• Äldre 20 Mar 00:49
    3624 visningar
    30 svar
    30
    3624

    Hur förhåller ni er till oliktänkande föräldrar?

    Jag är inte särskilt "extrem" ap förälder, ex mina barn sover gott i sina sängar bredvid våra. Jag bar mitt äldsta barn men inte mitt yngsta som verkade mycket mer nöjd med vagn. Men jag känner att jag själsligen tror så mycket på anknytning och att det finns ett visst sätt, ap, som vägleder till en god anknytning. Jag tror på att göra allt för att bygga upp en bra anknytning och att det krävs en hel del av mig som förälder, där jag satsar mer på tid med barnen än massiv "egen tid med den andra föräldern".

    Sedan finns det de föräldrarna som inte verkar tänka alls kring anknytning, eller jag förstår i alla fall inte hur de tänker om de nu gör det och det gör så ont i mig på något vis. Kan ni känna igen det? Kan ni bli ledsen för att andra barn inte får närhet/bli sedda av sina föräldrar?

     Jag är för känslig och önskar jag kunde strunta mer i hur andra gör och inte bli så illa berörd när det är "uppföra sig, duktig, sov i eget rum, inte amma och framförallt lämna bort sitt barn mycket. Jag förstår om jag får veta en anledning till en sak (ex sjuk behöver avlastning för att livet skall fungera) men ibland verkar anledningen mest vara egoistiska skäl hos föräldern.

    Jag skulle vilja bry mig mindre för jag kan inte direkt lägga mig i andras liv och styra det.
     Så jag undrar hur ni förhåller er till andra som är så olik er själva med sina barn, som gör tvärtom vad ni tror på? Hur tänker ni kring det och hur förhåller ni er till det och säg att ni inte bra kan undvika dessa föräldrar utan det är era syskon, nära vänner eller likande?
    Kommer man att sluta vara ledsen för dessa barns skull? Hur gör och tänker ni för att det inte skall bli för känslosamt för er?

  • Svar på tråden Hur förhåller ni er till oliktänkande föräldrar?
  • OOU
    Äldre 22 Mar 17:05
    #1

    Jag tycker att du skall ta din vilja att bry dig mindre på ännu större allvar. Det verkar väldigt jobbigt att fokusera så mycket på omgivningen och vad den gör eller inte. Torde ta en del energi som säkert kunde spenderas på något vettigare. 
    Personligen har jag svårt att döma föräldrar som vill sina barns bästa och agerar efter vad de tycker är rimligt. 

  • Äldre 22 Mar 17:45
    #2

    Vi har helt enkelt tagit avstånd från sådana familjer där man känner sig ledsen för hur barnen blir behandlade. Mer eller mindre medvetet, mer eller mindre aktivt, möjligtvis. Men vi kan helt enkelt inte umgås med familjer som i våra ögon behandlar barnen som skit. Och där är både jag och sambon likadana.

    Jag tycker det låter konstigt och lite obehagligt om ni har så många som är så extrema i förhållningssättet till sina barn och så omedvetna om anknytningen? Jag menar, även om man inte är teoretiskt insatt så har ju friska, sunda människor ändå instinkter som styr samvaron med barnet.

    Kan nog säga att jag slutar aldrig vara ledsen för dessa barns skull. Jag kan liksom inte bara skjuta det ifrån mig...

  • Äldre 22 Mar 17:48
    #3
    OOU skrev 2012-03-22 17:05:29 följande:
    Jag tycker att du skall ta din vilja att bry dig mindre på ännu större allvar. Det verkar väldigt jobbigt att fokusera så mycket på omgivningen och vad den gör eller inte. Torde ta en del energi som säkert kunde spenderas på något vettigare. 
    Personligen har jag svårt att döma föräldrar som vill sina barns bästa och agerar efter vad de tycker är rimligt. 
    Många föräldrar vill inte sina barns bästa utan tänker mer på sig själva, eller tror du på allvar att alla ser till sina barns bästa i första hand?!
  • OOU
    Äldre 22 Mar 17:57
    #4
    skogsvitter skrev 2012-03-22 17:48:00 följande:
    Många föräldrar vill inte sina barns bästa utan tänker mer på sig själva, eller tror du på allvar att alla ser till sina barns bästa i första hand?!
    Läs om läs rätt.

    Jag skriver "Personligen har jag svårt att döma föräldrar som vill sina barns bästa..."

    Dessutom skriver TS  "säg att ni inte bra kan undvika dessa föräldrar" och du besvarar med "Vi har helt enkelt tagit avstånd från sådana familjer där man känner sig ledsen för hur barnen blir behandlade"
     
  • mandel­blomma
    Äldre 22 Mar 18:06
    #5

    så kan det ju vara utan att handla om ap, många familjer / föräldrar kan jag bara häpna över hur de gör och resonerar i vissa frågor...men likväl, mitt sätt är inte allas rätta och det har jag accepterat.
    Så länge det inte handlar om barn som far illa på riktigt känner jag att det inte är min mission att lära någon att vara mamma/ pappa.
    Frågar andra mig om råd/ åsikter då svarar ju utifrån mina erfarenheter och värderingar.

  • Äldre 22 Mar 18:08
    #6

    TS dömmer ju inte heller andra föräldrar som faktiskt vill sina barns bästa, det är ju övriga som inte vill det som detta handlar om.

    Sedan kan jag faktiskt inte komma på en enda situation där man "inte bara kan undvika". Vi har medvetet tagit avstånd från barnens faster av just den här anledningen tex. Både vänner och familj kan man undvika bara man vill. Men vill man sitta och må dåligt och gräma sig över alla andra så får man naturligtvis göra det... fast vi känner att vi mår bättre utan det.

  • Äldre 22 Mar 20:50
    #7

    Så länge det inte är läge för soc-anmälan så gäller det väl helt enkelt att bita ihop. Kanske diskutera bemötande av barn i allmäna ordalag med de aktuella föräldrarna. Själv bemöta de utsatta barnen så kärleksfullt och lyhört empatiskt som möjligt. Men att tänka på alla barn världen över och genom alla årtusenden som blivit utsatta för hemska saker, ja det orkar man knappt med... Mänskligheten är i allmänhet inte på så hög nivå som man kunde önska.

  • Äldre 23 Mar 10:27
    #8

    Bäst att inte bry sig så mycket om hur andra gör. Om man diskuterar barnuppfostran brukar jag säga vad som funkar för oss men också att det är vad som pass vår familj.
    Men en kompis ville absolut att hennes barn skulle somna själv i egen säng. Hn skrek sig till sömns, det tog ett par år innan vi hälsade på där igen. Vet att min syster (som inte är speciellt ap) reagerat på samma sätt. Bebisgråt är otroligt stressande och gör mig alldeles gråtfärdig när föräldrarna lämnar barnet ensamt.

  • Krake
    Äldre 23 Mar 10:51
    #9

    Är nyfiken på vad som krävs för att få er att må dåligt och ta avstånd från någon. Om man inte vill amma så är det goodbye? Om man sätter på dagis tidigt så bryts kontakten? Om man har barnvakt så får ni ångest?

    Det är för mig oklart om det handlar om folk som på allvar behandlar sina barn illa, eller om det handlar om att de inte gör som ni skulle ha gjort. 

  • Äldre 23 Mar 11:31
    #10

    Ibland reagerar jag på att andra gör saker på ett sätt som jag inte skulle, men än så länge har jag inte träffat ngn jag tycker beter sig så illa att det är något jag bör lägga mig i.

Svar på tråden Hur förhåller ni er till oliktänkande föräldrar?