Min vänn som drunknade.

Jag beklagar sorgen och det är tungt med ovissheten och kanske att inte ha en grav att gå till.

Jag tror vi är många som tänkt precis som du gör, man ältar och frågar sig varför man inte hörde av sig före det ofattbara hände, men som du vet, är det inte rimligt att tänka så. För man vet ju aldrig när de runt omkring oss ska lämna jordelivet och man kan inte ständigt höra av sig till folk (tycker jag i alla fall) om man inte har tid eller lust just då. Nu var det olyckligtvis så att just när ni hade en liten paus i er relation, så drunknade han och det känns förstås tungt och för jäkligt hemskt. Jag själv låg och sov och struntade i att öppna dörren när min vän ringde på, han lämnade dock en lapp i brevlådan där det stod att han skulle komma tillbaka snart, men det gjorde han inte, eftersom han drunknade under sin resa...Det tog många år för mig att slänga den där lappen han hade skrivit, men jag var tvungen för att också kunna släppa mina skuldkänslor och min ånger över att jag inte öppnat dörren för honom.

Men det viktigaste av allt är att vi har ju de här killarna i våra hjärtan, även om vi hellre haft dem här. Men våra minnen kan ingen ta ifrån oss, och jag hoppas att de vilar i frid. Jag hoppas också att din vän återfinns död eller levande, det kommer kännas lättare då.