TantForm skrev 2012-01-31 11:22:39 följande:
Därför att vi har helt olika syn på vad som är fattigdom. Majblommans definition av barnfattigdom är att inte ha råd att köpa glasögon, att inte ha råd att vara med på aktiviteter i skolan och att inte ha råd att åka på semester på sommarlovet.
Jag tycker att dessa är ÄR viktiga frågor, men jag tycker att det är överdrivet att kalla det barnfattigdom. Ett samhälle där alla har exakt samma förutsättningar och gör samma saker är inte möjlig och inte ens efterstävansvärt. Hur man än vänder och vrider på det hela så är livet ett lotteri. Vissa föds i ett flykingläger i Eritrea, andra föds med en osynligt växande tumör i hjärnan, ytterligare andra föds av föräldrar utan förmåga att se sitt barns behov.
Sen finns det också en aspekt till på det hela, som av vissa förstoras upp och av andra minskas ner. Och det är hur personers egna val påverkar ekonomin. Jag har en vän som jag har känt i många år. Hon är ensamstående med två barn. Och hon har det inte fett. Men hon ser inte att hennes rökning faktiskt är en del i det hela. 1,5 paket cigaretter om dagen, skulle bli till både glasögon och en veckas semester i hyrd stuga.
Problemet i dagens samhälle är att vi har blivit så otroligt fixerade vid prylar och märken. Och det gäller samhället i stort. Och självklart är det så att om alla o samhället vill ha allt, så kommer det finnas en stor grupp av människor som inte har råd med dessa prylar. Det är ett problem när det enda som räknas är att göra en utlandsresa eller tivolibesök på sommarlovet. När umgås, cykla till stranden, plocka blåbär, leka med grannens hund inte räknas som vettiga aktiviteter på ett sommarlov.
Jag vet att det finns barn i Sverige idag som växer upp i fattigdom och misär. Men det handlar inte om det Majblomman kallar fattigdom, utan i de allra flesta fall om psykiska sjukdomar och missbruk som gör att föräldrarna inte har förmågan att förändra sin situation.
Ja, det finns olika sätt att se på fattigdom, om de ska härledas till ekonomiska problem, eller psykiska sjukdomar och missbruk är väl inte det centrala här - frågan är om dessa barn; som går i sämre skolor, får mindre stöd hemifrån, som ej uppmuntras att söka till högre studier, och som ofta har psykiska problem som en följd av sina föräldrars missbruk - ska "straffas" genom en betydligt lägre levnadsstandard än de barn som växer upp i ett välbärgat hem?
Sen att människor tror att barn som växer upp hos missbrukare har samma förutsättningar som barn som växer upp hos en välfungerande familj i solsidan är för mig helt befängt, men det har ju inte DU skrivit trots allt!
