Förlorat större barn....

Jag har inte förlorat något barn men jag beklagar verkligen din sorg och skickar en stor kram!!!

Åh, jag kan inte ens försöka ställa mig in på din sorg. Måste vara fruktansvärt!

Stor kram!

Vill bara skicka dig en stor kram! Du måste genomgått och genomgår ett helvete  
Beklagar så extremt  

Vet inte vad jag ska säga :( har inte förlorat ett barn. Men fy så hemskt, kan inte föreställa mig sorgen och saknaden. Vad hände? Varma kramar!!

Någon som vet hur man går vidare?
Kan man någonsin gå vidare?

Vissa dagar vill jag bara slänga allt och radera alla minnen, vissa dagar vårdar jag minnena och deras saker ömt...   

Beklagar TS.... låter fruktansvärt. Förlora båda två!!?? Jag har inte förlorat något barn, så jag har inget bra svar till dig, men jag beklagar verkligen!

Har du flera barn? Man eller föräldrar och vänner nära? 
Går du i terapi? Du kanske skulle kolla om det finns någon grupp med föräldrar som har varit med om samma/liknande där ni kan träffas och prata och stötta varandra.  

Jag beklagar så hemskt mkt   Det känns inte "rätt" att jag ska komma med några tips eller råd när jag själv inte förlorat ett barn. Då kan man omöjligt veta hur fruktansvärt svårt det måste kännas....Men jag blir ledsen för din skull och jag beklagar verkligen din stora sorg och jag hoppas du finner någon eller några här på FL som kan förstå din situation o hjälpa dig förhoppningsvis. Kramar

Detta kommer alltid vara en del av dig. Går inte att jämföra... Men förlorade min pappa i tonåren... Och tyckte att det blev värre efter första året. Gick in i ett nytt stadie och det blev verkligt att det faktiskt är så att han är borta, det blev så påtagligt och smärtsamt. Jag tror att efter en tid kommer du ha sorgen kvar så klart, men att den inte alltid gör så förbaskat ont. Att man kan minnas med glädjetårar också. Men smärtan kommer finnas där också. Man får lära sig att leva i en sorg. En ide är ju att prata med andra i liknande situation och få hjälp av någon kurator som kanske kan hjälpa en med en del av bearbetningen och sina tankar. Och att du låter dig befinna dig i sorgen och flyga mellan känslor, är jobbigt men låt de känslor du har komma fram. Känns så pyttigt att skriva... Det är så stor sorg men är det jag kan komma med. Kram!!

Nej inga fler barn. Har min sambo, somkom in i mitt liv precis innan olyckan..
Vi flyttade ihop direkt efter då jag inte kunde vara ensam..
Vill inte prata med familj, vänner eller honom om det då jag inte vill att dom ska veta hur jag mår.