• Lady32
    Äldre 25 Jan 23:26
    11423 visningar
    107 svar
    107
    11423

    VF vs KS - sammanställning av risker

    Undrar över samma sak. Skulle också vilja se en sådan sammanställning! Överväger att försöka skapa en sådan själv, men det verkar vara ett tämligen omfattande projekt.. Men jag vill verkligen veta, eftersom jag står och väger mellan de olika förlossningssätten och har svårt att "överblicka" riskerna. Tiden börjar rinna iväg lite nu.. Så kom igen nu folk: någon som vet?

  • Lady32
    Äldre 26 Jan 19:35
    #7
    Ravenna skrev 2012-01-26 17:16:22 följande:
    Muahahahahahahah the research bitch does it again.,.. har hittat en awesome rapport som var precis vad jag sökte... ska sammanställa så får jag får tillfälle, väntar gäster nu och kan inte riktigt sitta och frossa i inkontinens-statistik när de kommer. ;-P
    Väntar med spänning! När ska gästerna gå..? Kan du inte köra med en liten fuling..."OJDÅ, nämen titta så mycket klockan är! Nu börjar det minsann bli läggdags för mig..." Hehe
  • Lady32
    Äldre 27 Jan 17:19
    #14
    Anonym (?) skrev 2012-01-27 16:52:54 följande:
    Kan du länka till nåt vetenskapligt (artikel i PubMed) där du fått dina siffror ifrån? Då är det nog flera personer som tar dig på allvar...
    Enligt min uppfattning är det hittills bara du som inte tar henne på allvar.. Vi andra verkar mest tacksamma för uppgifterna och kraftansträngningen TS gjort. Men visst hade det varit givande med källor, alltid intressant att kunna läsa hela materialet själv också. (För utökad information, som ev. inte redogörs här.)
  • Lady32
    Äldre 28 Jan 17:21
    #29
    Mary Wollstonecraft skrev 2012-01-28 14:34:13 följande:
    Nej, det är det som är så svårt! Av känslomässiga skäl, som för mig är väldigt grumliga, ser jag på något vis ett ks som ett sämre alternativ. Delvis är det nog så banalt att jag vill ha någon sorts revansch på min egen kropp efter förra gången - jag vill visa för mig själv att jag "klarar det". Helt vansinnigt, jag vet! Och det är just här jag fastnar - min revanschlusta försätter ju barnet i fara, om man ska hårddra det. den är knappast något gott argument för en vaginal förlossning. Många barn vill jag absolut inte ha, efter detta är det stopp :)
    Däremot är jag lite rädd för själva operationen, jag gillar inte tanken på att de ska skära i mig. Och efterförloppet sist var förvånansvärt enkelt, rent fysiskt. Jag återhämtade mig snabbt, hade inga problem av klippet och amningen fungerade direkt. Så rent fysiskt talar en del för vaginal förlossning, likaså känslomässigt.
    Men, jag vill fatta detta beslut på rationella grunder, att luta sig mot magkänslan känns inte bra :( Det är väl just det som är problemet, att medicinen och vården inte heller kan erbjuda något bättre argument än magkänsla. Man "tror" eller  "anser" att vaginalt är bäst, men det finns inga hårda fakta som backar upp denna tro...
    Som om jag skrivit det själv. Möjligen lite bortsett från tiden efter snittet, som dock var lite jobbigt. Hade rätt ont i såret, och magen var tung..men inget utöver det. Sitter nu i samma sits som du, måste bestämma mig, och kan bara hålla med om att det är EXTREMT frustrerande att man då får så "enkelriktad" information från vården! Man känner sig grundligt sviken och lurad. I alla fall gör jag det.

    Har tänkt på "mitt val" i över 20 veckor och fortfarande inte fått någon kompetent och PÅLITLIG hjälp från vården att fatta ett välinformerat och välgrundat beslut. Trots att jag efterfrågat sådan hjälp sedan v.6 - är nu strax i v.30... Har pratat med barnmorskor, Klara-BM och läkare, men alla ger mig samma "svar": Jag får jämt höra nackdelarna med KS, följt av fördelarna med VF.. Som om det skulle ge en balanserad, rättvis och informativ bild av mina valmöjligheter..?? Snacka om att vinkla bilden..! Har hela tiden haft känslan av att detta förfarande "döljer något" för mig och att det troligen faktiskt är så, att planerat snitt är det säkraste förlossningssättet man kan få, MEN att det kostar mer, varpå de envist avråder från detta val.. Pengar, som vanligt. Jag börjar mer och mer luta åt att det är så enkelt. Brukar tyvärr vara det när pengar är inblandade.
  • Lady32
    Äldre 29 Jan 00:55
    #31
    Mary Wollstonecraft skrev 2012-01-28 17:38:35 följande:
    Jag är också helt övertygad om att det handlar om ekonomi. Det sjuka är att jag skulle kunna tänka mig att köpa det argumentet, om det presenterades på ett sakligt sätt, tillsammans med en redogörelse för risker med respektive förlossningssätt.
    Men jag uppskattar INTE att man försöker föra mig bakom ljuset och undanhålla eller förringa viss information! För mig gör det att jag känner att jag inte kan ha förtroende för förlossningsvården, inte vågar lita på att det de säger är sant och rimligt. Och det känns ju ganska jobbigt, eftersom jag ju då är tillbaka där jag började: jag vågar inte lita på någon annan än mig själv i detta, och jag har dessvärre inte rätt kompetens :(
    Usch ja, åter igen: vi resonerar/känner precis likadant. Nu har jag äntligen plöjt igenom hela texten i länken, och det var synnerligen intressant läsning. Den gav en mer nyanserad bild av de olika förlossningssätten än jag fått någon annanstans, men deras "slutsummering" var ju något vinklad, om man säger så.. Jag tänker speciellt på den text de rekommenderar att vården förser förlossningsrädda kvinnor med.. De fokuserar verkligen på fördelarna med VF och riskerna med KS, och "glömmer" bekvämt bort att ta med en del rätt övertygande argument FÖR planerat KS och MOT VF..!

    Som t.ex. "Konsekvenser för barnet". Där tar de upp två poster:
    * "Risken för andningsstörning", (som ökar med KS i förhållande till VF), och
    * "Allvarlig syrebrist och andra svåra förlossningsskador".
    Men i det sistnämnda väljer man att vinkla informationen så att den faktiskt blir riktigt missvisande! De skriver: "Allvarlig syrebrist och andra svåra förlossningsskador hos barnet vid vaginal förlossning är mycket sällsynta komplikationer". Men tidigare i texten rubricerades faktiskt "Syrebrist" som ett allvarligt tillstånd, under rubriken "Minskad risk" - Kejsarsnitt (dvs. risken att drabbas av denna komplikation, minskar vid KS, i relation till VF!) Egentligen skulle de alltså istället skrivit sanningen, dvs. att risken för allvarlig syrebrist hos barnet ÖKAR vid VF och MINSKAR drastiskt vid KS! Men...det gör de inte, de fulingarna.. Istället tar de, som vanligt, upp förstoringsglaset när det gäller riskerna med KS, och fördelarna med VF...

    Ska jag verkligen, som privatperson, behöva lägga ner flera timmar varje kväll, under ett antal månaders tid, för att sätta mig in i sådan information som sjukvården borde förse mig med..?? Avser alltså rättvis information om mina olika valmöjligheter när det gäller något så primärt som rättigheten att kunna välja det säkraste möjliga sättet för mig att föda fram MITT barn, ur MIN kropp..!? Ska det vara nödvändigt att agera detektiv på varje ledig stund jag får, för att söka rätt på och lusläsa forskningsrapporter, statistik, andra människors erfarenheter osv, istället för att få njuta av min pågående (och snart slutförda) graviditet?? Vem tror de att de är egentligen? Blir väldigt irriterad av sådant! Skrikandes
  • Lady32
    Äldre 31 Jan 19:53
    #34
    Ravenna skrev 2012-01-31 17:18:30 följande:
    Det förstår ni väl att om man presenterade saklig information uppställd på ett förståeligt vis så skulle vi kvinnor själva kunna fatta val om hur vi vill bli behandlade... och det går ju inte, för hormonella preggon har ju inga hjärnor. =(

    Jag fattar inte... kvinnor har fött barn sedan urminnes tider och kejsarsnitt har praktiserats som alternativ ända sedan vi uppfann tillräckligt skarpa knivar. Det är ingen avancerad operation i teorin. Till och med en grottman kunde antagligen lista ut att det gick att rädda åtminstone barnet på det viset.

    Varför, efter alla dessa årtusenden, i vår informationsålder, finns det ingen övergriplig jämförelse mellan metoderna?

    En jämförelse där man ordentligt har separerat akuta snitt, planerade snitt och vaginal förlossning.

    Varför ska kvinnokroppen behöva vara ett så stort mysterium?

    Jag är 100% övertygad att om män förväntades genomgå en procedur som innebar 80% risk för sprucken penis, 7% risk för spräckt anal och uppåt 10% risk för permanent inkontinens.... tro FAN att rätten till att välja kejsarsnitt hade varit inskriven hos FN vid det här laget.
    Whoahahahah! Tack för detta inlägg, fick mig ett riktigt gott skratt, speciellt av slutklämmen!  Skrattande Där fick du till det Ravenna! Och givetvis har du säkert helt rätt: det hade forskats till höger och vänster om situationen vi ställs inför vid varje barnafödsel, istället gällde män..! Ojojoj..då hade det blivit fart på gubbarna! Men nu är det ju bara vi kvinnor som får lida...och ev. våra bebisar..inget att bry sig så mycket om.. Irriterande som tusan. *Grrr*

    Vidare måste jag fråga: Är det någon av er som (liksom jag) går och velar hit och dit, men som har bestämt sig för antingen det ena eller det andra alternativet än..? Jag blir snart galen!! Får ingen kompetent och pålitlig hjälp någonstans tycker jag, trots att jag frågar överallt! Alla verkar "köpta", och ger konsekvent fördelar med VF och nackdelar med KS... Ska det vara så svårt att ge för/nackdelar med BÅDA alternativen??

    Har nu ca 8 veckor kvar till BF...vad ska jag välja?? Får snart panik. Är livrädd att välja "fel", och att mitt val ska få stora konsekvenser åt något håll. Litar inte på något av sätten egentligen, finns ju risker hur man än gör, men vilket alt. är MINST riskabelt..? Och för just mig, dessutom..? Hur tusan ska man kunna välja..??
  • Lady32
    Äldre 31 Jan 21:59
    #36
    Ravenna skrev 2012-01-31 21:39:34 följande:
    Jag vet inte om jag är rätt person att svara eftersom jag har minst 9 månader kvar... men jag har mycket god anledning att tro pga väldigt privata skäl att det skulle vara väldigt destruktivt för mitt psyke att genomgå en förlossning. Även om allt skulle gå bra rent fysiskt så har jag ett skört förhållande till mitt underliv, så kanske vi kan uttrycka oss. Jag skulle definitivt hantera problem bättre i andra områden av kroppen. Är väldigt emotionellt dålig på att hantera problem och upplevelser utanför min kontroll som involverar mina kvinnliga delar, och jag har absolut ingen i min närhet i verkliga livet att diskutera dessa problem med. Jag skulle bli väldigt ensam. Det är också värt mycket - att kunna beklaga sig till någon verklig fysisk människa som man litar på. Jag kan inte prata med någon om jag t.ex. skulle drabbas av inkontinens eller samlagssmärtor. Jag skulle inte kunna få ut de känslorna annat än på nätet och det skulle äta sönder mig. Men lite komplikationer efter en bukoperation... jösses, det skulle jag kunna prata om på jobbet vid kaffeautomaten med vem som helst, inklusive chefen. Det skulle inte vara en lika stor grej - för där skulle jag ha ett socialt stöd runt omkring mig.

    Jag tror att vi skulle behöva nollställa oss lite. Sluta upp med att se VF som "den naturliga vägen" och istället se VF och KS som två alternativ, lita på vår magkänsla och försöka tänka kring vilka komplikationer som vi "helst" skulle vilja hantera.

    Jag hanterar t.ex. hellre en skadad livmoder (som jag kanske inte ens vill använda fler gånger) än en skadad anal (som jag garanterat behöver varje dag resten av livet). Jag ser hellre att mitt barn riskerar astma och allergier än nervskador eller syrebristskador på hjärnan. Jag tar hellre 100% chans till ett kontrollerat snitt på en pigg kropp än 10% risk för ett akut snitt på en utmattad kropp.

    Riskbedömning mellan två alternativ med olika typer av risker. Det är inte lätt. Men jag vänder mig starkt emot att VF ska ses som det normala. VF och KS borde ses som likvärdiga. Det borde vara mitt eget val, och då kan jag lättare stå för och acceptera konsekvenserna som mitt val får på min kropp och mitt barn.

    Kanske hjälper det om vi försöker se VF som ett aktivt val vi gör, istället för "standardalternativet"?
    Ett mycket bra svar, tack så mycket! Och du behöver absolut inte förklara någonting om dina privata skäl till varken det ena eller det andra, det tillhör ditt privatliv, och det har inte jag med att göra. Är bara tacksam att du tar dig tid att besvara mitt inlägg.

    Håller med om det där med att "nollställa oss" inför de olika valen. För de är ju dock just det: valmöjligheter! Tidigare har jag dock oavkortat betraktat VF som det givna/självklara sättet, har inte ens övervägt något annat innan denna graviditeten, men nu känns det inte så naturligt och givet längre.. Inte när man upplevt att kroppen "sviker" en och skapar en massa problem mitt i allting. Tycker det är lite konstigt att naturen menat att vi ska föda på ett sätt som innebär så många risker för diverse komplikationer..? Är det verkligen så här det är tänkt? Eller har något "gått fel" på vägen, under evolutionens gång? Kanske skulle barnen egentligen varit mindre? Eller vi större..? Eller...tja..något knasigt är det i alla fall! Kanske är det så att KS blivit ett konkurrenskraftigt alternativ till VF, just för att våra livsbetingelser har förändrats så pass mycket att vi inte längre är lämpade att föda "normalt"..? Börjar nästan kännas så. För mig i alla fall.

    Jag ska verkligen försöka ställa riskerna mot varandra och göra ett avvägande; vilka ev. biverkningar är jag mest villig att leva med? För det är som du säger: "Hellre en skadad livmoder, än en skadad anal".. Du har ett mycket underhållande sätt att klargöra saker och ting på..! Kul!
  • Lady32
    Äldre 1 Feb 08:52
    #38
    Ravenna skrev 2012-02-01 08:31:49 följande:
    Kul att man kan roa någon i sammanhanget. =)

    Grejen historiskt är väl mycket att människan av flera olika skäl har kommit att föda barn med maximalt stora kranium i förhållande till vad kvinnokroppen klarar av. Vi ligger såpass nära storleksgränsen att vi får förhållandevis svåra förlossningar jämfört med många andra arter. Då blir det såklart extra känsligt för ändrad kost och moderna samhällsproblem såsom övervikt - saker som påverkar barnets storlek. Barnet växer så mycket det kan - det är en fördel att födas så stor och stark som möjligt...

    Sedan är det väl också så att bekvämlighet, smärtfrihet och god hälsa efter de fertila åren sällan är särskilt prioriterat ur ett evolutionärt perspektiv. Det som spelar roll evolutionärt är (tyvärr) i första hand att vi överlever förlossningar - inte att vi klarar oss med god livskvalitet.

    Med det sagt så tror jag att en VF där allt går bra nog är den överlägset häftigaste upplevelsen i sammanhanget.
    Håller med dig! Och ja, VF där allt går bra ÄR häftigt, födde mitt första barn via VF och det andra via akut snitt, och det är inte riktigt samma sak, det går inte att förneka. Den vaginala förlossningen gjorde absolut mer ont, var jobbigare osv, men känslan när jag tryckte ut sonen (VF), såg honom, fick upp honom på bröstet osv, var BÄST! Hjärta
    När dottern föddes var jag "förlamad" (bedövad) i armarna och kunde inte hålla henne på en bra stund, så jag fick bara se henne hållas sidan om mig en pytteliten stund (sekunder!), och åter igen efter vägning, mätning och provtagning. Då lade de henne sidan om mig, men jag hade ingen känsel i armarna än och kunde inte gosa med henne som jag ville. Det är en nackdel med KS, tycker jag, eller i alla fall blev det så för mig. Men vi överlevde i alla fall och det blev ju bättre rätt snabbt.
  • Lady32
    Äldre 1 Feb 09:43
    #42
    Mary Wollstonecraft skrev 2012-02-01 09:16:58 följande:
    Det är ju så man vill att det ska bli, dessvärre går det ju inte att garantera att det blir så :( Gick det skulle jag lätt försöka föda vaginalt igen!
    Hänger kvar här och  befinner mig fortfarande i samma valet-och-kvalet situation som tidigare :/ Med skillnaden att nu är jag redigt förbannad också, eftersom jag nu VET att den information som finns att få är antingen grovt vinklad eller svårt bristfällig. Om en vecka ska jag träffa överläkaren på Ackis, så snälla ni: kan vi inte hjälpas åt att formulera konkreta frågor vi vill ha svar på? Det bör ju inte bli någon uppsats, jag har en stark känsla av att människan nog kan komma att kasta ut mig om jag blir alltför långdragen, men jag behöver hjälp här!
    Själv är jag ju av lätt insedda skäl mycket intresserad av skadefrekvensen på barnet vid sugklockeförlossningar i relation till planerade snitt.. Skulle också vilka ha svart på vitt om, och i så fall hur mycket, risken för att behöva använda sugklocka varierar mellan första och andra förlossningen.
    Men, det finns ju massor med fler frågor, eller hur? :)
    Förstår precis hur du menar, och känner likadant, nu inför nästkommande fl. Hade förvisso en "normal" VF, men den följdes ju av ett akut snitt, så...jag känner mig inte heller trygg och säker inför nästa runda. Tydligen går det fel även för mig ibland. Kanske även denna gången, vem vet? Det är det som är det jobbiga: att INGEN kan säga hur det ska gå, så man vet vad man ska välja..! Frustrerande som bara den.. Skrikandes

    Förbannad på informationsutbudet - då är vi två! (Minst..) Det är verkligen patetiskt dåligt att det inte finns korrekta och pålitliga jämförelser tillgängliga, efter så här många års "snittande"! Och som TS påpekade: Om det vore MÄNNEN som skulle genomgå förlossningsprocessen, så hade det minsann sett annorlunda ut, vilket jag också är helt övertygad om!

    Ja tjejer, kan vi inte hjälpas åt att försöka formulera konkreta frågor inför våra samtal med läkare och Klara/Aurora BM? Tänkte själv försöka ge mig på det projektet nu snarast, för att kunna vara lite mer "kraftfull" vid mötet med läkaren. Vill inte vela hit och dit när jag träffar honom, utan jag vill typ ha bestämt mig för att "Om han säger "ja" på den frågan och "nej" på den frågan, då blir det X förlossningssätt jag väljer, där och då. Det avgör saken för min del." Tror att det är rätt viktigt att ge intryck av att ha bestämt sig, vara orubblig i sin övertygelse, ifall man vill få igenom ett planerat snitt. Enligt de regler och rekommendationer jag läst, är det så i alla fall. Om man har fått information om för/nackdelar, samt deltagit på Klara/Aurorasamtal, men sen ändå står fast vid sin önskan om snitt, "bör" vår önskan få bifall.
  • Lady32
    Äldre 1 Feb 10:28
    #47
    Poptart skrev 2012-02-01 09:47:23 följande:
    Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).

    Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst! Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det

    här: www.midwiferytoday.com/articles/SaferB irthInABarn.asp

    Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.

    Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.

    Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär. 

    Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!
    " target="_blank">



    Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet. 

     
    Jag förstår vad du försöker säga, men jag måste nog ändå säga att jag ÄR rätt insatt i detta (numera), i alla fall tillräckligt mycket för att börja tveka.. Har upplevt både vaginal förlossning och snitt, och anser mig därför sitta på lite erfarenhet ändå.. Liksom väldigt många andra som också tvekar.. Jag tror också, liksom du verkar göra, att OM man ska föda vaginalt, så bör vi absolut eftersträva ett så "naturligt" förlopp som möjligt, dvs. minimalt med störningar, mediciner, fysiska ingrepp, stress osv. Ju mer vi själva kan/får påverka, ju bättre, skulle jag tro. Så ur DET perspektivet förstår jag dem som väljer hemförlossning.

    MEN: om jag hade valt det vid min förra förlossning, hade det hela slutat med döden för min dotter, och kanske även för mig. Inte optimalt på något sätt i världen, men kanske fullt naturligt...? Det hade ju troligen slutat på det sättet om vi bodde i djungeln eller bushen någonstans. Men sen kvarstår ju alltid funderingen kring om de komplikationer som tillstod på sjukhuset, överhuvudtaget HADE tillstött om vi istället vore hemma i lugn och ro..och detta kan ju INGEN svara på, någonsin. Vad man än tycker/tror om det scenariot, så blir det bara spekulationer, inte konkret fakta. 

    Så det är faktiskt inte så lätt detta. Inte för oss som faktiskt sitter här och ska riskera både barnets och vårt eget liv, om någon/några månader. För oss är detta mycket verkligt och påtagligt, något vi tänker på varje dag, letar information om osv. Vi tar inte lätt på planerade snitt, men vill inte avfärda det som ett alternativ till något VI upplever som mycket riskabelt. För både mor och barn. Det finns onekligen risker med alla förlossnigssätt, vilket vi är VÄL införstådda med, men att rakt av påstå att hemförlossning är det säkraste för ALLA, är både oinsatt och farligt. Det finns många förlossningar som absolut INTE kan genomföras hemma, utan att det slutar med allvarliga skador/död! Hur vågar någon påstå annorlunda..? Tänk om en sådan mamma (som ovetandes har komplikationer framför sig), väljer det alternativet i tron att det är det tryggaste hon kan göra..? Hemsk sak att ha på sitt samvete.

    Ja, "kvinnor har fött barn i alla tider", men de har också DÖTT i barnsäng i alla tider.. Likaså har barnen strukit med under detta "naturliga" förlopp. Så det är en sanning med modifikation, det där.. Lite vinklad, kan jag tycka..

    Jag tror, personligen, att det bästa vore ifall man antingen föder på sjukhus, men då så lugnt, harmoniskt och respektfullt som möjligt, att kvinnan själv får påverka hur hon vill sitta/ligga, gå/stå, osv, samt med minimal påverkan av mediciner osv. Eller att man väljer planerat snitt, om det är så att man är för skräckslagen för att ens försöka sig på en VF. Är helt övertygad om att ifall man är väldigt rädd och otrygg, så kan denna oro SKAPA komplikationer vid ett VF: problem som kanske inte hade uppträtt överhuvudtaget ifall mamman var lugn och trygg. Och jag är inte säker på om jag KAN hålla mig lugn och trygg denna gången..? Kan jag intala mig själv att vara det, trots att jag egentligen är rädd..? Vem vet? Om jag inte kan, så ökar ju faktiskt riskerna för komplikationer, och då hade det kanske trots allt varit bättre med ett planerat snitt..? Jobbigt övervägande, för jag vet ju givetvis inte hur det ska gå, Dagen D..
Svar på tråden VF vs KS - sammanställning av risker