Andra AP-mammor som gått tillbaka till jobbet när barnet är mammigt?

Har du fått svar på om du får jobbet än eller inte? :) Känns lite "onödigt" att komma med tips ifall du blir f-ledig ett tag till... eller hur blir det då?

Ja, jag fick jobbet! Börjar den 2 maj.

Va kul!(?) Grattis!

Mitt absolut viktigaste råd är - tänk på att inte bara byta pang bom! Du kan inte ha varit med henne dygnet runt typ i nästan ett år för att bara försvinna en dag. Ni måste ha nån slags "inskolning" med henne och pappan, tycker jag.  Det kommer ju antagligen bli jobbigt ett litet tag också, men förhoppningsvis inte alls för länge om hon trivs med pappa Tänk på att förklara för dottern vad som händer också, att du ska åka iväg och jobba och att hon ska stanna hemma och leka med pappa och att du kommer sen t.ex. Även om hon inte förstår helt och hållet just nu så skadar det aldrig att muntligt berätta vad som händer

Förresten, anledningen till att er dotter är mammig är ju för att det är dig hon är med mest. Vår dotter tyr sig fortfarande mest till mig även fast hon är väldigt efterhängsen efter pappa när han är i närheten. Så hon är pappig när hon vill och mammig när hon vill Vår dotter har aldrig varit f-ledig med pappa (bara några månader efter förlossningen) men när hon började förskolan så kom den här pappigheten. Dom fick en ny connection genom att ha morgonrutiner tillsammans han lämnar henne på förskolan och är den som pysslar med henne mest på morgonen.

Om det är till nån tröst alls så är vår dotter inte alls lika "olycklig" på förskolan som hon är hemma... Hemma är det väldigt mycket gnäll och protester för det mesta, men på förskolan beter hon sig inte alls likadant. Det var nåt jag bävade mycket för inför förskolestart; tänk om hon är lika protesterande där? Tänk om hon bara går omkring och gnäller för vem-vet-vad? Är hon med mig så är det ju inte lika hemskt, eftersom det är en tröst för mig att veta att jag ändå finns där när hon mår dåligt (eller vad det nu handlar om), men hepp... Jag förstår inte riktigt varför men på förskolan är hon inte likadan. Bra det eller nåt. Er dotter kanske blir annorlunda när hon är hemma med pappa istället? Och om hon inte skulle bli det så gör ju inte det nåt heller, både han och förskolepersonal kan ju hantera sånt. De måste ju. Det är ju mest jobbigt för en själv att veta att man inte finns där för ens barn.

Hej och tack för ditt svar!
Nej, självklart ska pappa fasas in så mycket det går. Jag har lite svårt att släppa bara...
Nu är hon förkyld och vill amma mer än någonsin. Kanske borde jag börja avvänja henne för att underlätta när hon är utan mig, men jag känner att jag vill vara här för henne, amma henne så mycket hon vill medan jag fortfarande kan. Hon är verkligen svår att få att komma till ro utan att ammas, värst är när hon inte vill amma, då vet jag inte hur jag ska få henne att sova!  

Jag känner igen det där att barnet funkar bra i förskolan. Jag tror ens barn känner press från de andra barnen i närheten, vi är ju faktiskt flockdjur.
Jag hoppas att hennes pappa kan ge henne andra delar som jag inte kan, samtidigt som han är lyhörd för hennes behov. Hon är ett väldigt krävande barn som skriker mycket så det är inte lätt alla gånger  

Ja jag förstår det Det går ju inte att släppa helt och hållet heller när man faktiskt är där bredvid, men det handlar mer om att hon och pappa ska få leka ihop tycker jag. Det behöver inte va så avancerat
Angående amningen så tror jag ni får testa er fram, jag själv tänkte aldrig att jag behövde sluta amma bara för att jag skulle börja jobba. Nu va ju vår tjej större när vi hamnade i den sitsen och jag hade helt klart varit mer nervös när hon var runt året istället, just för att hon åt så himla dåligt... Men äter er dotter vanlig mat bra? Då tycker jag nog att du ska försöka slappna av angående amningen, det jobbiga är ju bara att hon kanske kommer få det svårt att somna ett tag med pappa istället, utan amningen. Eller så kan det bli så att hon somnar lättare helt omöjligt att säga. 
Tar hon inte napp? Jag tänker på om hon vill ammas till sömns för att det är mysigt eller så och inte för att hon är hungrig, då kanske napp hos pappa blir som en variant av amma hos mamma?

Tänk på också att hon växer och blir äldre, alltid bra att bli påmind om det :) Hennes vanor och åsikter kommer ju att ändras.

Ah, jag kan tänka mig att er tjej är som vår tjej, så jag förstår nog vad du menar. Och som jag skrev ovan så är man ju orolig att lämna bort sin dotter till nån som inte riktigt vet vad dom ger sig in på, för de (barnen) är ju ganska svåra att förstå sig på ibland... och det resulterar ju i ännu mer skrik.
Men jag tror inte att det "gör nåt" att de skriker, bara nån står där och fortsätter klia sig i huvudet tills de kommer på nåt som funkar! Att inte bara ignorera skrikandet alltså, för det vore ju riktigt hemskt. :( 

Och tyvärr, du kommer inte kunna se i spåkulan hur det kommer att bli i maj och framöver. :) Man vill ju så gärna det! Kunna se hur allt kommer funka redan NU.. det kommer antagligen bli en lång och nervös väntan! 
Men försök att se till att pappa och barn får hänga lite extra mycket ihop, att han får ta måltiderna och vissa rutiner och så, för då får ju du också se hur han hanterar om :)
T.ex. fick jag va med när vår dotter åt lunch på hennes förskola under inskolningen, en sån enkel grej gör ju att man har en STOR sak mindre att fundera på... "hur fungerar hon vid lunchen och vad händer då???" hade jag ju annars grubblat på i all evighet. Nu går hon på ett föräldrakooperativ så jag har fått vara med vid mellis nu, men ändå :P