• Ravenna

    VF vs KS - sammanställning av risker

    Är det någon som har lyckats hitta någon sammanställning på risker för KS respektive VF?

    Jag skulle vilja hitta något i den här stilen (siffrorna är bara påhittade):

    Behov av stygn 80% VF, 100% KS
    Inkontinens  30% VF, 10% KS
    Sfinkterruptur 4% VF, 0% KS
    Framfall 50% VF, 10% KS

    osv, ni fattar säkert!

    Man hittar mycket information här och var, men är det någon som har hittat en bra sammanställning över riskerna?

  • Svar på tråden VF vs KS - sammanställning av risker
  • Poptart

    Såg nu att det dykt upp fler inlägg efter Ravennas som är det jag svarade på härovan...
    Återkommer under dagen

    Och youtuba gärna Ina May Gaskin, och få en liten förståelse för vad hon pratar om.. hon och hennes kollegor har över 3000 födslar på "hemmaplan" i sin erfarenhetsbank, så hon vet vad hon pratar om.                                                                 

  • Mary Wollstonecraft
    Poptart skrev 2012-02-01 09:47:23 följande:
    Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).

    Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst! Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det

    här: www.midwiferytoday.com/articles/SaferB irthInABarn.asp

    Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.

    Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.

    Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär. 

    Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!
    " target="_blank">



    Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet. 

     
    Det är det hela denna tråden handlar om - vi här inne gör allt i vår makt för att skaffa oss saklig information kring frågan! Problemet är att sådan inte verkar existera. Predikningar från de redan frälsta finns det däremot gott om, från båda håll kan väl tilläggas :)
    Den "reptilhjärna" du nämner är ett av de tyngre skälen till att jag, och tror jag fler här inne, är mycket tveksamma till en till vaginal förlossning. Min reptilhjärna fungerade inget vidare sist, kan jag konstatera. Jag vågar inte räkna med att den ska ha bättrat sig denna gång!
    Dessutom finns en annan aspekt av just de känslomässiga och omedvetna delarna av förlossningsförloppet: jag är väldigt orolig för att just det känslomässiga trauma den förra förlossningen utgjorde ska ställa till också denna, även om det fysiska förloppet skulle fungera normalt. Med andra ord: det finns en överhängande risk att jag får panik, och att hela kroppen "låser sig", just eftersom upplevelserna sedan sist kommer tillbaks.
    Då blir ju frågan för min del iaf, är jag villig att riskera det, och därmed att riskera bebisens liv trots att jag innan är medveten om att detta är en högst påtaglig risk i sammanhanget?
  • Anonym (Ulrika)
    Poptart skrev 2012-02-01 09:47:23 följande:
    Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).

    Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst! Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det

    här: www.midwiferytoday.com/articles/SaferB irthInABarn.asp

    Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.

    Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.

    Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär. 

    Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!
    " target="_blank">



    Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet. 

     
    Alltså, att ställa hemförlossningar i relation till kejsarsnitt är vansinne. Skulle hemförlossingar införas på bred front skulle vi öka både maternell och barnadödlighet - och då skulle nog hela läkarkåren enat förorda snitt. 

    Jag jobbar på ett ställe med ca 3000 förlossningar per år, och jag vet åtminstone fem normala vaginala förlossningar i år som skulle slutat med dödsfall hon modern om det varit en hemförlossning. Kvarvarande placentarest, uterusatoni x 2, cervixrift. Normala förlossningar som ej avslutats instrumentellt som slutat i att man snabbt måste in på interventionslab och embolisera, eller in på op för att plocka ut placenta (vaginalt). På sjukhus klarade sig de här kvinnorna, och de klarade sig utan men. Barnen mådde bra. Hemma hade de blött ur sig på fem minuter. 

    Hur vanligt måste hemförlossningar bli för att man ska se sånt i statistiken?
  • Ravenna
    Poptart skrev 2012-02-01 10:33:37 följande:
    Men min mening är inte att argumentera. Och nu måste jag iväg. Men jag måste få protestera mot det sista du skriver. Det är inte mer riskfyllt att föda hemma vs på sjukhus. Se t ex

    news.bbc.co.uk/2/hi/health/7998417.stm

    eller här: svt.se/2.22620/1.2436736/farre_skador_vid_hem... (kan säkert rota fram själva rapporten, men hinner inte nu)..

    Jag arbetar på BB Stockholm, har kollegor som arbetat med hemfödslar i 10-30 år, deras erfarenhet och kunskaper som de förmedlar till mig betyder faktiskt något. 

    Tänk så här kring akuta snitt: 1) Varför uppstod situationen som ledde till snittet? Vad orsakade det? VAD säger att samma situation skulle ha uppkommit till exempel hemma eller på en annan förlossningsavdelning?

    2) Ett akut snitt uppkommer sällan från en minut till nästa. De baseras på summan av flera faktorer. Om det uppkommer faktorer vid hemmafödslar, så åker man till sjukhus så fort det behövs. Barnmorskorna som arbetar med hemmafödslar tar givetvis inga risker. (som sagt, barnmorskan som ska vara med vid mitt barns hemmafödsel i vår har varit med vid ca 500 hemmafödslar under 30 års tid utan några dödsfall).

    3) En ren allmän tanke: Varför ska du till sjukhus innan du är sjuk? Du får hjärtinfarkter hemma, du bryter benet på gatan o s v. Varför ska du till sjukhus  för att föda barn? 

    Kan utveckla hormonerna senare, men det handlar om oxytocin, adrenalin, prostaglandin och endorfiner.

    (Och nej du är inte insatt om du inte läst på om naturligt födande. Hade du gjort det så hade du haft större förståelse för det jag skriver. När blev du talesperson för alla som skrivit inlägg i tråden förresten?) 
    1) Vi vet inte om samma situation skulle ha uppkommit hemma - men OM den skulle uppkommit hemma så skulle den troligen ha dödlig utgång.

    2) Jag skulle inte vilja råka ut för att behöva korsa benen mitt i förlossningen och transportera mig iväg genom pendlingstrafik till sjukhuset. Det skulle skapa ett helt onödigt riskmoment i en redan riskfylld situation.

    3) För att jag vet om på förhand att risksituationen kommer att uppstå. Om jag visste sisådär 20 timmar på förhand att jag löpte risk att råka ut för en hjärtinfarkt, tro F-N att jag skulle åka till sjukhuset direkt och inte vänta på att katastrofen skulle vara ett faktum.

    Snälla du, du kan väl försöka visa lite respekt för att vi har olika erfarenheter i livet och att vi kan vara kunniga och insatta utan att ha läst exakt precis samma böcker som du har läst? Om din utgångspunkt i diskussionen är att man per definition inte är insatt om man inte har läst dina rekommenderade böcker och inte håller med dig, så går det inte att prata med dig. Du måste utgå ifrån att vi har olika erfarenheter men ändå kan ha rätt.

    Jag känner mig inte som talesperson för någon annan än mig själv. Jag är grovt förlossningsrädd och söker likasinnade för utbyte av relevant och konkret information som man har lagt minimalt med värderingar i.
  • Anonym (Ulrika)
    Som jag ser det är kejsarsnitt en säker metod för både mamma och barn, och vaginal förlossning är en säker metod för både mamma och barn. 

    Hemförlossning är en chansing, du vet inte om du hör till den där minoriteten som drabbas av komplikation under eller efter förlossningen, och när det händer något kan det gå väldigt snabbt. Det finns en anledning till att man på alla sjukhus i Sverige byggt så att förlossningsavdelning, akutmottagning och operationsavdelning ligger vägg i vägg. 

    Nog om hemförlossningar. 

    Om man föder vaginalt ska man ha samma säkerhetstänk som om man föder med snitt. Det ska vara kontroller, CTG och beredskap att göra något om orken hos mamma tryter eller om barnet mår dåligt. Och man ska få den smärtlindring man vill ha, inget snack om det.  

     
  • Ravenna
    Anonym (Ulrika) skrev 2012-02-01 11:05:12 följande:
    Som jag ser det är kejsarsnitt en säker metod för både mamma och barn, och vaginal förlossning är en säker metod för både mamma och barn. 

    Hemförlossning är en chansing, du vet inte om du hör till den där minoriteten som drabbas av komplikation under eller efter förlossningen, och när det händer något kan det gå väldigt snabbt. Det finns en anledning till att man på alla sjukhus i Sverige byggt så att förlossningsavdelning, akutmottagning och operationsavdelning ligger vägg i vägg. 

    Nog om hemförlossningar. 

    Om man föder vaginalt ska man ha samma säkerhetstänk som om man föder med snitt. Det ska vara kontroller, CTG och beredskap att göra något om orken hos mamma tryter eller om barnet mår dåligt. Och man ska få den smärtlindring man vill ha, inget snack om det.  

     
    Tack för att du skrev det där översta!

    Vi gottar ner oss i risker och allt möjligt, men vi måste nog bli påminda ibland om att de allra allra allra mesta som vi råkar ut för - det läker. Och att förlossningar är säkra idag oavsett om vi kör VF eller KS. =))))

    För mig är det nog i grund och botten en ovilja mot att utsätta mig för risker i underlivet eftersom jag var väldigt nära att råka ut för en grej när jag var liten, som (mest undermedvetet) påverkade mig väldigt negativt väldigt länge. Det finns en övergreppsproblematik light, vilket kanske gick att utläsa mellan raderna tidigare. Jag har aldrig haft ett särskilt bra förhållande till de delarna av mig själv, och därför är det oerhört viktigt för mig att minimera riskerna just där. Även om det kanske ökar riskerna på något annat ställe på kroppen så kan det finnas en oerhörd psykologisk tyngd bakom just underlivsskador om man har råkat ut för någonting eller (som jag) varit ett nålsöga från att råka ut för någonting. Då kan man medvetet eller undermedvetet ha brottats med rädsla eller obehag för incidenter i regionen under en mycket lång tid, och en VF kan då trigga övergreppskänslor och gör det mycket lättare att drabbas av depressioner.
  • Mary Wollstonecraft
    Ravenna skrev 2012-02-01 11:22:59 följande:
    Tack för att du skrev det där översta!

    Vi gottar ner oss i risker och allt möjligt, men vi måste nog bli påminda ibland om att de allra allra allra mesta som vi råkar ut för - det läker. Och att förlossningar är säkra idag oavsett om vi kör VF eller KS. =))))

    För mig är det nog i grund och botten en ovilja mot att utsätta mig för risker i underlivet eftersom jag var väldigt nära att råka ut för en grej när jag var liten, som (mest undermedvetet) påverkade mig väldigt negativt väldigt länge. Det finns en övergreppsproblematik light, vilket kanske gick att utläsa mellan raderna tidigare. Jag har aldrig haft ett särskilt bra förhållande till de delarna av mig själv, och därför är det oerhört viktigt för mig att minimera riskerna just där. Även om det kanske ökar riskerna på något annat ställe på kroppen så kan det finnas en oerhörd psykologisk tyngd bakom just underlivsskador om man har råkat ut för någonting eller (som jag) varit ett nålsöga från att råka ut för någonting. Då kan man medvetet eller undermedvetet ha brottats med rädsla eller obehag för incidenter i regionen under en mycket lång tid, och en VF kan då trigga övergreppskänslor och gör det mycket lättare att drabbas av depressioner.
    Jag förstår, tror jag, precis vad du menar! Det är ju inte så att risker på ngt vis är generella och objektiva - tvärtom! En liten skada i underlivet kan vara katastrof för någon, men en helt obetydlig detalj för en annan. Och det är ju just för att kunna värdera den delen av det hela på ett rimligt sätt, som man behöver trovärdig "basinformation"!
    Själv släpar jag inte på något så långdraget, men väl jobbigt: min förra förlossning slutade med sugklocka, och jag upplevde den delen som en våldtäkt. Det värsta av allt var att det dessutom kändes som om det var mitt fel, det var min kropp som inte gjorde det den skulle och därför höll mitt barn på att dö. Så, talet om reptilhjärnor som ska fungera får mig att se rött!
    Jag skulle vilja föda vaginalt igen, men vet samtidigt med mig att psykiskt fixar jag inte en liknande övergreppsupplevelse till - det vore i ett längre perspektiv en katastrof för både mig och mina barn.
  • Poptart

    Såklart alla har olika erfarenheter i livet! Kunskap kan baseras på många olika faktorer. Jag utgår definitivt inte från att ni måste läsa de böcker jag läser, men jag undrar bara hur du har fått din kunskap om naturligt födande? Det vore intressant att höra fler tips, jag är öppen för alla förslag! 
    Jag är ingen predikant för hemmafödslar, bara en blivande barnmorska som mött en ny värld inom födandet.

    Mina tips är enbart förslag på bra utgångkällor om man vill  få större förståelse för det naturliga födandet. Kunskapen om det har försvunnit under åren då födandet allt mer har ställts under sjukhusets kontroll, allt ska vara medicinskt kontrollerat o s v. (och ja jag antar att då kommer mothugget, "ja men nu har vi färre skador och färre dödfödda barn, läkarvetenskapen räddar många barn". Absolut svar jag! Men hur många barn/mammor skadas p g a den moderna förlossningsvården?

    Jag förstår självklart att man kan vara förlossningsrädd, ha traumatiska födslar bakom sig och vill ha konkreta fakta/statistik för att försöka välja hur man vill ha det vid nästa födsel. MEN vad säger alla dessa siffror egentligen? Vad berodde de på? Skadorna, de akuta snitten o s v? Alla födslar är unika, och utan bakgrunden till statistiken (orsakerna till varför de skedde) så säger det egentligen inte så mycket. Eller?

    USA har en väldigt hög frekvens av KS, i Holland är framgångsrika hemmafödslar nästan standard. Vad beror det på? 

     Ravenna, du säger: Du måste utgå ifrån att vi har olika erfarenheter men ändå kan ha rätt. 

    Jag har aldrig påstått att "ni" har fel", men om du inte har tagit del av kunskap som (faktiskt kan hjälpa dig i din rädsla) finns om naturligt födande, så kan jag ju inte diskutera med dig heller. Jag påstår inte att jag har "rätt", det handlar inte om det. Jag sörjer bara att kunskaper om födande som funnits i alla år, men nu glömts bort skapar rädsla och oro istället. Att glädjen i att föda inte finns längre (hos majoriteten). (googla orgasmic birth så får ni se ännu en sida av födande som det inte talas om!) Att vi kvinnor skrämmer upp varann med den ena hemska förlossningshistorien efter den andra hjälper ju inte heller.

    Inget skulle glädja mig mer än om alla kvinnor fick en glädjefylld, naturlig, komplikationsfri födsel utan rädsla, där det naturliga fick ta plats och kvinnan fick föda sitt barn iställer för att "bli förlöst".

    Men jag märker att så fort jag sticker in mitt huvud i trådar där KS/VF, risker och komplikationer diskuteras och reser min lilla flagg för att det finns alternativ, så blir jag raskt utkastad. Det verkar som om det skulle vara fult/fel/dumt att ens ta till sig kunskaper om naturligt födande...? Är vi så styrda av läkarvetenskapen att det anses vara förlegat, för flummigt eller vad? Vad gör jag för fel? 

    Jag vet bara att jag har fått en mängd aha-upplevelser och en enormt stor förståelse för den födande kvinnan efter att ha tagit till mig information från människor med enorm erfarenhet därav. Den erfarenheten har hjälpt mig i mitt yrke som undersköterska på förlossningen, jag har hjälpt kvinnor där förstå vad de går igenom, hur de kan möta värkarna och optimera deras förutsättningar. Den kunskapen kommer hjälpa mig när jag är färdig barnmorska och den kommer garanterat att hjälpa mig då jag ska föda mitt tredje barn.

    Men jag drar mig tillbaka om jag trampat någon på tårna, min avsikt var att hjälpa, inte att någon skulle bli upprörd.

    Ps. Jag inser givetvis att det inte enbart handlar om kvinnorna som föder, det handlar om VÅRDEN som är helt uppåtväggarna på många förlossningsavdelningar. Barnmorskor/läkare forcerar födslar, har inte den här förståelsen jag pratar om när det gäller naturligt födande. Givetvis är det inte så överallt ska jag tillägga!!!

    Förlossningsvården måste ändras från grunden, för att hjälpa kvinnorna att få bästa möjliga födslar. Det är ju läkarvetenskapen som har skapat denna stress kring födandet. (Vet ni t ex att en kvinna som är öppen sex cm när barnmorskan som hon har fått förtroende för, kan stänga sig ett par cm, om en ny bm/läkare kommer in och undersöker henne (och därmed få födseln att avstanna?) Fundera på vad det kan bero på. 

    Vill någon av er ha tips på bra källor till information om naturligt födande, inboxa mig gärna. I övrigt så lämnar jag er för att fortsätta diskutera. Hoppas bara att jag väckt någon liten tanke hos någon av er!

    Allt gott till er, lycka till med era val! Solig 

  • Anonym (Ulrika)
    Ravenna skrev 2012-02-01 11:22:59 följande:
    Tack för att du skrev det där översta!

    Vi gottar ner oss i risker och allt möjligt, men vi måste nog bli påminda ibland om att de allra allra allra mesta som vi råkar ut för - det läker. Och att förlossningar är säkra idag oavsett om vi kör VF eller KS. =))))

    För mig är det nog i grund och botten en ovilja mot att utsätta mig för risker i underlivet eftersom jag var väldigt nära att råka ut för en grej när jag var liten, som (mest undermedvetet) påverkade mig väldigt negativt väldigt länge. Det finns en övergreppsproblematik light, vilket kanske gick att utläsa mellan raderna tidigare. Jag har aldrig haft ett särskilt bra förhållande till de delarna av mig själv, och därför är det oerhört viktigt för mig att minimera riskerna just där. Även om det kanske ökar riskerna på något annat ställe på kroppen så kan det finnas en oerhörd psykologisk tyngd bakom just underlivsskador om man har råkat ut för någonting eller (som jag) varit ett nålsöga från att råka ut för någonting. Då kan man medvetet eller undermedvetet ha brottats med rädsla eller obehag för incidenter i regionen under en mycket lång tid, och en VF kan då trigga övergreppskänslor och gör det mycket lättare att drabbas av depressioner.
    Det kanske är där man ska lägga fokus - båda metoderna är så säkra, och skillnaderna i risk är så små, att det som betyder något är vad DU kan stå ut med. 

    Själv har jag svårt för tanken att opereras, så mitt val skulle bli VF, men för någon annan kan det ligga något annat i vågskålen, och valet skulle falla på KS. 
  • Poptart
    Mary Wollstonecraft skrev 2012-02-01 11:37:37 följande:
    Jag förstår, tror jag, precis vad du menar! Det är ju inte så att risker på ngt vis är generella och objektiva - tvärtom! En liten skada i underlivet kan vara katastrof för någon, men en helt obetydlig detalj för en annan. Och det är ju just för att kunna värdera den delen av det hela på ett rimligt sätt, som man behöver trovärdig "basinformation"!
    Själv släpar jag inte på något så långdraget, men väl jobbigt: min förra förlossning slutade med sugklocka, och jag upplevde den delen som en våldtäkt. Det värsta av allt var att det dessutom kändes som om det var mitt fel, det var min kropp som inte gjorde det den skulle och därför höll mitt barn på att dö. Så, talet om reptilhjärnor som ska fungera får mig att se rött!
    Jag skulle vilja föda vaginalt igen, men vet samtidigt med mig att psykiskt fixar jag inte en liknande övergreppsupplevelse till - det vore i ett längre perspektiv en katastrof för både mig och mina barn.
    Missförstå mig inte. Frågan är om din reptilhjärna TILLÄTS göra sitt jobb? På de flesta förlossningsavdelningar är det inte så.. dessvärre... Fy vilken jobbig känsla att du upplevde det som att det var ditt fel! Det var det inte!
    Har du fått prata igenom det med din barnmorska?

    Oftast är personalen "forcerande" och tar inte hänsyn till de naturliga processerna i födandet vilket stressar på kvinnan/barnet/födseln... vilket ibland leder till tråkiga konsekvenser.. som sagt. hela förlossningsvården är rätt uppåner i dagens samhälle. 
Svar på tråden VF vs KS - sammanställning av risker