• Äldre 25 Mar 11:02
    2914 visningar
    4 svar
    4
    2914

    Lite rädd...

    Jag & min pojkvän sitter i dagsläget & pratar om att skaffa gemensamma barn. Han har två stycken sedan innan, och jag har en ängladotter som dog/föddes 2009. Han är stensäker på att vi ska skaffa barn. Självklart är jag också det - men rädslan för att förlora ett barn till finns ju.

    Min dotter dog av diafragmabråck i v32, jag upptäckte att hon inte sparkade längre i v33 & hann gå in i v34 när hon föddes. Och med detta i ryggen, så får jag gå på Spec-MVC nästa graviditet, det såg jag till att få löfte om redan på förlossningen.
    Och läkaren kunde med nästan 100% säkerhet lova mig att nästa barn kommer bli friskt & leva ett bra liv. Men jag är ändå livrädd...Min pojkvän har liksom inte känt sorgen jag gjort, han förstår inte min totala rädsla!

    Hur gjorde ni? 

  • Svar på tråden Lite rädd...
  • Äldre 26 Mar 19:01
    #1

    Vill bara skicka en stor kram till dig.
    Jag födde en liten flicka 2010 med diafragmabråck.
    För oss gick det bra men det var inget som var säkert precis.
    Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda.

  • jadebl­om
    Äldre 28 Mar 06:27
    #2

    Hej!
    Vi förlorade vår Levi för lite mer än två månader sedan.
    Läs gärna om hur vi hanterar förlusten, våra känslor och våra barns reaktioner - levijadeblom.tk
    Ni får gärna kommentera och ge feedback, det är bara uppskattat.
    / Björn

  • Äldre 28 Mar 14:14
    #3
    060810 skrev 2012-03-26 19:01:03 följande:
    Vill bara skicka en stor kram till dig.
    Jag födde en liten flicka 2010 med diafragmabråck.
    För oss gick det bra men det var inget som var säkert precis.
    Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er båda.
    Vi tror att läkaren missade detta på RUL;et, för vi gjorde inte organscreening...Vi gjorde vårat RUL den 29;e december 2008, fr.o.m 1;e januari 2009 ingick organscreening i RUL
  • Younes
    Äldre 8 Apr 10:46
    #4

    Jag vet inget om diafragmabråck, men om läkarna säger att risken är liten, får man tror dem om man vill ha fler barn.
    Själv förlorade jag min son som föddes med ett mycket komplicerat hjärtfel. Läkarna säger:: "Att det inte finns nån större ärftlighet i detta, utan att det beror på slumpen". Jag har valt att tro dem. Nu är jag i v 38 och supernervös inför att skiljas från killen i magen. Men det finns ju ingen återvändo nu...

    Mitt råd är alltså att du känner själv om du tycker att det är värt risken. för jag tror inte att någon som förlorat sitt barn tror att de skulle klara av det en gång till. Inte jag iaf. Men längtan efter barn är större än rädslan och hoppet om att få ett friskt barn är dominerande. 
     

Svar på tråden Lite rädd...