Det känns som livet är slut...

Vad är det du känner att du missat som du önskade att du hade gjort? Vad är det för saker du vill göra?

Ursäkta frågan men har du kollat hormon nivån? Vissa känner så här i samband med åldern. Det finns tabletter som ökar hormonet som ger känslan av lycka typ. Annars så prata med läkare och se vad dom säger

Haha, view nu blev min åldersångest ÄNNU värre
Hur kollar man upp hormonnivån? Och vad är det för tabletter?

Jag vet inte riktigt vad det är jag önskar att jag skulle ha gjort. Jag har väl många gånger genom åren känt att jag lever i ett förhållande jag inte trivs med, som att jag har levt i en lögn. Har många gånger varit på väg att bryta upp, men har stannat ändå. Mycket pga skuldkänslor. Vill inte göra min sambo och barn ledsna. Sedan är det mycket problem med vårt äldsta barn som inte mår bra och då vill jag inte utsätta barnet för en separation.

Hur som helst så har jag inte längre några planer på att flytta eller bryta upp.

Annars har jag ingen direkt förklaring till att jag mår som jag gör.

Natural Dailies inte meningen att ge ångest över åldern

37 år de ingenting! inte ens 40 år gammal, jag tror du behöver lyckopiller, gå till läkaren :)

Jag tycker också att du bör gå till doktorn. Tex så är ju problem med sköldkörteln väldigt vanligt bland kvinnor i din ålder och du verkar ha en del av symptomen - depression och orkeslöshet bland annat. Min sambo led av detta och fick sin diagnos i september förra året, han har tagit medicin sen dess och nu har han rätt nivå av hormoner i kroppen och mår toppenbra!

Annars, om ditt problem inte är medicinskt, så tycker jag att du ska tänka såhär: den enda som kan ändra på saker i ditt liv är DU. DU har makten över DITT liv och det är för kort för att inte vara lycklig! Få tummen ur och gör allt det där du funderar på - lämna förhållandet, res, skaffa nytt jobb, plugga eller vad som helst. Tar man bara ett första steg brukar det kännas lättare. Det är bara du som kan ta det första steget mot att du själv ska må bra! 

Tack för era svar. "Lyckopiller" äter jag redan sedan ett par år tillbaka. Kanske dags att höja dosen...  Sköldkörtelprov har jag också tagit och det var normalt.

Hej jag är 41 och känner prcis som du, nu är det liksom klart ..... Äter också lyckopiller sen längre tillbaka och har blivit ordinerad att höja, känns helt absurt att lyckas bli deprimerad när man redan äter piller. Jag är separerad, så det känns som om man är väldigt bunden till den här staden får många, många år framöver. Och yrkesvalet är ju redan gjort ... Antar att det är någon slags 40års kris fast det känns mer som 50års kris. Några nya relationer orkar jag inte och dom jämnåriga männen utan barn spanar nog mest neråt i åldrarna. Ledsen antar att alla som säger att det finns massa möjligheter har rätt, men jag får inte till den känslan

Jag vet att det är en gammal tråd men oj vad jag känner igen mig, jag har liksom ingen framtidstro kvar längre, varken på mig själv eller samhället som det ser ut idag, har nyss fyllt 40.
Kan vara bra terapi att skriva av sig tror jag, hoppas trådskaparen lyckades leva vidare och hitta en någorlunda mening med livet.
Inte blir det lättare av att jag hatar sommaren då folk är så öppna, är man introvert så blir sommaren jobbigare för oss, då man förväntar sig att göra så mycket, varje timme ska planeras och göra något roligt eller minnesvärt.
Är man dessutom utan jobb i pandemin blir det inte lättare.
Finns inget som är roligt eller spännande när man är 40 längre, man har liksom provat det mesta och rest runt.
Jag känner mig också otroligt låst då jag har hus och inte kan ta mig någonstans hur som helst.

Du är understimulerad, precis som många andra. Du måste läsa mer böcker. Sedan Du var barn och lärde Dig att läsa så har din hjärna omformats, så att Du från och med den dagen fick ett dagligt läs-behov, alltså att Du behöver snabba källor till ny kunskap, för att kunna må som bäst. Läs mycket mer och observera om Du mår bättre eller inte!

www.dn.se/nyheter/vetenskap/lasformagan-forandrar-var-hjarna-for-alltid/

Det kan nog vara en del av sanningen, när jag gick en kurs i vintras kändes det som jag iaf lärde mig något och tiden flöt på.
Studier och motion gör att man mår bra, men även att ha en framtidstro vilket jag har svårt för just nu.