Hur orkar ni?

Hej!!
Jag vet inte hur man orkar....men man gör det.... vi förlorade vår dotter i v 38 i nov-08, samma månad året därpå föddes vå andra son.Jag ville inget hellre än att bli gravid på nytt, och det snabbt!!! Jag var så klart jätterädd. Men jag fick stöd hela graviditeten och mådde ändå hyfsat bra. Jag försökte hålla mina intressen vid liv och åkte ut på en massa roliga saker för att ha små milstolpar i graviditeten som inte bara kretsade kring barnet. Det funkade super!

 Nu är jag gravid igen och tankarna spökar så klart. Sorgen efter vår dotter förändras inte... men man får tillbaka hoppet, att få hålla ett levande barn i sina armar. Och det fick jag :) jag hade så svårt att tro det..... men nu är vår son 2 år och jag lever inte längre i det här overkliga. Denna graviditet hoppas jag bli lite lugnare från oro.

Stort lycka till i framtiden och jag sänder härmed 1000 varma styrkekramar till dig änglamamma  från en annan.....

beklagar er enorma förlust....... 

kram till er, fy vad hemskt! jag var i månad två, men fostret hade troligen dött före, men ändå känns det som jag förlorat ett barn och jag hatar det! hur länge kommer man känna sej så här tom, men det gör man väl resten av livet=(

Ja du.... man orkar för att man längtar. Efter ett varmt levande barn i sina armar.
För mig var det absolut jobbigast den första perioden i graviditeten, innan man visste att bebisen ens levde, och innan alla extra kontroller vi fick som sa att allt var bra. Sen tog det ytterligare en tid för resultaten att sjunka in, att våga tro på dem.
Men ju längre tiden går, ju mer magen växer, och man kan känna bebisen sparka där inne, desto verkligare känns det och ju mer hopp får man.
Nu är jag i v30, lillasyster är beräknad i april, två veckor innan lillebror som vi förlorade i början av maj förra året.
Vi har en storebror också hemma, som blir 3 år om en vecka, och det har ju hjälpt oss att komma vidare, men i graviditeten så har bara tiden hjälpt, och ett stort stöd från sjukvården.

Vi förlorade vår kille efter en vanlig graviditet, en vanlig förlossning. Han hade ett allvarligt hjärtfel som de inte lyckades hjälpa honom med, så han levde bara 4 timmar.
Lycka till, och hoppas ni får allt stöd ni behöver!

oj aquavit! hoppas att allt går bra nu! håller tummarna!
jo, när man haft missfall, hur länge krånglar mensen? jag har ej haft blödning sedan 19december, men allt är okey enligt BM och vad jag vet har jag haft ÄL. har även mensvärk men som sagt ej blöder, är det normalt?

Beklagar era förluster också, och grattis till era tillskott! Jag förstår att "tid" är nyckeln i det hela och att jag nog får vänta mig att en hel del oro kommer att infinna sig i början av nästa graviditet. Dels i början men helt säkert i slutet också då jag kommer att göra ett KS denna gång.

MY2004: Jag tror att det är helt rätt sätt, att hitta andra saker att fokusera på och aktivera/ roa sig med under graviditeten. Oavsett en tidigare sorg eller inte, så är man ju fortfarande sig själv även om man är gravid. Stor kram till dig!

Aquavit: Huga, vad tragiskt... Ja du har rätt, ett levande barn är ju allt man vill ha. Känslan att åka hem från bb utan barn går inte att beskriva. Det vänder upp och ner på hela ens värld och jag minns att jag sörjde lika mycket vår son på bb som jag inget mer önskade än att få vara gravid igen.

Tack för era kommentarer och styrkekramar tillbaka till er änglamammor!