Tiden rusar och nu stängs strax vår tredje diskussionstråd .... så jag startar en ny för diskussion, peppning och stöd till varandra.
Hoppas alla gamla trådmedlemmar hänger med och att nya kommer till.
Vi tycks vara många sjuksköterskor här på FL.
Ser fram emot massa roliga och intressanta inlägg.
19Sofia79 & Amine:
Tack för svar! Skyddsombudet kanske vore en idé, ja. Vi har också funderat över en skrivelse till vårdchefen eftersom våra närmsta chefer tycks vara helt tandlösa i den här situationen.
Vi känner det ju just som ett arbetsmiljöproblem; det skapar en jobbig stämning och mycket frustration. Det är synd eftersom vi alltid haft öppen kommunikation och bra stämning hos oss.
Häromdagen brast en undersköterska i gråt efter att ha bevittnat hur denna sjuksköterska helt körde över en svårt sjuk, ung tjej med kraftiga smärtor. Hon fick ligga och vänta på smärtlindring i 45 min bara för att syrran skulle dela färdigt sina piller först...
För ett tag sedan fick en äldre dam en utskällning då hon klivit ur sängen innan sagda syster hann ta ett blodtryck. Anledningen till det var att hon fått diarré och behövde på toa. Men det var tydligen ingen hållbar "ursäkt".
Sådana saker händer ständigt runt henne, mer eller mindre grova, och detta med den unga tjejen är bara strået som knäckte åsnans rygg, känns det som. Nu är det nog, tycker flera av oss.
Att hon intar en chefshållning gentemot oss är något de flesta struntar i men just att hon kränker patienterna, får mig och andra att se rött. Men det går helt enkelt inte att ta det med henne direkt. Åhhh, jag blir irro bara jag skriver om det! 
Jag hänger på 
Maggis -vad ledsen jag blir, din kollega verkar inte ha någon som helst förmåga till att prioritera och har dessutom ingen empati *grrrr* verkar som om ni får ta i hårdhandskarna mot henne.... jag hade en sån kollega en gång i tiden men hade turen att ha en chef som lyssnade. Det slutade med att hon blev omplacerad.
SpringsteenJag tycker inte att man säger så högt till en patient.. känns som direkt kränkande och dessutom är dina patienter omogna i sin personlighet ju.. de kan antagligen inte ta till sig den kritiken helelr..... hmmm men till kollegor tycker jag att man kan klaga när man känner sig trött på patienterna.... ofta hjälper det om man bara får klaga lite 
Skulle ni se det som fult och fegt att skriva en skrivelse och lämna till vårdchefen?
Vi har grunnat fram och tillbaka och verkligen försökt hantera detta rakt och öppet med henne utan resultat. Vi har ju också, som sagt, gått till avdelningsföreståndarna, utan resultat. Nu vet vi oss inget råd längre och orkar inte låtsas inför patienterna som att vi inte tar ställning för dem eller släta över och ställa tillrätta hela tiden.
Fattar inte vad det är med henne egentligen!? Men där ser man att omvårdnadspoäng och lämplighet inte alltid går hand i hand...
Maggis:
hade jag varit i din sits (vilket jag tyvär var en gång också men avd förståndarna valde att stoppa huvudet i sanden) så gick vi till klinikchefen.
Sen blev det både rummel och rabalder kan jag lova.
Både SSK och avd föreståndarna fick sig en omgång av sleven.
Resultat?
Njaaa....men bättre än innan iaf!
Springsteen:
Faktum är att jag har sagt liknande ord till folk.
Kvinna 40+ vid sinna sinnes fulla bruk hade en misstänkt nekrotiserande faschiit. Mao bråttom!!!!
Hon skrek och bar sig åt när det skulle sättas nålar och ta prover i väntan på op. Tillslut tappade jag allt tålamod och pedagogik och sa till henne: Nu sitter du stilla och lägger av att bete dig om en barnrumpa. Får jag inte göra detta så kan du dö. Begriper du??
Vet inte om hon begrep men hon blev tyst och lät mig göra iaf!
JennyS;
Ok. Så då är inte tanken helt fel, alltså?
Hoppas det hjälper något, i alla fall...
jo... jag tycker inte heller att man ska säga det egentligen... men tror ni inte att det skulle vara bra för personen i vissa fall att veta att man tycker det???? som en tankeställare i extrem fall???? Jag tycker det!!! men har inte vågat säga det högt till patienten än.. bara till arbetskompisarna...
AMY... i morrn börjar vi... är du nervös???
Hej!
Ny tråd, jag följer med!
Ja, imorgon är det dax, det som jag fasat för och samtidigt sett fram emot. Jag ska börja jobba igen.
I mitten av januari 2004 blev jag sjukskriven pga graviditetsillamående, sen mådde jag illa hela graviditeten. Jobbade ½-tid under våren och blev sen sjukskriven igen (det var en hemsk tid). Dottern föddes i augusti och sen har jag varit föräldrarledig. Så nu 2 år senare ska jag alltså till jobbet igen .
Dottern skolade jag in på förskolan före jul och så skulle jag jobba lite extra, men hon blev sjuk så det blev inte så mycket med det. Nu har hon varit där en vecka , och är dunderförkyld igen 
,men imorgon ska hennes pappa vara hemma.
Ja, nu ska jag gå och lägga mig, hoppas ni alla får en bra vecka!
Vad spännande att komma igång igen Elirvin!!
Hoppas du får en riktigt bra start imorgon och att dotterns förkylning släpper snabbt.
Ett elände det där att kidsen blir snuviga så ofta när dom är på förskolan...
Har ni läst debatten på www.sjukhuslakaren.se/ (inlägg länst ner på sidan)? Man blir mörkrädd! Inte bara för allt struntprat på sidan utan även för hur vissa av våra kollegor visar sådan liten förståelse den modernisering som sjuksköterskeyrket genomgått de senaste 20 åren. Vad tycker ni? Själv blir jag mest deprimerad, snacka om bakåtsträvande!
Hej på Er syrror! Nån mer än jag som arbetar på ambulansen?