• Anonym (Gravildo)

    Vägen till kejsarsnitt

    Hej tjejer!

    Jag väntar mitt första barn i september och vill av många anledningar få planerat snitt istället för att genomgå en vaginal förlossning.

    Jag tänkte inte med detta inlägg diskutera fördelar och nackdelar med KS vs VF, utan mer att vi som försöker få planerat KS alternativt hjälp med att bearbeta förlossningsrädsla i denna tråd kan stötta varandra i vår väg till en trygg förlossning, oavsett vilken väg ungen i slutändan ska ut :)

    Vi kanske kan dela med oss av våra tankar och känslor kring den procedur vi har att gå igenom?

    Jag har sökt mycket information kring hur man egentligen går till väga om man vill ha snitt. Vart ska man vända sig? Vem ska man prata med? Och hur i slutändan tas beslutet? Tyvärr är det lite svårhittat och det är tyvärr inte alltid man får rätt hänvisning av sin barnmorska heller, men min förhoppning är att min historia kan hjälpa någon annan. Jag är inte där än och vet inte hur det kommer sluta, men de som vill är välkomna att följa mig i min väg till (förhoppningsvis) kejsarsnitt.

    Kanske jag också ska berätta varför?

    För fyra år sedan somnade min lillasyster in i sin mammas mage i vecka 43.
    Historien kan göras hur lång som helst men efter en anmälan och ett halvsårs undersökning konstaterades det vi visste redan från första början. Om BM/Läkare vidtagit de nödvändiga åtgärder vid komplikation så hade min lillasyster levt idag. Hon dog på grund av oerhörd nonchalans och inkompetens från sjukhusets personal. En annars fullt frisk liten flicka.
    Det visade sig också senare att INGEN ens hade läst förlossningsjournalen!
    Orsaken till att hon inte överlevde var näringsbrist - inget vatten fanns kvar i livmodern. Detta visste de om. Trots det blev de hemskickade flera gånger då förlossningen egentligen borde ha blivit igångsatt, alternativt skulle de ha tagit ut henne akut med snitt då hjärtljuden inte var bra. Under en natt på sjukhuset stannade barnets hjärta, och då hade de inte ens fått träffa en läkare än.

    Detta har gjort att jag är livrädd för vaginal förlossning! Inte för själva förlossningssmärtan i sig. Utan för allt runtomkring som kan gå fel. För mig också (bestående men i underlivet om jag spricker mycket eller måste ta sugklocka) men framförallt för mitt barn. Särskilt som jag har absolut noll förtroende för att jag och barnet får den vård vi behöver OM något skulle gå fel.

    Ser man till min mammas förlossningar som varit extremt svåra så känns risken för att mycket ska gå fel också väldigt stor, då vi släktar på varann i princip allt annat också. (Kul kuriosa: Till och med våra livmodertappar är lika enligt gyn).

    Min äldre bror (första barnet) var nära att drabbas av syrebrist. Mamma låg ett dygn i förlossningen innan pappa tillslut krävde in en annan barnmorska som snabbt klippte och tog sugklocka. Hade inte det skett hade min bror idag antingen haft bestående men eller inte funnits alls. Även där ökade risken för att barnmorskan inte ville lyssna på att hjärtljuden blev svagare när mamma låg i den ställning som hon ville att hon skulle ligga och vänta i. Pappa stod med stetoskop och lyssnade på magen, tack och lov för det!!

    Min yngre bror, som klassades som en första förlossning eftersom det gått så många år emellan senaste, låg hon med i tre dygn med samma slutresultat som första. Under båda förlossningarna blev hon igångsatt mer än en gång och ändå gick det helt enkelt inte att få ut dem av egen kraft.

    Min extrema rädsla för komplikationer, risken för syrebrist och min brist på förtroende för vårdens förmåga att fatta rätt beslut och vidta rätt åtgärder gör tyvärr att en vaginal förlossning känns omöjlig för mig.

    Jag är givetvis insatt i riskerna med kejsarsnitt också men väger jag de riskerna mot riskerna med vaginal förlossning så känner jag mig definitivt tryggare med KS!
    Att min mage sedan kan få tufft att läka är faktiskt för mig ganska obetydligt i jämförelse.

    Proceduren

    Just nu befinner jag mig i det steg att jag pratat med min barnmorska om detta.

    Hon hänvisade mig till Noréa-barnmorska vilka jag nu ringt hos spec.mödra. Där fick jag berätta lite kort om mina tankar inför förlossningen och mina önskemål. Hon skrev ner detta och de ska höra av sig för att boka in samtal längre fram.

    Efter samtal med barnmorska hos Noréa ska jag nog få träffa en läkare. Jag har bett om att få träffa en specifik läkare, en som var ett fantastiskt stöd under vår tragedi inom familjen och det skulle kännas skönt att få prata med honom då han känner till hela historien.
    Hon jag pratade med förklarade att man normalt får träffa Noréa flera gånger innan det eventuellt blir tal om läkarbesök för beslutstagande, men med min grund till förlossningsrädslan ansåg hon att det kanske inte går att bearbeta och att det nog kan räcka med att träffa dem en gång bara för att upprätta journalen. Skönt!

    Nu gruvar jag väldigt mycket inför första samtalet med Noréa. Både för att jag är orolig över hur jag kommer bli bemött, då jag tyvärr upplevt att man blir väldigt ifrågasatt så fort det är tal om snitt och där ska man få sitta och "försvara" sitt beslut för en vilt främmande människa. Men också gruvar jag för att det bara är så SJUKT jobbigt att prata om. Och det blir inte precis lättare nu när man är hormonell och grinar för minsta lilla. Förhoppningsvis får jag träffa någon som är lika förstående som kvinnan jag pratade med i telefon.
    Men jag kommer bli imponerad av mig själv om jag ens får fram hälften av detta när jag ska ta det muntligt.

    Suck! Det blev massor längre än jag tänkt detta så jag får tacka alla som orkat läsa hela vägen ;) Men skönt var det att få skriva av sig och jag kommer uppdatera här med hur allt går framöver!

    Skulle vara jättekul om vi kunde bli fler som följs åt och stöttar varandra fram till dagen D Solig
    Berätta gärna era historier!


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-04 19:55
    Länk till BF-/Snittlista:
    www.familjeliv.se/Forum-4-335/m65211776.html

  • Svar på tråden Vägen till kejsarsnitt
  • Anonym (bebis 2101)

    Hej

    Såg att det talades om ett tredje alternativ sk. "planerad förlossning" och det är precis vad jag begärde samt fick igenom. Var med om en traumatisk upplevelse då mitt första barn skulle födas, jag mådde inte bra och förlossningen avslutades i ett akutkejsarsnitt. Egentligen vet man inte vad det var som gick galet under förlossningen, ingen kunde svara om det var fysiska problem, barnets storlek eller att både jag och barnet var utmattade..

    Vid graviditet nr 2 kände jag panik, jag var så otroligt rädd och behövde få strukturera upp allt. Jag skrev ett brev till barnmorskan tidigt i graviditeten, kring det som varit och MIN lösning på hur det skulle bli bra.. Fick svaret att de inte skulle skicka någon remiss till spec.mödravården förens efter rutinul, min barnmorska insåg ganska snart att det var bäst att lägga det ul så tidigt som möjligt och bokade om tiden för ul. Samt påskyndade processen med spec.mödravården, så jag var där i deras ögon "väldigt tidigt".. i mina ögon var det fortfarande väldigt sent.

    Mötet på spec.mödravården var jätte bra, mitt mål var att pröva föda vaginalt med en sk. planerad förlossning och ha en ordentlig plan som ingen får avvika ifrån. Läkaren på spec.mödravården (som jag även träffade vid min första graviditet) rekomenderade mig ett planerat kejsarsnitt, men ansåg att om detta var vad jag ville och trodde på, så skulle vi ordna det.

    Jag fick redan i vecka 18-19 veta vilken vecka jag skulle sättas igång, drygt en vecka före bf. Vi hittade lösningar på mina farhågor, beslutade att fungerade inte igångsättningen inom ett visst antal timmar skulle det avbrytas och ett kejsarsnitt skulle göras. Minsta tecken på att barnet mådde dåligt -  akut kejsarsnitt.. det skulle inte bli massa provtagningar på bebis huvud osv.

    Personalen visste min historia, de hade alla läst mitt brev och de agerade utifrån det. Jag är otroligt nöjd och när nästa bebis föds - då blir det precis samma plan.

  • Kickioh

    Hej bebis 2101! Vad härligt att du fick en så bra plan till andra förlossningen :) Hoppas att det fungerar med en liknande plan för mig omjag inte får snitt beviljat. Då långdragen förlossning med risker för barnet är en av mina största rädslor så vill jag verkligen ha snitt efter en viss tid om det blir så att värkarna stannar av eller något annat som gör att det inte fortskrider som det ska.

    Tack för att du delade med dig och grattis till två barn! :)

  • astro

    Apropå övervikt så är det ju inte bara snitt som blir farligare utan en VF blir också farligare, likaså slutskedet av graviditeten.

    Jag kånkar runt på en del extrakilon (om än något färre numera tack vare LCHF) och jag går dessutom upp massor så fort jag blir gravid. Väger vanligen mellan 90 och 115 vid förlossningen och jag är 162 cm lång. Min läkare såg detta som ett argument för KS.
    Blodproppsrisken ökar förstås men det finns ju sprutor ... den ökar f ö även efter en VF, bara inte lika mycket vilket antagligen är skälet till att man inte erbjuds någon behandling efter en VF. 


  • Anonym (bebis 2101)
    Kickioh skrev 2012-04-19 22:07:14 följande:
    Hej bebis 2101! Vad härligt att du fick en så bra plan till andra förlossningen :) Hoppas att det fungerar med en liknande plan för mig omjag inte får snitt beviljat. Då långdragen förlossning med risker för barnet är en av mina största rädslor så vill jag verkligen ha snitt efter en viss tid om det blir så att värkarna stannar av eller något annat som gör att det inte fortskrider som det ska.
    Tack för att du delade med dig och grattis till två barn! :)
    :) Man behöver lite solskenshistorier ibland och detta är faktiskt en sådan!

    För mig var det otroligt viktigt, dels att dem lyssnade på det jag hade att säga och vad just min lösning var.. förutsättningarna för att få saker att fungera är bättre och jag behövde inte lägga all min energi på att vara rädd.. givetvis var jag lixom många andra orolig för vad som skulle komma att ske, men jag hade mina "steg";

    Jag visste att hade inte förlossningen satt igång den xx/xx-xx så skulle det sättas igång, skulle det av en eller flera orsaker inte gå att sätta igång skulle det senast en dag efter bli ett planerat kejsarsnitt. Jag hade max två dygn på mig att föda vaginalt, inga hjälpmedel fick användas såsom tång eller en sugklocka. Skulle barnets hjärtljud dippa (vilket de gjorde på mitt första barn) skulle barnet ut direkt.. Vi fick även förmånen att få ett eget rum efter förlossningen, vilket inte är helt självklart här =/ men det var bara till och ordna.. lika så blev vi inte utkastade från förlossningen direkt..  etc.

    Min trygghet var antagligen att jag visste i runda slängar vad skulle hända, personalen hade strikta direktiv på vad de fick- och inte fick göra. . och vad de skulle göra.
  • Anonym (Julie)
    astro skrev 2012-04-19 22:25:56 följande:
    Apropå övervikt så är det ju inte bara snitt som blir farligare utan en VF blir också farligare, likaså slutskedet av graviditeten.

    Jag kånkar runt på en del extrakilon (om än något färre numera tack vare LCHF) och jag går dessutom upp massor så fort jag blir gravid. Väger vanligen mellan 90 och 115 vid förlossningen och jag är 162 cm lång. Min läkare såg detta som ett argument för KS.
    Blodproppsrisken ökar förstås men det finns ju sprutor ... den ökar f ö även efter en VF, bara inte lika mycket vilket antagligen är skälet till att man inte erbjuds någon behandling efter en VF. 
    Känns nästan som att de säger vad som helst för att skrämma en att haka på VF! Sån känsla har jag fått iaf! Är så glad att jag har stöd i min man som följer med mig och stöttar mig och agerar bollplank! 

    Jag har haft helt störda matvanor hela livet och blivit mycket duktigare under graviditeten, inte med målet att banta utan snarare äta vettigt och inte gå upp i vikt av en massa skit! Har hittills gått upp 2 kg (v.23+1 idag) och hoppas fortsätta i samma låga tempo just för vår hälsa men också för att inte göra det ännu värre liksom! 
  • Kickioh
    Anonym (bebis 2101) skrev 2012-04-19 22:26:38 följande:
    :) Man behöver lite solskenshistorier ibland och detta är faktiskt en sådan!

    För mig var det otroligt viktigt, dels att dem lyssnade på det jag hade att säga och vad just min lösning var.. förutsättningarna för att få saker att fungera är bättre och jag behövde inte lägga all min energi på att vara rädd.. givetvis var jag lixom många andra orolig för vad som skulle komma att ske, men jag hade mina "steg";

    Jag visste att hade inte förlossningen satt igång den xx/xx-xx så skulle det sättas igång, skulle det av en eller flera orsaker inte gå att sätta igång skulle det senast en dag efter bli ett planerat kejsarsnitt. Jag hade max två dygn på mig att föda vaginalt, inga hjälpmedel fick användas såsom tång eller en sugklocka. Skulle barnets hjärtljud dippa (vilket de gjorde på mitt första barn) skulle barnet ut direkt.. Vi fick även förmånen att få ett eget rum efter förlossningen, vilket inte är helt självklart här =/ men det var bara till och ordna.. lika så blev vi inte utkastade från förlossningen direkt..  etc.

    Min trygghet var antagligen att jag visste i runda slängar vad skulle hända, personalen hade strikta direktiv på vad de fick- och inte fick göra. . och vad de skulle göra.



    Ja det var det verkligen! :) Och mina krav kommer vara samma som dina om det blir så att jag nekas planerat snitt :) Finns ju inte en chans i h-vete att jag kommer ligga i värkar med elektroder på mitt barns huvud och oroa mig i tre dygn! Tycker verkligen du fick en jättefin förlossningsplan :)
  • Anonym (Big fat mama)
    Anonym (Julie) skrev 2012-04-19 18:06:50 följande:
    Mitt möte gick rätt bra i tisdags, tror jag. Hon upprepar hela tiden att de inte kommer tvinga mig till något. 

    Blir dock så fundersam på saker hon säger som:

    "Ja, det finns ju vissa risker med snitt".

    "Du är ju inte jättesmal"

    "Ibland finns det ju medicinska indikatorer som gör att man INTE snittar."

    "Eventuellt måste narkosläkaren också göra en bedömning"

    //

    ja, jag vet att jag inte är smal. Fine. Men vad är det hon menar? Om jag "går med på att övertalas till en VF" och den går åt helvete, finns det inget att göra då?  Idioti! Tänker en stund på förlossningsprogrammen som sänds på tv från USA där kvinnor som är dubbelt så stora som mig snittas utan problem. 

    Min man tycker det är knäppt hur hon formulerar sig. De ska inte tvinga mig till något, de ska helt enkelt övertala mig! Lycka till, säger jag! 
    Jag är 120 kg och har snittats 2 ggr utan problem (annat än blodtrycksfall som är väldigt vanligt så jag blev illamående, ingen fara. Så visst, det finns ju risker kopplade till övervikt, men jag lever än. 
  • Ravenna
    Anonym (bra tråd) skrev 2012-04-19 21:19:23 följande:
    Men varför inte bli beviljade ett kejsarsnitt innan en graviditet så slipper ni ju den här ångesten som ni har?! Det går att få ett kejsarsnitt beviljat innan man ens blivit gravid!
    Det är möjligt att det går, men det är knappast jättelätt. Jag fick prata med en auroraBM som icke-gravid och hon sade att ingen skulle tvinga mig, att de var mycket generösa med att bevilja snitt under mina omständigheter, hon hade en speciell läkare i åtanke som jag i så fall skulle få träffa, och att jag om jag blev gravid skulle gå hos dem (antingen henne eller någon annan) hela vägen genom grav. Men hon sade också att det går såklart att lägga en helt annan tyngd bakom processen om man faktiskt är gravid och hon sade indirekt att det är mer meningsfullt att ta läkarsamtal och processen kring detta när det faktiskt finns ett barn att planera kring.

    Jag vet dock om att ingen kan styra över mig och att det inte finns någon makt i världen som kan få mig att säga ja till en förlossning. Jag känner mig trygg i den sitsen och jag behöver inget besked redan nu, för jag vill inte behöva gå igenom utredningar och annat två gånger. Då gör jag hellre en utredning en gång när det finns ett verkligt barn.

    Det är möjligt att man kan få besked, åtminstone preliminärt, om man pressar på. Men innan man är gravid så handlar det ju mer om vad man behöver för att våga gå vidare. Det jag fick på aurora-mötet räckte för mig.
  • Anonym (Julie)
    Anonym (Big fat mama) skrev 2012-04-20 07:58:17 följande:
    Jag är 120 kg och har snittats 2 ggr utan problem (annat än blodtrycksfall som är väldigt vanligt så jag blev illamående, ingen fara. Så visst, det finns ju risker kopplade till övervikt, men jag lever än. 
    Tack för ditt inlägg! Skönt att höra alla erfarenheter!
  • Ravenna

    Ska jag vara ärlig så tror jag att en VF (som kräver så mycket av kvinnan) är oerhört slitigt för överviktiga. Spontant och utan belägg skulle jag tippa på att det är lättare att den som är i dålig form blir uttröttad, samtidigt som det också är vanligare att överviktiga bär på stora barn, vilket ytterligare försvårar förlossningen.

    Visst kan det tillkomma riskfaktorer när man opererar på stora människor, men å andra sidan tror jag att riskfaktorerna som tillkommer vid VF är minst lika stora, om inte större, för överviktiga.

Svar på tråden Vägen till kejsarsnitt