Jag vill hitta en familj åt dej min älskade son.
Du är nu 4månader och jag älskar dej så otroligt.
Jag önskar dej all lycka i livet. Du är verkligen helt underbar, finast i världen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är nästan 30. Har alltid haft ett tufft liv. En hemsk uppväxt och svårt därefter.
Droger, elaka killar osv...
Sista åren tog jag tag i mej själv. Träffade vad jag trodde en underbar sambo. Trodde vi skulle klara allt tillsammans. Ha ett lyckligt liv.
Började utbilda mej till undersköterska under graviditeten, har några kurser kvar.
Min son var inte planerad, blev till fast jag åt minipiller. Men vi blev otroligt glada, och vi båda tvekade inte en sekund på att bli föräldrar.
I vecka 20 blev min sambo hemskare än alla tidigare jag varit med tillsammans. Han är så svartsjuk så jag knappt kan kolla på tv. Han får helt hysteriska utbrott för minsta skitsak. Skriker och slår i saker timmar i sträck. Börjar även slita runt mej.
För en månad sedan lämnade jag honom.
Nu är det jag och min son. Ensamma socfall.
Vi har ingen släkt vi kan ta hjälp av, utan tvärtom, finns dom vi är väldigt rädda för. Värst är min sons farfar, har suttit inne för dråp två gånger. Det är bara droger och elände.
Jag gör allt för min son. Och vill han ska ha det bästa. Ha alla bästa möjligheter till att få ett bra liv.
Föräldrar med stabilt hem, ekonomi, kärlek osv.
Jag kommer alltid vara hans mamma, Men jag vill ge han bra föräldrar.
Det räcker om jag kunde få något mejl då och då med bilder och information om hans liv. Och skulle vara helt underbart om jag kunde få träffa honom någon gång.
Men jag vågar inte bara fråga soc. Jag har själv suttit på olika hvb och familjehem som liten. Och det var hemskt. Vidrigt.
Jag vill han ska få en familj, inte dålig förvaring.
Vad gör jag?