VF vs KS - sammanställning av risker
Hmm, hänger också här i förhoppningen om att någon sitter på svaren! Velar också nu, vet inte hur jag ska göra :/
Inlägg från: Mary Wollstonecraft
|
-
-
Ravenna - här är en till som väntar med spänning! I put my trust in you... Skulle du kunna skaka fram någon sammanställning av risker för bebisen också med respektive förlossningssätt?
-
Jag hittade precis det jag var rädd för i den här www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive...
Skrämmande - hur kan vården tro att man ska ta deras avrådan mot ks på allvar, när de svart på vitt själva konstaterar att risken för att barnet dör, eller får hjärnskador av syrebrist är obefintlig med planerat ks, men finns vid vaginal förlossning? OCH där det konstateras dels att förlossningar med sugklocka tenderar att skapa förlossningsrädsla hos kvinnor, kan ge skador på barnet (man drar sönder ett nervnät i huvudet) - varför i hela världen fortsätter de att använda sugklocka så frekvent då?
I samma broschyr konstateras svart på vitt att risken för att barnet dör eller skadas för livet vid förlossningen pga syrebrist inte finns vid ks, men existerar (även om det är ovanligt) vid vaginal förlossning. Samtidigt lyfter man fram en förhöjd risk för astma för ks-barn: Hur stor den är? Skrämmande 0,6 %-enheter i jämförelse med vaginalt förlösta barn. Just detta med astman tog min bm på Aurora upp sist jag var där, som om jag hellre skulle vilja ha ett dött eller hjärnskadat barn med mindre risk för astma än ett levande barn med någon högre astma-risk...
Jag förstår naturligtvis att man inte kan resonera på det sättet på en generell nivå, men för mig som gått igenom en traumatisk förslossning med ett barn som faktiskt höll på att få svår syrebrist känns det som ett dåligt skämt att konfronteras med de siffrorna.
Mitt förtroende för förlossningsvårdens prioriteringar är nere på 0 efter den här läsningen, tyvärr :( -
Sorry - det är samma länk som Ravenna lade ut här ovan tidigare (inlägg nr. 16). Det är riktlinjer/ beslutsunderlag för vårdpersonal vid önskan om ks.
Ber om ursäkt för min ilska ton i inlägget ovan förresten! Känner mig bara rådvill och trött inför hela denna frågeställning, men av bakvända skäl :/ Hade så innerligt hoppats på att hitta klara, goda skäl för vaginal förlossning trots tidigare dåliga erfarenheter, och så inser man att vården inte kan ge en ett enda :( Jag vill ju inte snittas!! -
Nej, det är det som är så svårt! Av känslomässiga skäl, som för mig är väldigt grumliga, ser jag på något vis ett ks som ett sämre alternativ. Delvis är det nog så banalt att jag vill ha någon sorts revansch på min egen kropp efter förra gången - jag vill visa för mig själv att jag "klarar det". Helt vansinnigt, jag vet! Och det är just här jag fastnar - min revanschlusta försätter ju barnet i fara, om man ska hårddra det. den är knappast något gott argument för en vaginal förlossning. Många barn vill jag absolut inte ha, efter detta är det stopp :)Marie Curie skrev 2012-01-28 14:23:55 följande:Jobbigt. Jag forstar att det ar en svar sits. Kan du satta fingret pa varfor du helst vill foda vaginalt? Ar det for att du vill uppleva en bra "normal" forlossning? eller nagon annan anledning?
Kan bara tala for mig sjalv nar jag valde mellan alternativen och det enda jag ansag talade for vaginal forlossning for min del hade varit om jag ville ha manga barn. Enligt mig ar det just riskerna man utsatter sig for i kommande gravideter som kan vara avgorande for dar finns en ganska stor risk for komplikationer efter ks. Vill man inte ha fler barn efter den graviditet man ar i, ja da blir valet ganska latt (iaf var det sa for mig).
Däremot är jag lite rädd för själva operationen, jag gillar inte tanken på att de ska skära i mig. Och efterförloppet sist var förvånansvärt enkelt, rent fysiskt. Jag återhämtade mig snabbt, hade inga problem av klippet och amningen fungerade direkt. Så rent fysiskt talar en del för vaginal förlossning, likaså känslomässigt.
Men, jag vill fatta detta beslut på rationella grunder, att luta sig mot magkänslan känns inte bra :( Det är väl just det som är problemet, att medicinen och vården inte heller kan erbjuda något bättre argument än magkänsla. Man "tror" eller "anser" att vaginalt är bäst, men det finns inga hårda fakta som backar upp denna tro... -
Jag är också helt övertygad om att det handlar om ekonomi. Det sjuka är att jag skulle kunna tänka mig att köpa det argumentet, om det presenterades på ett sakligt sätt, tillsammans med en redogörelse för risker med respektive förlossningssätt.Lady32 skrev 2012-01-28 17:21:45 följande:Som om jag skrivit det själv. Möjligen lite bortsett från tiden efter snittet, som dock var lite jobbigt. Hade rätt ont i såret, och magen var tung..men inget utöver det. Sitter nu i samma sits som du, måste bestämma mig, och kan bara hålla med om att det är EXTREMT frustrerande att man då får så "enkelriktad" information från vården! Man känner sig grundligt sviken och lurad. I alla fall gör jag det.
Har tänkt på "mitt val" i över 20 veckor och fortfarande inte fått någon kompetent och PÅLITLIG hjälp från vården att fatta ett välinformerat och välgrundat beslut. Trots att jag efterfrågat sådan hjälp sedan v.6 - är nu strax i v.30... Har pratat med barnmorskor, Klara-BM och läkare, men alla ger mig samma "svar": Jag får jämt höra nackdelarna med KS, följt av fördelarna med VF.. Som om det skulle ge en balanserad, rättvis och informativ bild av mina valmöjligheter..?? Snacka om att vinkla bilden..! Har hela tiden haft känslan av att detta förfarande "döljer något" för mig och att det troligen faktiskt är så, att planerat snitt är det säkraste förlossningssättet man kan få, MEN att det kostar mer, varpå de envist avråder från detta val.. Pengar, som vanligt. Jag börjar mer och mer luta åt att det är så enkelt. Brukar tyvärr vara det när pengar är inblandade.
Men jag uppskattar INTE att man försöker föra mig bakom ljuset och undanhålla eller förringa viss information! För mig gör det att jag känner att jag inte kan ha förtroende för förlossningsvården, inte vågar lita på att det de säger är sant och rimligt. Och det känns ju ganska jobbigt, eftersom jag ju då är tillbaka där jag började: jag vågar inte lita på någon annan än mig själv i detta, och jag har dessvärre inte rätt kompetens :( -
Det är ju så man vill att det ska bli, dessvärre går det ju inte att garantera att det blir så :( Gick det skulle jag lätt försöka föda vaginalt igen!Lady32 skrev 2012-02-01 08:52:50 följande:Håller med dig!
Och ja, VF där allt går bra ÄR häftigt, födde mitt första barn via VF och det andra via akut snitt, och det är inte riktigt samma sak, det går inte att förneka. Den vaginala förlossningen gjorde absolut mer ont, var jobbigare osv, men känslan när jag tryckte ut sonen (VF), såg honom, fick upp honom på bröstet osv, var BÄST! 
När dottern föddes var jag "förlamad" (bedövad) i armarna och kunde inte hålla henne på en bra stund, så jag fick bara se henne hållas sidan om mig en pytteliten stund (sekunder!), och åter igen efter vägning, mätning och provtagning. Då lade de henne sidan om mig, men jag hade ingen känsel i armarna än och kunde inte gosa med henne som jag ville. Det är en nackdel med KS, tycker jag, eller i alla fall blev det så för mig. Men vi överlevde i alla fall och det blev ju bättre rätt snabbt.
Hänger kvar här och befinner mig fortfarande i samma valet-och-kvalet situation som tidigare :/ Med skillnaden att nu är jag redigt förbannad också, eftersom jag nu VET att den information som finns att få är antingen grovt vinklad eller svårt bristfällig. Om en vecka ska jag träffa överläkaren på Ackis, så snälla ni: kan vi inte hjälpas åt att formulera konkreta frågor vi vill ha svar på? Det bör ju inte bli någon uppsats, jag har en stark känsla av att människan nog kan komma att kasta ut mig om jag blir alltför långdragen, men jag behöver hjälp här!
Själv är jag ju av lätt insedda skäl mycket intresserad av skadefrekvensen på barnet vid sugklockeförlossningar i relation till planerade snitt.. Skulle också vilka ha svart på vitt om, och i så fall hur mycket, risken för att behöva använda sugklocka varierar mellan första och andra förlossningen.
Men, det finns ju massor med fler frågor, eller hur? :) -
Lady32 - jag menade naturligtvis det du beskrev i första delen av inlägget, inte det senare :) Såg när jag postat att det såg konstigt ut...
-
Det är det hela denna tråden handlar om - vi här inne gör allt i vår makt för att skaffa oss saklig information kring frågan! Problemet är att sådan inte verkar existera. Predikningar från de redan frälsta finns det däremot gott om, från båda håll kan väl tilläggas :)Poptart skrev 2012-02-01 09:47:23 följande:Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).
Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst! Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det
här: www.midwiferytoday.com/articles/SaferB irthInABarn.asp
Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.
Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.
Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär.
Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!
" target="_blank">
)
Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet.
Den "reptilhjärna" du nämner är ett av de tyngre skälen till att jag, och tror jag fler här inne, är mycket tveksamma till en till vaginal förlossning. Min reptilhjärna fungerade inget vidare sist, kan jag konstatera. Jag vågar inte räkna med att den ska ha bättrat sig denna gång!
Dessutom finns en annan aspekt av just de känslomässiga och omedvetna delarna av förlossningsförloppet: jag är väldigt orolig för att just det känslomässiga trauma den förra förlossningen utgjorde ska ställa till också denna, även om det fysiska förloppet skulle fungera normalt. Med andra ord: det finns en överhängande risk att jag får panik, och att hela kroppen "låser sig", just eftersom upplevelserna sedan sist kommer tillbaks.
Då blir ju frågan för min del iaf, är jag villig att riskera det, och därmed att riskera bebisens liv trots att jag innan är medveten om att detta är en högst påtaglig risk i sammanhanget? -
Jag förstår, tror jag, precis vad du menar! Det är ju inte så att risker på ngt vis är generella och objektiva - tvärtom! En liten skada i underlivet kan vara katastrof för någon, men en helt obetydlig detalj för en annan. Och det är ju just för att kunna värdera den delen av det hela på ett rimligt sätt, som man behöver trovärdig "basinformation"!Ravenna skrev 2012-02-01 11:22:59 följande:Tack för att du skrev det där översta!
Vi gottar ner oss i risker och allt möjligt, men vi måste nog bli påminda ibland om att de allra allra allra mesta som vi råkar ut för - det läker. Och att förlossningar är säkra idag oavsett om vi kör VF eller KS. =))))
För mig är det nog i grund och botten en ovilja mot att utsätta mig för risker i underlivet eftersom jag var väldigt nära att råka ut för en grej när jag var liten, som (mest undermedvetet) påverkade mig väldigt negativt väldigt länge. Det finns en övergreppsproblematik light, vilket kanske gick att utläsa mellan raderna tidigare. Jag har aldrig haft ett särskilt bra förhållande till de delarna av mig själv, och därför är det oerhört viktigt för mig att minimera riskerna just där. Även om det kanske ökar riskerna på något annat ställe på kroppen så kan det finnas en oerhörd psykologisk tyngd bakom just underlivsskador om man har råkat ut för någonting eller (som jag) varit ett nålsöga från att råka ut för någonting. Då kan man medvetet eller undermedvetet ha brottats med rädsla eller obehag för incidenter i regionen under en mycket lång tid, och en VF kan då trigga övergreppskänslor och gör det mycket lättare att drabbas av depressioner.
Själv släpar jag inte på något så långdraget, men väl jobbigt: min förra förlossning slutade med sugklocka, och jag upplevde den delen som en våldtäkt. Det värsta av allt var att det dessutom kändes som om det var mitt fel, det var min kropp som inte gjorde det den skulle och därför höll mitt barn på att dö. Så, talet om reptilhjärnor som ska fungera får mig att se rött!
Jag skulle vilja föda vaginalt igen, men vet samtidigt med mig att psykiskt fixar jag inte en liknande övergreppsupplevelse till - det vore i ett längre perspektiv en katastrof för både mig och mina barn. -
Här velas det fortfarande :/ Jobbar på att konstruera någon sorts frågeformulär till överläkaren, som jag ska träffa nästa vecka, och hoppas att jag utifrån det kan fatta ett beslut. Har också hört av många andra här inne att det verkar gå att få ett "snittkontrakt", alltså att man får göra ett försök med vaginal fl, men kan specificera vissa villkor, t. ex. att de väljer att snitta i ett mycket tidigare skede om barnet visar tecken på att må dåligt etc. Det skulle jag kunna tänka mig, men då blir ju riskfaktorerna det som får avgöra: hur mycket högre är riskerna där i jämförelse med ett planerat snitt? Men, detta hoppas jag överläkaren kan ge mig svar på.Lady32 skrev 2012-02-02 13:47:28 följande:Tack Ulrika och Ravenna, för klargörandet av min fråga kring analinkontinens. Nu förstår jag bättre vad de menar i texten. Satt som ett frågetecken innan..haha..
Tror mig nästan kunna börja skymta ett beslut för min del, men ska ge det lite tid till att "smälta" innan jag bestämmer mig helt. Men just nu känns det som att planerat snitt ändå är det minst riskfyllda för mig och barnet, mkt. pga. att jag redan har ett snitt i bagaget, och att detta faktum ändrade riskfaktorerna en hel del på sina håll (enligt vad jag kunde utläsa). Känns som att det finns fler både allvarliga och långvariga komplikationer med vaginal förlossning, än med planerat snitt? Visst finns det ett par allvarliga risker med snitt också, men de är få och rätt ovanliga. Och som mamma till (snart) 3 barn vet jag att jag inte kommer att orka med vardagen ifall jag drabbas av långvariga, plågsamma men, som drar ner hela min livskvalitet, energi, osv. Hellre då en kortvarig infektion eller något sådant, som behandlas med antibiotika och sen är det klart. Vet inte om jag tänker rätt, men just nu känns det så i alla fall.
Är nyfiken på hur ni andra tänker! Dela med er! Hur går det i beslutsprocessen, tjejer?
Jag är inte harig i vanliga fall, men i detta fallet hoppas jag verkligen att jag lyckas kommunicera till henne/ honom att jag vill ha RAKA svar - inget j-a tjafs! -
Jo, riskerna ger också mig betänkligheter - mycket kan ju hinna hända mellan att förlossningen drar igång och ett ev. snitt blir av :/ Så det är bland annat det jag ska försöka få klarhet i vid mötet med läkaren på onsdag: hur mkt ökar riskerna för barnet vid ett snittkontrakt, i rel. till en vaginal förlossning?Lady32 skrev 2012-02-03 17:42:14 följande:Jag ringde min Klara-BM på förlossningen igår kväll och sa att jag har bestämt mig för planerat snitt (egentligen bestämt mig till 85%, ska höra vad läkaren säger också, men det behöver ju inte de veta nu.. ), varpå BM sa att hon och jag då inte behöver träffas fler gånger, utan att jag istället ska få en tid hos en läkare, inom 1-2 veckor. Så ev. har även jag ett läkarmöte nästa vecka, att förbereda mig inför. Vi kanske kan hjälpas åt?
Om han skulle vara motsträvig och neka mig snitt, så kommer jag att kräva snittberedskap. Och då ska det framgå att jag måste ha "makten" att säga stopp om jag får panik eller så. Men enligt vad jag hört hittills, verkar det vara ovanligt med sådana "kontrakt" där jag ska föda. Men men..någon måste ju vara först..
Nackdelen med att försöka föda vaginalt, med snittberedskap, är dock (som jag ser det) att man först utsätter sig och bebben för riskerna med en VF, och sen även för ett AKUT KS, vilket ju tyvärr inte är samma sak som att ha ett planerat snitt från början. Enligt siffrorna jag läst, ökar riskerna på vissa plan när man har detta upplägg. Men..vad gör man?? Bebben måste ju ut på något sätt. Det är det enda som är säkert.
Ja, visst blir man irriterad..?? Jag har träffat på både BM och läkare (främst en läkare dock) som faktiskt hånler åt mig när jag gråtfärdig berättar om mina rädslor och känslor kring detta. Antagligen hade hon själv en superlätt förlossning och kan inte relatera alls till mig, men då borde hon inte ha det yrke hon har..!
Jag har nu tänkt dagligen på min förlossning sedan v.6, och är nu i v.30..kan inte räkna hur många tårar jag fällt av ren och skär rädsla/skräck, hur många sömnlösa nätter jag haft eller hur många timmar jag spenderat sökandes efter mer information om de olika förlossningssätten osv. Att påstå att jag tar lätt på detta eller söker den lättaste utvägen, är ett HÅN! Blir riktigt förbannad faktiskt, på dem som vågar sig på ett sådant uttalande!
Ett kejsarsnitt är minsann ingen picknick, det finns risker där också, både för mor och barn, och det gör (för mig) rejält ont efteråt osv, så det är knappast ett "lätt sätt". Sedan är det inte heller så att KS är rätt för alla andra kvinnor, men för just mig, med mina förutsättningar, erfarenheter osv, är det troligen det bästa valet. Men jag önskar att det vore annorlunda, för jag VILL egentligen ha en normal, vaginal förlossning! Men en sådan kan ju ingen garantera mig.
När jag väntade mina andra två barn var min oro inför förlossningen kanske 10% (max) av vad den är denna gången, så detta var inget jag var beredd på innan jag "plussade". Hade jag anat vad jag skulle känna, hade jag nog inte blivit gravid igen. Men nu är jag det (vilket jag givetvis är glad för, det var ju planerat dessutom), och nu handlar det bara om att bebben och jag ska "ta oss genom detta" hela och friska. Hoppas att det blir så.
För mig gav kontakten med Aurora snarast upphov till MER betänkligheter. jag hade trott att de skulle försöka övertyga oss om att försöka med en vaginal förlossning mycket mer än de gjorde. Jag fick mer intrycket av att bm knappt kunde dölja sin förvåning när hon fattade att jag inte till 100% redan bestämt mig för ett snitt. "Så du menar att du kan tänka dig en vaginal förlossning?"
Det gjorde mig ännu mer osäker - det betyder ju att det var precis så illa som det såg ut vid den förra förlossningen! Suck... Jag vill ju inte snittas, men jag vill ju ha ett barn som mår bra också :( -
Det enda jag iaf lyckas utläsa av den info som redan diskuterats ovan i tråden, är att de akuta riskerna för barnet verkar vara mindre vid snitt än vid vaginal förlossning. Då menar jag alltså riskerna för "verkligt" allvarliga men, som att barnet dör eller får hjärnskador pga syrebrist, eller att nerver etc i huvudet skadas pga sugklockan. Riskerna vid snitt är mera hanterliga, och finns på längre sikt: dels risken att barnet behöver andningshjälp, dels ökad risk för astma och diabetes, vilket väl är det senaste som var uppe på nyheterna härom dagen?Ravenna skrev 2012-02-04 11:18:15 följande:Om du har någon bra sammanställning av riskerna för barnet så är det självfallet också intressant. Vem har sagt att vi bara är intresserade av riskerna för mamman? Så är det absolut inte. Däremot är det såklart så att någon måste tänka på mamman också - för det gör definitivt inte vården.
-
Då var det avklarat! Har träffat överläkaren och fått göra upp en plan för denna förlossning - känns jättebra, just nu iaf... :) Det blir ett så kallat "snittkontrakt", alltså gör vi ett försök med en vaginal förlossning, men vid minsta indikation på att det drar ut på tiden, att barnet börjar må dåligt, att det behövs värkstimulerande dropp etc, så blir det ett snitt i stället.
Måste säga att överläkaren kändes mycket mer stabil att prata med än förlossningsbm - jag har lite svårt för den där lite gulliga, medkännande tonen, och allt snack om hur man "känner" hit och dit. Läkaren var mera rakt på: "då gör vi så här, jag skriver in i journalen att man ska avbryta direkt vid indikation på att det stannar upp, ingen sugklocka, helst ingen epidural och vs-dropp, osv".
Jag ska dessutom på en bäckenmätning nästa vecka, bara för att för säkerhets skull kolla upp att det inte finns ngt fysiologiskt som gör att en vaginal förlossning riskerar att bli komplicerad eller farlig.
Det låter kanske som rätt enkla grejer, men det känns väldigt bra att ha början till en strategi, en plan där det finns en "exit" i form av ks om planen går åt skogen :) -
Vi fick stränga order om att säga till om "avtalet" redan när vi ringer in för att förvarna om att vi är på g in. Dessutom skrivs det in i journalen, och vi får hemskickat papperskopior på de anteckningar överläkaren skulle göra efter vårt samtal i dag, som vi också skulle ta med oss in till förlossningen.Ravenna skrev 2012-02-08 13:39:44 följande:Bra jobbat Mary =)
Kul att det blev en lösning som du känner dig trygg med. Att man kan "avtala bort" att vad sugklocka och stimulerande medel och sånt heter, det känns ju som en vettig lösning om man ändå vill försöka sig på VF.
Får man fråga hur det fungerar rent praktiskt med snittkontrakt om man t.ex. skulle komma in med värkar mitt i natten? Har de personal stående redo med skalpellen under hela förlossningsarbetet i så fall?
Jag ska dessutom på fler Aurora-samtal: de ska inte tro att de är av med mig bara för att jag tänker försöka föda vaginalt - nu ska jag banne mig ha hjälp med att planera varenda liten detalj! Så det så!
Personal stående med skalpellen har de ju hela tiden ändå, så praktiskt blir det ju ingen skillnad: något kan ju gå fel väldigt fort vid en vaginal förlossning utan snittberedskap också. -
Bra jobbat, tycker jag! Det låter ju verkligen som om att du behöver ha handfast hjälp med att hantera detta så snart som möjligt!Ravenna skrev 2012-02-09 08:02:09 följande:Nej nej, det var absolut inte riktat mot dig, det var snarare en fortsättning på resonemanget! =)
idag tog jag förresten tag i saken också alldeles nyss och ringde MVC på orten där jag jobbar. Fick en telefontid om 2 timmar. Jag måste få hjälp på något sätt - den här rädslan har invaderat hela min vardag. Jag är inte ens gravid än, och ändå gråter jag varje dag, sover dåligt, tänker på det här det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen, kan inte koncentrera mig på jobbet... Är skakig bara efter att ha gjort en tidsbokning för telefonsamtal... men det var ett stort steg för mig själv i alla fall! Sist jag hade underlivsproblem (avstannad mens) så tog det nästan ett halvår innan jag ens vågade ringa och söka hjälp... var så rädd att råka ut för gynundersökning!