Vitamin skrev 2012-03-12 19:26:04 följande:
Jag fattar ingenting??? Min yngsta är 18 o ska gå gymnasiet två år till, sedan räknar jag med att hon flyttar. Jag längtar jättemycket efter att få bestämma över min egen tid, använda min lön till mina egna intressen, hitta mina saker där jag lagt dem, ha mitt smink o mina hygienartiklar ifred, veta att chokladkakan jag köpte ligger kvar, strunta i att handla o leva på den sista skvätten filmjölk ett par dagar... Då ska jag jobba utan dåligt samvete, vara ledig när det passar mej och inte skolan, köra mc till och från jobbet, dricka vin mitt i vecka, för ingen behöver skjutase eller hämtas! Och tänk vilken skillnad i plånboken, jag kommer att ha flera tusen mer när mina barn försörjer sig själva. Och när man har lust: Stämma träff o käka lunch på stan, shoppa, ha filmkvällar, bjuda o bjudas på middag, åka på semester tillsammans. Och sen hem till sitt eget igen, i lugn och ro! Jag tänker inte ha några husdjur heller efter att de befintliga levt sina liv färdigt. Och, jo, jag älskar mina barn till månen och tillbaka, men var sak har sin tid!
Så sant! Efter snart 25 års passande, matlagande och tvättande ska jag försöka hitta henne igen, den där tjejen som var jag en gån. Det riktigt läskiga är ju att jag faktiskt inte minns riktigt vem hon var. Jag har funderat en del över vad jag gjorde innan det blev man och barn, jag var alltid i farten, men jag minns inte riktigt med vad.
Det är klart att jag förändrats och inte längre har riktigt samma intressen som då. Min man tänker lite i samma banor och vi har pratat lite om vad vi ska hitta på, för oss själva och tillsammans. Han har helt plötsligt blivit sugen på danskurser! Som alltid varit en motvillig dansare. Inte mej emot.
Men det jag helst av allt vill är att läsa lite kurser på unversitetet. Inte för att "bli något" i första hand, utan för att fördjupa mej i saker som intresserar mej. Innan barnen brukade jag smita in på öppna föreläsningar om olika saker om jag var ledig och ämnena intresserade mej. Det tänker jag återgå till. Resor lockar också. När barnen försvinner kommer ju ekonomin att bli märkbart bättre. Och tiden...... Eoner av tid. Tänk att få öppna en bok och läsa sej less, istället för att öppna den och avsluta den några månader senare, knappt kapabel att minnas hur den började.
Vi började träna tillsammans för några år sen, vi kände att bekvämlighetskilona inte var så bekväma. På köpet har vi återupptäckt varann, jag och maken. Vi har ju vuxit och förändrats lite under åren, men som tur är så har vi inte vuxit isär.
Och återta vårt sexliv! Att ha sex med småbarn är en baggis, de somnar sött på kvällen och våra har inte ägnat sej åt nattvandring. Men ha sex med tonåringar och deras kompisar i huset!!! Men glöm det! De kommer och går vid alla tider, knackar aldrig på en dörr, tycker att det är helt naturligt att gå ut och in i alla rum vid alla tider utan hänsyn.Dock får ingen gå in i deras rum oinbjuden. Tvättstugan har varit det enda (nästan) säkra rummet för att ha sex i. Dock har det inträffat att dottern behövt tvätta utestassen efter en olycka och måste bara göra det klockan 3 på morronen efter festen. Men då låg vi snällt i våra sängar....=)
Huset behöver lite tillsyn, spåren av barn och tonåringar ska döljas och nu när vi blir två kommer vi att ha råd att göra om köket som slitits hårt.
Jag älskar också mina barn, men de har fått nästan all min tid och uppmärksamhet och halva mitt liv, så nu ska jag skämma bort mej själv. Det ska bli kul att lära känna mej själv igen.
Och tänk vad lite tvätt det kommer att vara, och vad skönt att slippa tre tösers pms! Sambon vill dock att de bor hemma till de är 35, minst!