Poptart skrev 2012-02-01 09:47:23 följande:
Jag undrar om ni är insatta i vad som egentligen händer under en vaginal födsel? Hur själva födseln påverkar barnet och mamman, hur alla hormonstormar i bådas kroppar faktiskt skapar optimala förutsättningar för att både mamman och barnet ska få bästa möjliga förutsättningar. Om man tar bort allt det och istället gör en stor bukoperation där barnet föds i ren chock utan hjälp av de naturliga processerna så borde det ju vara rätt självklart att om man vill det bästa för sitt barn så föder man vaginalt? (nu pratar jag om planerade snitt).
Är ni medvetna om hur mycket "reptilhjärnan" och det undermedvetna påverkar födselförloppet? Hur mycket man själv kan påverka för att undvika alla skador som ni pratar om? Det ligger faktiskt något i orden "kvinnor har fött i alla tider". Genom att ha förståelse för hur vi kvinnor fungerar i födandet, vad som egentligen krävs för att optimera förutsättningarna så gör man sig själv en stor tjänst!
Vi ÄR däggdjur och i födandet fungerar vi likadant, bara vi tillåts göra det. En födande kvinna behöver lika stor respekt som ett sto som ska föda. (helt absurt hur snedvridet det är om man läser det
här:
www.midwiferytoday.com/articles/SaferB irthInABarn.asp
Kunskapen om naturligt födande har sakta men säkert tryckts bort från vår moderna värld, nu är födande hospitaliserat och medicinskt kontrollerat på alla sätt. Det främjar inte ett optimalt födande. Vi måste hitta tillbaka till våra inre instinkter, de måste tillåtas ta plats i födandet.
Alternativen då man ska föda är inte VF med skador som följd vs okomplicerat KS. Så svart och vitt är det inte. Det finns orsaker till varför skador uppstår under VF.
Googla Ina May Gaskin, titta på henne på youtube, läs hennes böcker. Lär och förstå! Sök upp en doula som stöd, föd hemma, alternativen är många. Det är inte flum, det är att se alla möjligheter och förstå vad de innebär.
Långt inlägg som kan bli ännu längre, men min huvudpoäng är att jag vill väcka en tanke hos er om varför skador under VF uppkommer, att det finns alternativ, man kan föda på skonsamma sätt (sök home births på youtube; den här är fantastisk!!
" target="_blank">
)
Jag är för planerade snitt då de är av rätt motiv, jag är inte för planerade snitt då de grundas på att man inte förstått alla aspekter av födandet.
Det är det hela denna tråden handlar om - vi här inne gör allt i vår makt för att skaffa oss saklig information kring frågan! Problemet är att sådan inte verkar existera. Predikningar från de redan frälsta finns det däremot gott om, från båda håll kan väl tilläggas :)
Den "reptilhjärna" du nämner är ett av de tyngre skälen till att jag, och tror jag fler här inne, är mycket tveksamma till en till vaginal förlossning. Min reptilhjärna fungerade inget vidare sist, kan jag konstatera. Jag vågar inte räkna med att den ska ha bättrat sig denna gång!
Dessutom finns en annan aspekt av just de känslomässiga och omedvetna delarna av förlossningsförloppet: jag är väldigt orolig för att just det känslomässiga trauma den förra förlossningen utgjorde ska ställa till också denna, även om det fysiska förloppet skulle fungera normalt. Med andra ord: det finns en överhängande risk att jag får panik, och att hela kroppen "låser sig", just eftersom upplevelserna sedan sist kommer tillbaks.
Då blir ju frågan för min del iaf, är jag villig att riskera det, och därmed att riskera bebisens liv trots att jag innan är medveten om att detta är en högst påtaglig risk i sammanhanget?