Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Hej!

Har följt tråden ett tag men inte skrivit förrän nu.

Vi fick i lördags veta att vi haft vårt femte missfall (MA). Trodde vi var i vecka 12 men graviditeten hade avstannat i vecka 7+6 som det såg ut, 7+4 såg vi ett hjärta. Så otroligt tungt just nu och känner mig så uppgiven.

Lite om vår historia. Jag har sedan tidigare 3 barn med en annan pappa, min yngsta är 12 år så längesen jag hade en lyckad graviditet. Vi började försöka för 2,5 år sedan och blev gravid efter 8 månader, slutade i missfall 5+6. Sökte till infertilitetsutredning men det låg nere på grund av Corona så fick inte komma på det förrän hösten 2020. Den visade ingenting, allt såg så bra ut, värden som en 22-åring osv, så peppade åkte vi därifrån. Blev gravida månaden därpå men missfall i vecka 4. Otroligt nog blev vi gravida månaden därpå också med missfall på nästan exakt samma dag som månaden innan.

Vi fick remiss för IVF och nu var det lite bråttom då jag skulle fylla 40. Av 12 äggblåsor blev 4 befruktade, 1 sattes in på dag 2 och 1 klarade sig till frysen. Första blev jag överstimulerad efter insättning så blev inlagd över natten, återhämtade mig snabbt. Svagt positivt gravtest på RD11, lite starkare på RD13 men några dagar senare svagare och började blöda på RD17. Fick Trombyl vid första insättning.

Den 8 april gjorde vi FET. Hade bett om Prednisolon inför insättning och fick det i dos 5 mg från mens och 10 mg från ägglossning. Den här gången såg allt ut att gå så bra. Stickorna blev bara starkare och starkare, ömma bröst, illamående, trötthet osv. Såklart nervösa och oroliga men ändå var vi hoppfulla. Tyckte kanske att illamående kan ha varit mer och längre i tidigare lyckade graviditeter och i vecka 7 nu mådde jag vansinnigt illa ibland men försökte vara positiv. Tills i lördags så jag började blöda. Åkte in på akuten och där såg de att det stannat av i vecka 7+6. Tänker att Prednisolon kanske hjälpt lite då vi aldrig kommit så långt tidigare.

Vi hade bestämt oss redan innan FET att om vi inte skulle lyckas, så skulle vi söka hjälp i Aten. Var i kontakt med de redan innan FET också. Nu har vi skickat in formuläret och väntar på svar från dem. Känner mig dock bara så uppgiven, nu är det såklart vårt MA väldigt färskt men det känns som att det aldrig kommer hända för oss och tiden bara rinner iväg. Är så oerhört tacksam för de barn jag har men sörjer så fruktansvärt mycket det barn som inte kommer och att min kille inte får bli pappa.

Lider så med alla er som går igenom den här processen, att göra barn har verkligen fått en helt ny mening...

Läste ett inlägg från tidigare här i tråden där de hade fått hjälp av sköterska på hälsocentral att sätta nålen och sen fixade med droppet hemma. Det kanske kan vara ett alternativ?

Så underbart att höra att ni lyckades till sist! Vår klinik skrev ut Prednisolon efter att jag frågat men ville att vi skulle trappa ut vid positivt test, vilket ingen som lyckats verkat ha gjort, så vi vågade absolut inte göra det. Vi hoppas på Aten och skulle vi mot all förmodan bli gravida innan vill jag testa att öka dosen Prednisolon även om jag är lite orolig över biverkningar man hör om.

Tack för att du tog dig tid att skriva, ditt inlägg inger så mycket hopp!

Tack snälla och det är sånt som det du berättar vi behöver höra just nu! Även om det inte finns några garantier så behöver vi hopp när det känns så oerhört tungt och hopplöst just nu. 

Vi åker ner till Aten på måndag om allt går som det ska. Vi tar proverna där då jag bor i norra Sverige och det blev så rörigt med att ta proverna här + att vi får göra ett ultraljud i hos Dr. D. Hur lång tid tog det för dig att få svar på proverna?

Känner så mycket med dig när jag läser det här <3 Hur går det för dig? Ruvartiden är tung, man vill bara hoppa fram 9 månader och att allt ska ha gått bra. Känns det bättre efter att du fått dropp?

Vi var ner till Aten i somras. Hade lågt CD19, väldigt högt TNF och högt IFN. Började med Plaquenil och Letrozol + andra mediciner och förra månaden hade jag väldigt bra östrogen och två ägg för ägglossning. Ingen graviditet dock och har varit så ledsen. På det fick jag hem brev om att jag har cellförändringar och HPV- virus. Inte bästa förutsättningarna för att må toppen.

Vi kan fortsätta försöka trots cellförändringar men är orolig och vill få komma till gyn och se om de läkt ut eller förändrats på annat sätt. Dock får man inte ha sex på 3 veckor då de gör en form av skopi och vill ju undvika att göra undersökningen under ägglossning. Dr D trodde vi hade goda chanser att bli gravida på egen hand men inget händer och jag känner mig så sänkt. Har telefontid inbokad med IVF-klinik om 2 veckor så blir nog det efter jul.

Hur går det för dig? Blev gravtesterna starkare och steg HCG som det skulle?

Får jag fråga hur era Chcagoprover såg ut?

Jag hade

%CD19+cells,CD5+: 1,5(L)

TNF-a:IL-10 (CD3+CD4+): 42,4 (H)

IFN-g:IL-10 (CD3+CD4+): 25,6 (H)

Vad jag läst mig till så är TNF väldigt högt och jag tar Plaquenil fram till mitten av december. Är det någon mer som gjort det?

Nu har vi lyckats bli gravida på egen hand, första gången sedan vi var i Aten men känns väldigt osäkert. Tog hCG idag och enligt min kalender ska jag vara i 4+1 idag men hCG bara 25 vilket jag läser mig till är väldigt lågt. Någon annan som haft lågt i samma tid som mig?