MoonFlight skrev 2013-01-07 15:43:33 följande:
Har mer eller mindre alltid dragits till travare.
Första egna hästen jag hade, Queen Nobel, 8 årigt sto. Vi hade lite otur i starten med henne då min far var och hämtade henne då jag bodde på internat på skola. När han hade 3 mil kvar till mig vart han påkörd och släpet voltade 15 m ut på en åker med min lilla Queen i. (Pappa klarade sig bra).
Hon fick en muskel avsliten i bringan vilket tog sin tid att läka ut, men tack vare det fick hon och jag en väldigt bra bra kontakt. Hon var jättemysig (mot mig) annars lite halvhispig och svårlastad så in i helvete, vart nog inte lättare heller pga olyckan. Men hon vart min bästa vän och jag hennes. Efter många om och men så fick jag äntligen igång henne och skulle flytta henne då jag bytte skola. Av någon anledning släppte dom in en häst i hagen som inte skulle vara där och hon fick en spark på ena bakbenet vilket ledde till en 14 cm lång spricka. Efter det fick hon mest gå i hagen och skrota (när det läkt givetvis) och en extra mamma åt den lilla travaren jag köpte på 14 mån. Dom hittade varande direkt när jag fick hem lillan (Maja Månfare). Fick avliva Queen pga hälta. Men jag kommer alltid komma ihåg när hon fick på lastbilen (var när mul och klövsjukan var så man fick inte åka med dom själv) och hon gnägga jättehögt och Maja svarade henne. Har inte gråtit så mycket som då kan jag nästan säga...
Maja... en annan historia. Världens gosigaste, hade gärna sovit i min säng om hon fick =)
Men även med henne hade jag världens otur. Pinne i ögat (dock precis framför så hon klarade ögat, pinnen var nästan 1 dm lång och 1 1/2 cm i diameter). Innan det hade hon skurit sig riktigt illa på eltråd och fått ca 10*20 cm stor lucka som fick sys fast, klantig som hon var lyckades hon skada samma ben ett par år senare och när det läkte så överbelastade hon dom andra benen och fick somna in allt för tidigt nästan 5 år. Saknar henne fruktansvärt mycket. Höll ju på med utbildning och börjat småhoppa osv och så händer det så tråkiga saker med eltråd. Hatar eltråd!!
Efter det sa jag aldrig med travare och absolut inte ston... men nog fasiken vart det travare och bara ston...
Jag önskar att alla olyckorna aldrig hade hänt så jag hade fått rida igång dom och utbildat dom så ordentligt som det var tänkt... men blir inte alltid som man vill.
En valack jag hade var dock riktigt välriden, hoppade 120 cm utan problem (var mer jag som hade problem att hoppa den höjden) och riktigt trevliga steg i alla gångarter.
Fy vad jobbigt för dig, beklagar...
Min hingst dog efter kastreringen. Jag minns vad vi längtade efter att få in honom i stallet, ta vara på tiden med era älskade husdjur..