• Inyourdream

    Hur orkar man?

    Planerna inför Isabellas begravning pågår nu då vi har ett datum. 
    Men hur fan orkar man!
    På ett sätt så ska det bli skönt att få ett litet "avslut" men samtidigt så är detta något som ingen ska behöva gå igenom!
    Som tur är så har vi min syster som hjälper till med allt! Jobbiga telefonsamtal mm...TUSEN TACK!

    Hur har ni andra gjort med begravning för er ängel?
    Tips på musik och dikter tar vi gärna emot :) 

  • Svar på tråden Hur orkar man?
  • Eber

    Hej!! Beklagar sorgen... Jag minns inte hur vi tog oss igenom det, idag känns allt som en dimma, minns bara små frekvenser :( det är över 1 år sedan vår lilla kille dog.
    Begravningen fick vi mycket hjälp med från begravningsbyrån... Vi hade Eric clamptons tears in heaven på piano och när kistan skulle sänkas så sjöng vi nu i ro slumra in...

  • Inyourdream

    Vill börja med att beklaga sorgen över er lilla kille!

    Vi har oxå hjälp av begravningsbyrå, även om man har mycket hjälp från familjen så vill man inte lämpa över allt på dom.
    Vi hade en första träff med dom igår och ska träffa dom igen nästa vecka... 

    Någon speciellt som man borde tänka på? 

  • Eber

    Ja, jag vet inte... Vi valde en familjegrav, så jag och maken kommer att begravas där också. Sen valde vi att han skulle begravas i pyjamas med en nappis och sitt gosedjur. vi hade öppen begravning utan föranmälan så de som ville närvara kunde göra det, vi orkade inte hålla i anmälningar. Sedan ville vi att man kunde skänka pengar i en fond till drottning silvias barnsjukhus, istället för blommor. Vi hade även tusen bitar när man lämnade kyrkan. Maken bar kistan till gravsättningen jag bar stora syster... Det var det jag kunde komma på nu... Men fråga på, du kan även inboxa om du undrar något du inte vill skriva öppet...

  • kattm

    Jag vet inte riktigt hur vi ska orka heller. Vår kurator har förmedlat kontakt med en begravningsbyrå. Jag växlar mellan att sörja och bara vara tom/förneka, och passar på att ordna en del när jag är mer tom. Vi vill inte alls ha hjälp av vår familj, det känns som att begravningen är privat, vår. Men de får komma på begravningen i alla fall. En bekant till mig som är präst kommer att hålla begravningsgudstjänsten, vi ska träffa henne nästa vecka och diskutera den. Vi kommer att sjunga videvisan, för den sjöng vi för Ingrid på sjukhuset, och psalmen Bred dina vida vingar.

    Varmt deltagande i sorgen. Hoppas att er dotter får en fin begravning, som åtminstone senare i livet kan bli ett fint minne och någon form av avslut. Det hoppas vi på för egen del i alla fall.


    Ingrid, vår älskade lilla videung. * 2012-03-16 ? 2012-03-17
Svar på tråden Hur orkar man?