min dotter äter vägrar äta kött.

Det verkar ju som om det pågått några år så det är väl så att hon har bestämt sig, alternativt känner hon att maten är det enda som hon kan påverka. Striden om maten vinns sällan av föräldrarna.
Jag skulle låta barnet äta den mat som fungerar det är inga större problem att steka på några köttbullar, korv eller annat samtidigt som man steker en köttbit. Hellre att barnet äter och det är bra situation vid matbordet som kanske någon gång får henne att själv vilja smaka på det kött (eller vad det kan vara)  som också står framme och när hon väl gör det så skulle jag inte lägga så stor uppmärksamhet vid det utan se det som helt naturligt. 

Jag utgår från mig själv och jag äter allt och har alltid gjort men det finns perioder då viss mat får även mig att känna mig kräkfärdig..  potatisgratäng är en sådan maträtt, kött och fisk har också varit hemskt i perioder men det har gått över och sedan gillar jag det igen. Varför skulle det vara annorlunda för barn?

Det känns som om det gått alldeles för mycket prestige i det här!  Att vara arg på barnet och kalla henne för kräsen gör saken definitivt inte bättre. För egentligen - att vara kräsen är inget problem. Det är ett nedvärderande ord som en del tycker sig ha rätt att kalla andra. Att få skäll för att man inte äter mat och för att man inte ens vill smaka leder definitivt inte till några förbättringar, snacka om att det blir en självuppfyllande profetia om att det är "sådan man är". Världen går inte under för att dottern inte smakar all mat, bara för att ni som föräldrar var tvungna att alltid smaka som barn så behöver inte ni göra lika med egna barn, hitta era egna lösningar. Det måste vara bättre att få till en lugn stund vid bordet som kan locka till att barnet äter det som hon äter än detta eviga skrikande och bråkande. Och sluta jämföra med hur andra barn uppför sig vid matbordet! 
 

Jag lyssnade på radioprogrammet Knattetimmen där Malin Alfvén (barn- och föräldrapsykolog) och Louise Hallin (barnmorska) ger råd till föräldrar som får skriva/ringa in sina frågor  (ett väldigt bra program som kan rekommenderas!)  I varje fall så handlade en av frågorna om just matvägran och en liten tjej som vägrade äta något annat än havregrynsgröt. Hon åt ingenting annat. Deras råd var dels att låta barnet sitta med vid alla måltider, att hon fick äta sin havregrynsgröt samtidigt som familjen åt  annan mat, upplagda i olika skålar. En dag skulle nyfikenheten ta överhand och barnet faktiskt smaka på något men då skulle man inte ge beröm utan bara se det som helt naturligt den dagen som flickan började äta annat, att inte titta på henne, inte kommentera, ingenting. (men de sa också att det alltid var svårast att få mammorna att  hålla detta och att de inte jublande skulle berömma barnet) 

Nu har jag svårt att tro att alla barnen skulle bli det men på vilket vis skulle det vara ett problem om barnen valde att bli vegetarianer?  Millimeterrättvisa går aldrig att få.