Är lite nyfiken på hur det var för er det första året med tvillingar. Fick ni hjälp från syskon/föräldrar/vänner med olika saker eller gjorde ni allt själva? Bad ni i så fall om det eller erbjöd de sig? Tänker på några timmars barnpassning, handla hem lite varor, gå en sväng med hunden, ta med fika när de kommer på besök osv.
våra är strax över året nu och vi har fått göra allt själva. vi har bett om hjälp ibland då vi blir helt totalt utslitna hjälpen utlovas men kommer aldrig =p
hej
Har tvillingpojkar på 4 månader och än så länge har vi i stort sett klarat oss själva. Mina föräldrar bor långt bort och har kommit hit nån vecka vid tre tillfällen och hjälpt till, men det är i stort sett allt. När det gäller våra vänner har det tyvärr varit mycket snack och lite verkstad. De skulle absolut hjälpa till, hur mycket som helst!! Än så länge har vi inte sett röken av dem många gånger.. :p
Det har varit tungt i bland.. men en dag i taget...
Har underbara vänner och familj som redan under grav har hjälpt oss med stora killen som nu är 18månader och kört oss till affären (sambon blev av med körkortet).
hjälpt oss lagat och besiktigat bilar, hjälpt oss städa och förbereda hemma för dom ny komna.
Nu efter har dom kommit med mat.
Just nu sitter jag hos frissan stora grabben åkte på semester med sin mormor och morfar och ska besöka min mormor och morfar.
Så vi har verkligen tur som har en sådan underbar omgivning som erbjuder sig.
Vi vågar inte fråga om hjälp om vi nu skulle behöva, efter allt som dom redan gjort skäms man nästan.
Vi har fått en massa hjälp av mina föräldrar som bor nära. Tvillingarna är nu 1 år och det har varit ett super jobbigt år med reflux, dåliga magar m.m. Särskilt den en ena tvillingen har varit enormt krävande. Mamma har varit här åtminstone en stund så gott som varje dag då mannen jobbat och min pappa har hämtat stora tjejen från förskolan etc. Ärligt talat så vet jag inte hur jag hade klarat det här året annars. Är grymt imponerad av alla som sköter allt själva.
Oh ja! Massa hjälp, både städning, handling och matlagning samt bebisbärande och vagnpromenader. Mest av våra familjer men även lite av vänner (bebisbärande). Mest i början, sen kunde vi själva fixa hushållet men fick ofta avlastning med barnen. Det tog emot att be om hjälp med hushållssysslor men annars hade vi fått leva på färdigmat och McDonalds, både dyrt och trist. Jag helammade bägge så jag åt som en häst!
Våra familjer bor alla nära och är pensionärer/jobbar deltid.
Nej, tyvärr fick vi inte så mkt hjälp...
Det lovades lite vitt och brett när vi väntade dem men när de väl var födda infann hjäpen sig inte.
Barnens mormor kom varannan/var tredje vecka och stannade över en eller två nätter. Hon är suveränt effektiv med hushållsbestyren och tog också bra hand om barnen. Ffa ägnade hon sig åt vår lilla storasyster som bara var 22 månader gammal när tvillingarna föddes.
Vi redde ut det själva genom att prioritera att vara hemma tillsammans, så den förälder som jobbade, jobbade bara deltid, inledningsvis halvtid.
Klarade det själva. Bad inte om hjälp heller. Hade dessutom små 2 barn till innan.
Våra tvillingtjejer är 4 år nu. Vi fick mycket hjälp när det var små ifall vi ville ha det. Maken och jag var hemma tillsammans på heltid de första tre månaderna. Därefter jobbade han heltid i en månad (vi fick ha äldsta tjejen på heltid i barnomsorgen i fyra månader efter förlossningen). När vi gick ner från heltid till 25 timmar i veckan på stora tjejen tog maken föräldraledigt varje fredag då hon var ledig fram till småtjejerna var ett år.
Vi hade då mina föräldrar 2 mil härifrån som kunde komma med kort varsel. Makens föräldrar bor längre bort men kom hit fler gånger under första året (framförallt hans mamma) än vad de/hon brukar. Hon flög hit så att ta med fikabröd var svårt men hon hjälpte till mycket här hemma när hon var här med disk, matlagning mm.
Hade vi behövt mer hjälp och bett om det så hade vi fått det. De gånger vi bad om hjälp var det aldrig något knorrande utan alla tyckte det var trevligt att komma och träffa sina barnbarn.