ. Den vi inte fick kan vi ju inte få till oss hur gärna vi än vill. Vi gör som du vill då säger han nu igen. Igår frågade han när vi skulle till om jag va. ursäkta uttrycket- påsättningsbar utan risk. Min lust dog och jag blev så ledsen. De få gånger vi pratat om det säger han bara att han är så rädd att det ska hända igen. Vad tror karln... Jag är oxå rädd men jag vill så gärna hålla en liten till vid mitt bröst, så som det skulle varit. Vi pratar nästan aldrig om henne. jag gör det ibland med barnen , men inte min man. Mår sämre hela tiden. Han verkar det på som det aldrig hänt och jag har även försökt gjort lika i över två månader. Men det känns som att jag inte klarar det längre. Min man känns  ibland som en främling.han som jag trodde visste vem och hur han va-vet inte om jag längre känner .  Han vill aldrig prata om det som hänt oss.   Det hjälper inte mej- säger han. Går inte att älta. Ena dagen säger han om du vill så- för att nästa ta bort det igen. Jag tror jag går sönder snart.  Vad ska jag göra. kram till er alla ängla mammor och pappor