• vargaa
    Äldre 24 Jan 08:09
    4066 visningar
    26 svar
    26
    4066

    Barnvakt för första gången - 20 mån - vi på bb. Hur?

    Om 13 dgr har jag bf och dottern ska för första gången lämnas bort, hon är 20 månader nu. Hon är van att pappa åker iväg och att jag går ut med hunden eller liknande nån timme åt gången, men hon har aldrig blivit lämnad av oss båda. Numera går det bra att jag går iväg, hon vinkar och sen tar pappa med henne att leka. Men är vi inte pedagogiska blir hon ledsen. Hon ska vara hos mina föräldrar som hon tycker mkt om, vi är där regelbundet. Kanske en gång i veckan. Så hon är inte blyg eller så för dom. Men jag bävar för den dagen jag måste lämna henne. Hon vet ju inte att vi kommer tillbaka, eller när. Hon har aldrig somnat utan mig. Jag mår jättedåligt över tanken på att jag kommer att svika henne genom att lämna henne hos ngn annan. Hur ska vi gå tillväga när det ät dags att åka till bb? Ska de hämta henne hos oss så att hon får lämna oss ist för tvärt om? Ska vi lämna henne? Ska vi säga hejdå och sen bara gå eller ska vi förklara för henne? Ska vi väcka henne om hon sover nät vi måste åka eller låta henne sova och åka utan att säga ngt? Alla sätt känns som svek och jag vill bara ställa in hela förlossningen. Kan ni få mig att se annorlunda på det? Jag vill inte sända negativa signaler för jag tror att hon känner om jag tycker det är hemskt. Vill kunna åa med känslan av att det är okej att vi lämnar henne.


    Mamma till Elise - www.vargaaa.blogspot.com
  • Svar på tråden Barnvakt för första gången - 20 mån - vi på bb. Hur?
  • Philip­pa
    Äldre 24 Jan 08:16
    #1

    Men varför har ni inte provat lämna henne där över en natt innan du har BF?? Så hon har kunnat vänja sig men ändå ni har kunnat varit där om det hade blivit katastrof....

  • Khalee­si
    Äldre 24 Jan 08:19
    #2

    Och här har vi ju den typiska baksidan med AP. Barn som inte får lära sig att vara trygga med andra vuxna än mamma och pappa. Suck.

    Men låt henne sova över där nu på lördag. Testa. Hur illa kan det bli? De trivs ju med varandra, och dina föräldrar har ju faktiskt uppfostrat barn själva utan att de blev skadade för livet, eller hur?

  • Äldre 24 Jan 08:25
    #3

    Säger som alla andra varför har du inte lämnat tidigare när du vet att du måste? Det e första gången ni ska lämna på bf då lär du knappast få ro å koncentrera dig på förlossningen. Nä lämna henne nu i helgen eller redan idag. Gör det till en utflykt. Packa väskan tillsammans å packa nåt som hon tycker e mysigt. Nån bok, gosedjur, lördagsgodis som ni handlar ihop om du lämnar på lördag etc. Lycka till

  • Äldre 24 Jan 08:25
    #4

    Vi gjorde som så att mormor kom och var hemma hos oss med sonen när vi skulle till förlossningen. Då hade han tryggheten med sitt rum och sina saker också. Mormor träffar han ofta och tiden innan så passade maken och jag på att gå på bio, ut och äta etc så mormor fick natta honom. Vi pratade om att bebisen skulle komma och sjukhus osv innan. Vi blev kvar två nätter pga medicin jag fick så maken åkte hem och åt middag med sonen och mormor, nattade honom
    och kom sedan tillbaka till bb. Gick toppenbra.

  • Äldre 24 Jan 08:26
    #5

    Berätta för henne att ni ska åka å hämta en bebis så har hon något att se framemot

  • Khalee­si
    Äldre 24 Jan 08:28
    #6
    Eleonor01 skrev 2012-01-24 08:26:41 följande:
    Berätta för henne att ni ska åka å hämta en bebis så har hon något att se framemot
    Och hur förklarar du varför hon inte får följa med, om hon nu är van att alltid vara med föräldrarna? Jag tror snarare att bebisen i så fall riskerar att bli symbolen för den dagen mamma och pappa dumpade henne.
  • Pickel­i
    Äldre 24 Jan 09:02
    #7

    Har du förberett henne för att det kommer att komma en bebis öht?

    Vi började prata sporadiskt om att vi snart skulle hämta bebisen några veckor innan BF, avd som skulle hända när den kom. var den skulle sova osv osv. Vi pratade om hur mycket omsorg bebisen behövde och förberedde sonen så mycket vi bara kunde innan lillebror kom och det verkar ha lönat sig om man ser på deras relation idag.

    När det började närma sig BF så pratade vi nästan varje dag om att farmor skulle komma hem till oss när vi skulle åka och hämta bebisen, vi pratade om att hon kanske skulle vara här på morgonen när han vaknade om vi var tvungen att åka på natten. Vi pratade mycket om att vi kanske inte hinner säga hejdå osv.

    Sonen var helt förberedd och cool med det. Vi åkte på kvällen och på morgonen när han vaknade så var farmor där och det var inga som helst problem. Han har dock varit borta från oss innan det både på dagis och hos farmor.

    Men jag skulle rekommendera er att ta hem barnvakten till er, det är nog tryggast så. Och om det finns möjlighet så öva mer innan och förbered barnet. Prata om vad som kommer hända båda under tiden ni är borta (ni ska hämta bebis) och vad som händer när bebisen kommer hem (att den bara kommer vilja ligga i famnen)

    Lycka till!


    Google it!
  • veh
    Äldre 24 Jan 09:03
    #8

    Usch, min syster hade aldrig lämnat bort sitt barn när det var dags att få nästa barn. Pga diverse komplikationer så blev alltså båda föräldrarna borta, med undantag för ett kort besök hemma av pappan, i flera dagar från det äldre barnet.

    Jag tycker ärligt talat att det är nonchalant, att inte förbereda barnet på att var ifrån sina föräldrar någon gång under de månader man vetat att man ska ha ett barn till. För det här barnet var uppenbart påverkad av situationen.

    Men det är ju att vara efterklok.

    Jag skulle i ditt läge sett till att ni "snabbinskolar" barnet hos mormor och morfar. Åk dit redan i em, om det passar. Var där ett tag med barnet, och sedan säger du hejdå och försvinner (in i något annat rum eller så) och låter dina föräldrar ha hand om barnet i någon timma eller så.

    Gör om proceduren, och försök att vara borta litet längre varje gång. Till helgen bör ni kunna prova en övernattning där för barnet, ensam.

    Och du har mycket rätt i att barnet sannolikt kommer spegla din reaktion, och att du signalerar hur barnet ska förhålla sig till situationen. Separationen er emellan är troligtvis värre för dig än för ditt barn, och risken finns att du blir ledsen om barnet är ledsen, och du blir ledsen om barnet verkar oberörd. Det tar ett tag att vänja sig vid att vara separerad från sitt barn, men det hjälper om man känner att det är rätt. I det här fallet så har ni valt att skaffa ett barn till, och då är det såhär. Och det är ditt jobb som förälder att bita ihop, sätta på ett tappert ansikte och se till att detta blir så bra som möjligt.

  • Äldre 24 Jan 10:16
    #9

    Jag tycker inte alls att det är konstigt att man inte har lämnat bort sitt barn över natten när det bara är 20 månader! Dottern var knappt 2,5 år nu när vi fick en bebis och hon hade aldrig sovit utan oss. Hon har dock haft barnvakt några gånger och hon går på dagis, så lämnad hade hon ju blivit innan. Men inte över natten, utan första gången (och enda - tänk så hemska vi är! ) som det hände var när vi åkte in på förlossningen. Hon har alltid behövt en hel del förberedelser och vi pratade ganska mycket om att farmor skulle komma hit och bara med henne när bebisen ville komma ut och att hon då skulle få sova med farmor. Det gick hur bra som helst! Dock valde vi att farmor fick komma hem till oss då jag ville att hon skulle få vara i hemmiljö. Det kanske ni också kan göra? Så att de kommer hem till er och sover där när ni är borta? Sen tycker jag att du ska prata med henne om det, att bebisen kommer snart och att hon då får vara med dona föräldrar osv. Då får hon vara lite mer inställd på det vilket jag tror att de behöver. Att bara lämna utan att ha pratat om det tror jag kan bli lite tufft.

  • Äldre 24 Jan 10:23
    #10

    Khaleesi: vart har du fått för dig att man som AP-förälder inte låter sitt barn hitta en trygghet i andra vuxna?? Det tror jag antigen är en stor missuppfattning eller en tolkning baserad på okunskap. Att man inte har lämnat bort sitt barn med andra vuxna ger väl inte någon indikation på huruvida barnet känner trygghet med andra vuxna? Inte heller är det en självklarhet att barnet känner trygghet i andra vuxna bara för att man lämnar bort det till andra än föräldrarna? En jättekonstig tolkning tycker jag! Trygghet till andra skapar jag ju i situationer när jag själv känner mig trygg och därmed går det alldeles ypperligt att utveckla trygga relationer till andra människor fast föräldrarna är där - till och med att rekommendera!

Svar på tråden Barnvakt för första gången - 20 mån - vi på bb. Hur?